Boktjuven – Markus Zusak

Tyskland 1939. Landet håller andan. Döden har aldrig haft mer att göra, och det är bara början.

Nioåriga Liesel Meminger bor hos en fosterfamilj. Hennes föräldrar har tagits till ett koncentrationsläger och hennes lillebror är död. Liesel är en boktjuv – hon stjäl från nazisternas bokbål, borgmästarens bibliotek, varhelst böcker finns att finna. Hon delar böckerna med sina grannar när de sitter i skyddsrummen, och med den judiske man som gömmer sig i hennes källare.

Detta är Liesels berättelse. Och berättelsen om dem som bodde på Himmel Straße när bomberna föll.

Kommentar:

Äntligen har jag läst Boktjuven, som bara legat i min bokhylla och väntat på att bli läst. Det är en ganska tjock bok, så jag har väntat på ett bra tillfälle med mycket ostörd lästid. Nu kom alltså det tillfället, och det var värt att vänta på.

Boktjuven
är en annorlunda bok, jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den. Och egentligen ska jag nog inte beskriva den så mycket, den bör läsas. Handlingen i sig är inte originell, men det är sättet på vilken den berättas. Den är annorlunda i stilen, teckningar, instick och fetade citat från Döden, som också är berättarrösten. Döden som berättare skänker onekligen en speciell känsla, även om det gjorde mig tveksam till en början.

Boken befinner sig någonstans i gränslandet mellan ungdoms- och vuxenbok, och jag hoppas att det inte avskräckt några läsare. Jag tror alla, både yngre och äldre, män som kvinnor, kan uppskatta den. Det är en mycket vacker bok, en sorglig, gripande, poetisk berättelse om vänskap, om kärlek, om mod, och kanske framför allt om ord. Den makt som finns i ordet, i böcker, i läsning, i sin historia. Det är fantastiska karaktärer, allihopa, och så vältecknade. Och det är en fantastisk bok. De sista kapitlen och epilogen kan vara något av det bästa jag läst, någonsin. Jag läste dem två varv. Det här är definitivt en bok jag kommer att läsa igen, och rekommendera till alla jag möter. Läs den!

Fakta:

Förlag: Damm förlag
Antal sidor: 585
Utgivningsår: 2005
Första meningen: Först färgerna.