Tant Valborg bar alltid turban när hon gick bort – Gustav Bergström

Följ med Gustav ”Rävjägarn” Bergström till hans norrbottniska by och en berättelse om en sen resa in i moderniteten, med ovanliga, färgstarka människoöden som nu bara finns i minnena. Parallellt får vi följa Gustav en ljus nyss förfluten sommar när han restaurerar ängsladorna på sin släktgård, som han efter decennier i Stockholm blivit ägare till.

Kommentar:
Det här är en lågmäld och finstämd betraktelse över livet som var och livet som är, och den slungar mig rakt tillbaka till min egen uppväxt, i en annan liten norrbottnisk by. Jag känner igen mig i så mycket. I människorna, i föremålen, i maten.

För mig har det alltid varit så påtagligt hur annorlunda min uppväxt var jämfört med mina jämnåriga som kanske bodde i byar som var något mer moderna, eller inne i stan. Min hemby var väldigt ålderdomlig, nästan alla i byn var gamla. Åtminstone kändes det så. Jag minns det som att jag ofta gick runt och hälsade på hos tant Helen eller farbror Sven eller farbror Ragnar där man fick lite saft eller klappade en katt och gick vidare till nästa hus. Så det är väldigt fint att få ta del av Gustav Bergströms berättelse som är så lik min egen.

Hans generation, och min generation, är den sista som fått uppleva den gamla byavärlden på det sättet. Visst finns det gamla personer i byarna även nu, i den mån byarna finns kvar, men de flesta gamla personer är ändå mer moderna och rörliga nu än då. De har till exempel oftare bil, de har inte brokiga tantklänningar och hilka, deras värld är något vidare, och framför allt känns de inte lika gamla lika tidigt. Byarna har också blivit annorlunda. Nu har det också skett inflyttningar av yngre människor, och andra människor utifrån, eftersom gårdarna inte stannat inom familjen som det alltid var förut.

Parallellt med alla barndomsminnen så får vi följa Gustav även i nutid, när han på släktgården håller på med att restaurera de gamla ängsladorna. Byggnadsvård på detaljnivå är väl inget som fängslar mig lika mycket men jag känner all respekt för arbetet. Jag bläddrar dock snabbt igenom de sidorna för att återigen hitta lugnet i dåtiden.

Det här är ett fint tidsdokument, en vemodig vardagsbetraktelse över en tid som fanns för inte allt för länge sedan.

Fakta:
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 289
Utgivningsår: 2024