Kallmyren – Liza Marklund
I augusti 1990 gick Wiking Stormbergs fru Helena ner sig i Kallmyren och drunknade. Kvar vid myrkanten låg deras baby, halvdöd av insektsbett. Helenas kropp återfanns aldrig. Hon hördes aldrig mera av. Wiking kom aldrig över förlusten av hustrun. Åren gick, decennierna. Han kom att leva för sina barn och sitt arbete som polischef i Stenträsk.
Men så en fredagseftermiddag landar ett brev i brevlådan hemma hos Markus, Wikings och Helenas numera vuxne son. Ett hot, eller kanske en varning, skrivet med Helenas handstil och undertecknat med hennes signatur: stjärnan som ser ut som ärret på hennes mage. Wiking måste ställa sig frågan om han börjar bli galen, om han ser spöken eller om någon utomstående kraft hotar honom och hans familj.
Kommentar:
Förra året kom Polcirkeln, som var helt galet bra och en triumfartad comeback för Liza Marklund. Kallmyren är den fristående fortsättningen – men jag skulle inte kalla den fristående. Den hänger ihop med den föregående delen då både människor och miljöer återkommer. Och framförallt är de båda delarna så vansinnigt bra att det vore synd och skam att hoppa in direkt på Kallmyren.
Det här är ett välskrivet och kittlande mysterium som spänner över 80-90-tal till nutid. Jag kunde verkligen inte lägga boken ifrån mig, jag bara måste få veta hur allt hänger ihop. Både miljöbeskrivningar och personporträtt är vältecknade, allt känns äkta och levande. Ja, det är helt enkelt tokbra, och om möjligt ännu bättre än Polcirkeln. Jag längtar ihjäl mig efter fortsättningen!
Fakta:
Förlag: Piratförlaget
Antal sidor: 380
Utgivningsår: 2022