The lost diaries of Adrian Mole 1999-2001 – Sue Townsend

Något av det allra roligaste jag läst i mitt liv är de båda första böckerna om Adrian Mole: The secret Diary of Adrian Mole aged 13 3/4 och The Growing Pains of Adrian Mole. Jag är osäker på de svenska titlarna, men det är på svenska jag läst dem, någon gång i högstadieåldern.

Någonstans på vägen från högstadiet fram till idag så har jag tappat bort Adrian. Jag visste inte att Sue Townsend fortsatt skriva om honom, ända in i vuxenåldern. I år är det 30 år sedan första boken om antihjälten Adrian Mole kom ut, och det firas av Penguin med nyutgåvor av alla de åtta böckerna. Jag vågar mig inte riktigt på en omläsning av de tidigaste böckerna, jag vill behålla dem i minnet som de roligaste jag läst, och vill inte riskera att jag tycker annorlunda idag. Men jag har införskaffat de tre senaste böckerna om Adrian: The lost diaries of Adrian Mole 1999-2001, Adrian Mole: The Prostrate Years och Adrian Mole and the Weapons of Mass Destruction.

The lost diaries.. är egentligen en sammanställning av krönikor som tidigare publicerats i The Guardian, här alltså samlade i bokform. Adrian är nu lika gammal som Jesus var när han dog, och lever ett ganska misslyckat liv får man väl lov att säga. Inget jobb, ensamstående pappa till två pojkar, en kal fläck på huvudet, hypokondriker, otur i kärlek, fortfarande opublicerad författare och fortfarande hopplöst förälskad i Pandora, som i sin tur klättrar snabbt på den politiska karriärstegen och inte alls bryr sig särskilt mycket om Adrian förutom när hon behöver något. Adrians mamma är förresten omgift med Pandoras pappa, och Adrians pappa är omgift med Pandoras mamma. Ja, ni hör ju…

Att läsa den här boken är en tidsresa bakåt till tiden runt millenieskiftet, det handlar om galna kosjukan, Becks och Posh, 11 september och så vidare. Det name-droppas massor av brittiska kändisar, politiker och Big Brother-personligheter som jag tyvärr inte har någon större koll på, jag tror en del lustigheter går förlorade eftersom jag inte fattar allt.

Men det är ändå riktigt rolig läsning, Townsend skriver med humor och satir, och Adrian är som vanligt Adrian. Här finns massor av obetalbara scener och kommentarer, men det är ingen komisk fullpoängare. Jag vet inte om boken är något splittrad för att den egentligen inte skrevs som en sammanhängande historia, eller om det är just så här som böckerna om Adrian Mole är? Fortsättning följer, då jag nu tar mig an nästa bok Adrian Mole: The Prostrate Years.

Fakta:
Förlag: Penguin
Antal sidor: 283
Utgivningsår: 2012 (2009)
Första meningen: These diaries were lost when I moved from my modest council estate home back to my parents’ equally modest home in Ashby de la Zouch.

Finns på Bokus och Adlibris.