Babylon – Camilla Ceder

Samma dag som kriminalkommissarie Christian Tell och hans flickvän Seja Lundberg ska åka på semester hittas ett par brutalt mördat på en av Göteborgs finare adresser. Hon är professor i arkeologi, han hennes student.

Mordet verkar först vara ett svartsjukedrama, men så börjar uppgifter komma in som pekar mot olaglig handel med flera tusen år gamla statyetter från Babylonien, stulna från museet i Bagdad under den amerikanska invasionen. Föremål från vår civilisations vagga, så värdefulla att de skulle kunna förändra en människas hela framtid.

Kommentar:
2009 kom Camilla Ceders debut, Fruset ögonblick, som jag tyckte var riktigt bra. Det här är uppföljaren, Babylon. Inte riktigt lika bra, men bra nog.

På sätt och vis är det här mer en relationsroman än en kriminalroman. Det är relationen mellan Christian och Seja som är det centrala i boken trots att handlingen kretsar kring mord och stulna, ovärderliga föremål. Det är lite synd ändå, för det är en annorlunda intrig som hade förtjänat att ta mer plats och fånga mitt intresse mer än den faktiskt gör. Det är inte direkt någon rafflande spänning att tala om.

Men jag tycker om Christian och Seja, och speciellt Seja som är en färgstark karaktär, helt olik de flesta. Deras förhållande är realistiskt och trovärdigt skildrat, och så där som det ofta är – man pratar förbi varandra, misstolkar och antar saker om den andre. Kanske att det blir lite för många och långa dialoger dem emellan ibland. Är det Camilla Ceders kuratorbakgrund som skiner genom kanske?

Jag tycker ändå att det här är en bra och läsvärd historia, men jag hade ganska höga förväntningar eftersom jag gillade hennes förra så pass mycket. Jag hade hoppats på lite mer. Till nästa bok hoppas jag på lika mycket spänning i deckarintrigen som i relationsbiten. Då blir det kanon!

Fakta:
Förlag: Wahlström & Widstrand
Antal sidor: 399
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Jag kan inte säga att jag tänkt ut allt i förväg.