Ni älskar dem inte – Belinda Bauer

 

Under högsommaren faller en mörk skugga över Exmoor. Barn blir bortrövade från bilar. Varje försvinnande markeras bara med ett kort meddelande  en brutal anklagelse. Inga förklaringar, ingen begärd lösensumma… inget hopp.

 

Polisen Jonas Holly står inför en farlig resa in i kidnapparens förvridna psyke, om han alls ska ha en chans att sätta fast honom. Men Holly är ännu skakad av en personlig tragedi  är han över huvud taget rätt man för uppgiften?

 

Åtminstone en person i Exmoor anser att Jonas Holly, när det gäller byns beskydd, är den siste att lita på…

 

Belinda Bauers debutroman Mörk jord hör till en av de bästa deckare jag läst (även om jag hellre skulle klassa den som psykologisk spänningsroman), och uppföljaren Skuggsida var även den väldigt bra. Det är väldigt viktigt att man läser de här böckerna i rätt ordning för att förstå det väsentliga. Och läs inte vidare om du inte läst böckerna! 

 

Ni älskar dem inte är alltså tredje boken. Vi är tillbaka i den lilla byn Shipcott ute på Exmoorheden, och får återigen stifta bekantskap med Jonas Holly och Steven Lamb.

 

Utan att berätta för mycket om själva historien så kan jag säga att jag är lite kluven till den, det är ruggigt spännande och otäckt men samtidigt blir det lite väl otroligt alltihop. Men, det absolut bästa med Bauers böcker är det som händer i bakgrunden med karaktärerna. Vad som hänt i det förflutna är i högsta grad väsentligt. Och en sak kan man vara säker på – man vet inte hur och vad som kommer att hända även om man tror att man räknat ut allt.

 

Originaltitel: Finders Keepers

Förlag: Modernista

Antal sidor: 433

Första meningen: Det var sent på säsongen för jakt.