Himmelsdalen – Marie Hermanson

Dalen mellan bergen i Schweiz är ett paradis på jorden. Eller åtminstone ett paradis för människor med vissa psykiska åkommor, som behöver vila upp sig i lugn miljö med hög luft, god mat och professionell omvårdnad. Så ser det i alla fall ut på ytan.

Svenske Daniel kommer till Himmelstal för att besöka sin tvillingbror Max. Max ber honom om en tjänst: att byta plats med honom så att han kan resa iväg och ordna upp lite privata affärer. Daniel ger med sig, och Max ger sig av.

Men Max kommer inte tillbaka och Daniel förstår att han är mycket mer manipulativ och farlig än han någonsin har trott. Och det värsta är: så är alla andra i Himmelsdalen också.

Kommentar:
Marie Hermanson är ruggigt bra på att skriva ruggigt. Hon skapar en suggestiv, laddad stämning redan från första sidan. Klaustrofobin och instängdheten kryper sig på. Den isolerade dalen är så vacker på ytan, men vad döljer den egentligen? 

Jag tänker på Patient 67 av Dennis Lehane när jag läser, det är lite samma tema, något av en parallell värld inuti den vanliga världen, och man vet inte alltid vad som är verklighet eller dröm. Något omtumlad kommer man ut i dagsljuset efter att ha läst klart och undrar vad det var som egentligen hände.

Himmelsdalen är riktigt spännande läsning, spännande på det där krypande lågmälda sättet som jag tycker så mycket om. Jag önskar dock att slutet hade varit lite annorlunda. 

Fakta:
Förlag: Bonnier Pocket
Antal sidor: 389
Utgivningsår: 2012
Första meningen: När Daniel fick brevet trodde han först att det kom från Helvetet.