Änglamakerskan – Camilla Läckberg
Påsken 1974 försvinner en familj spårlöst från ön Valö utanför Fjällbacka. En fin påsklunch är uppdukad i matsalen, men alla utom den ettåriga dottern Ebba är borta.
Många år senare återvänder Ebba till ön och den gamla barnkolonin där hennes pappa med hård hand drev en internatskola. Hon och maken Mårten har förlorat sin treårige son, och i ett försök att övervinna sorgen har de bestämt sig för att rusta upp huset och öppna ett bed and breakfast.
Men knappt har de hunnit flytta in förrän de blir utsatta för ett mordbrandsförsök. Och när de börjar bryta upp matsalsgolvet hittar de intorkat blod under plankorna. Det tycks som om ondskan i deras förflutna har hunnit ifatt dem.
Kommentar:
Änglamakerskan är åttonde boken i Camilla Läckbergs Fjällbacka-serie. Och gillar man Läckberg, så gillar man även det här. Boken följer samma mall som de tidigare: nutid varvas med dåtid, Patrik och Erica puttrar på i familjelivet, Patrik gör polisarbete och Erica privatspanar. Som vanligt är det också många karaktärer att hålla reda på, och många sidohandlingar. Samma väl beprövade (och vinnande) koncept som vanligt.
Och visst känns det som att man träffar gamla vänner när man läser om gänget i Fjällbacka. Mellberg är som han alltid är, Gösta tycker jag alldeles extra mycket om, Erica fortsätter att irritera mig med sin egocentriska nyfikenhet, och jag suckar igenkännande åt martyren Kristina vars motsvarighet finns i mångas vår närhet.
Det är många som klagar på den där förutsägbarheten i Läckbergs deckare, men jag tycker om den. Hennes böcker är ett andningshål, en stunds underhållning där man vet, och samtidigt inte vet, vad som kommer att hända. Men man kan tryggt luta sig tillbaka och veta att det kommer att ordna sig i slutändan. Och ibland är det bara så himla skönt med den här typen av böcker. Avkopplande, lättsamt och underhållande. Lite Svensson-liv, och lite spänning.
Fakta:
Förlag: Forum
Antal sidor: 360
Utgivningsår: 2011
Första meningen: De hade tänkt renovera sig ur sorgen.
Finns på Bokus och Adlibris.
Fler som bloggat om boken är Bläcklilja, Bokmalen, Bokbrus, Bokbabbel och En bok om dagen.
Jag gillar också Läckberg och blir extremt irriterad när hennes böcker hängs ut som någon slags sämre litteratur, och att "bättre" författare blir förbigångna på grund av att hon syns så mycket…vilket skitprat!! Det är att idiotförklara alla oss som gärna läser henne. Och ibland kan väl trevlig underhållning få vara bara trevlig underhållning!! Upplägget med tillbakablickar är välkänt och funkar bra tycker jag. Heja Läckberg!
Jag älskar Camillas böcker och kommer nog alltid att göra det. Jag gillar också alla karaktärer, men har dock tyvärr, på senare tid börjat finna Erica väldigt irriterande med allt sitt eget spanande.. Sedan var jag grymt besviken på denna boken, återigen har hon flyttat Martin från boken för att få plats med ngn annan. I en annan bok när han var pappa-ledig fick Mellberg en större roll, i Änglamakerskan fick Gösta det.. Hoppas verkligen att den nioende boken inte börjar 2 år eller 5 år efter allt som vi fått reda på mellan Martin och Pia.. Men igen, älskar hennes böcker och de som tycker hon skriver konstigt eller förvirrande, det stämmer inte för fem öre! 🙂
Jag älskar Camillas böcker och kommer nog alltid att göra det. Jag gillar också alla karaktärer, men har dock tyvärr, på senare tid börjat finna Erica väldigt irriterande med allt sitt eget spanande.. Sedan var jag grymt besviken på denna boken, återigen har hon flyttat Martin från boken för att få plats med ngn annan. I en annan bok när han var pappa-ledig fick Mellberg en större roll, i Änglamakerskan fick Gösta det.. Hoppas verkligen att den nioende boken inte börjar 2 år eller 5 år efter allt som vi fått reda på mellan Martin och Pia.. Men igen, älskar hennes böcker och de som tycker hon skriver konstigt eller förvirrande, det stämmer inte för fem öre! 🙂