Huliganerna kommer på besök – Jennifer Egan
Jag har varit sugen på den här boken sedan den släpptes, främst på grund av det fina omslaget, men också för att den blivit prisad och hyllad på så många ställen. Men jag har ändå inte kommit mig för att läsa den, förrän den kom ut i pocketform på svenska, och till och med då har den blivit liggande i läshögen rätt så länge.
Jag har ingen annan förklaring än att mitt undermedvetna var något på spåren och försökte tala om för mig att det här inte är en bok för mig. För efter utläsningen sitter jag som ett frågetecken och kan inte förstå varför det här ska vara så fantastiskt? Vad är det alla andra ser som inte jag ser?
Det handlar om tid, tidens flyktighet, tidens påverkan, men det är inte en linjär berättelse utan den flyter omkring, hoppar mellan tid och personer. Det är många karaktärer som ibland möts i varandras berättelser, men det är inte många av karaktärerna som sticker ut och gör mig nyfiken. Det är varierande kvalitet på de olika avsnitten också, en del fängslar mig, andra får mig att gäspa.
Låt er inte luras av säljtexten: ”en roman som är ett rockalbum, eller ett rockalbum som är en roman”, för det stämmer inte alls. I rockmusik finns känsla, råhet, passion, och inget av det avspeglas i boken som hela tiden håller sig på ett plan där bara intellektuella, kyliga känslor härskar. och den gräver inte djupare ner i köttet.
Huliganerna kommer på besök är en axelryckning, varken mer eller mindre, och jag kan inte förstå hajpen. Det här är inget märkvärdigt. Det känns som ett experiment med många bitar inslängda ”bara för att”. Till exempel powerpointdelen, där innehållet visserligen är något av de intressantare kapitlen, men formmässigt är det inte genialt. Alls. Det här är ett typiskt exempel på när form, metod och stil är viktigare än själva innehållet.
Det bästa med den här boken är att den brädade Jonathan Franzens Frihet i National Book Critics Circle Award, något som många såg som sensationellt. Men det mest sensationella var hur nyheten illustrerades med en bild på förloraren istället för på vinnaren. Det var nog svårt för alla Franzenkramare att smälta att gullegrisen förlorade, och det mot en kvinna gud förbjude. Så bara för det Jennifer Egan, så gillar jag dig.
Fakta:
Originaltitel: A Visit From the Goon Squad
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 342
Utgivningsår: 2012
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Bokhora, Stringhyllan, Breakfast Book Club, …och dagarna går.
Andra som bloggat om boken är Bokhora, Stringhyllan, Breakfast Book Club, …och dagarna går.
Åh! Jag gillade den skarpt, men läste den på engelska för några år sen. Hoppas det inte är översättningen som sabbat! Tyckte bl a det var väldigt snyggt hur Egan ändrade stilen mellan kapitlen beroende på vem som stod i fokus.
Nej, jag tror inte det är översättningen utan det är nog bara inte en bok för mig. Stilistiskt är den säkert snygg – men jag tycker det känns så konstruerat och medvetet.