Dina färger var blå – Marcus Jarl

Lina Råman jobbar som sjuksköterska på neonatalen. Hennes liv är fullt av dramatiska förlossningar, kuvöser, långa nattpass och krisande föräldrar. Hon längtar efter egna barn, men hennes man, Samuel, har alltid varit tydlig med att han inte vill ha några. Han ägnar sig istället åt att smygtitta i skokartongen som ligger gömd längst in i garderoben. Där förvarar Lina minnena av sin första pojkvän, och kanske även sitt livs stora kärlek, Ted. Han som försvann.

En dag är Ted tillbaka. Han säger att han har tre månader kvar att leva och att han vill tillbringa dem med Lina. En önskan som sätter Linas och Samuels äktenskap under enorm press. Lina måste få veta vad som hände den där dagen när han försvann. Motvilligt inser Samuel att det är den enda möjligheten för både honom och Lina att kunna gå vidare.

Kommentar:
Jag älskade verkligen Marcus Jarls debut Tusen bitar, som var ett starkt och gripande relationsdrama. Det, tillsammans med Dina färger var blå fick utmärkelsen Årets feelgood 2021, och att den fått så många hyllningar gjorde att förväntningarna var höga. Men jag förstår faktiskt inte alla lovorden. Det här är snudd på uselt.

Och då har det inte så mycket med författarskapet att göra, jag tycker fortfarande att Marcus Jarl är en duktig författare, han kan konsten att berätta en historia så att den blir intressant och att den flyter. Men det är själva historien som sådan jag inte kan med. Låt mig förklara.

För tjugo år sen dejtade Lina mansbebisen Ted, eller mansbebis är kanske fel ord, det är snarare Ted, den självupptagne pojken som inte vill bli stor. Oklart hur gammal den här Ted är – jag hade sett framför mig en 25-årig slarver men när Lina hälsar på hans mamma efter att han försvinner så har mamman inte sett sonen på 25 år, så han måste alltså vara runt 40 vilket gör hans slarverbeteende än mer ocharmigt, men nu går jag händelserna i förväg. Ted och Lina blir alltså förälskade och Lina inrättar hela sitt liv efter Ted, för nu äntligen kan hon leva som hon egentligen velat leva, de flyttar ut till en ö, hon blir gravid, får ett missfall och då lämnar Ted henne.

En sån händelse skulle nog få de flesta att förakta den man som bara drar, när man själv är nere i sorgens svarta träsk. Men inte Lina. Hon fortsätter att tråna efter Ted, trots att hon gifter sig med Samuel, och trots att det går 20 år så kan hon inte släppa taget om den fantastiska Ted. Vad fan, var är självrespekten?

Och när Ted (den egoistiska pojkmannen) dyker upp i Linas liv efter 20 år är det för att berätta att han har cancer, han har tre månader kvar att leva och vill tillbringa dem med Lina. Vad fan? Hur egoistisk får man vara? Om han älskade Lina skulle han väl inte stövla in i hennes liv när han vet att han snart kommer dö. Det är snudd på sadistiskt. Och än värre att Lina släpper allt för att uppfylla hans sista önskan (fast hon vill såklart ligga med honom igen) och än värre är att Samuel går med på det. Gå du min kära fru till denna andra man, och kom tillbaka när du är klar. Vad fan, Och värst ändå är att den här Ted nu är 60 år vilket gör slarvercharmören än mer motbjudande.

Men i alla fall. Jag tycker inte om karaktärerna. Det kryper i kroppen på mig av Ted, Lina, Samuel och Linas pappa. Jag tycker porträttet av Lina är särskilt osmickrande – jag menar osmickrande män kan jag ta. Men kan inte Lina leva för sig själv och leva sitt liv på det sätt som hon vill utan att rätta sig efter män hela tiden? Usch för sånt.

Det finns en äldre dam, Astrid, som är Linas kollega och den enda karaktären som har ett sunt förnuft och vågar säga sanningar. Och då hanterar författaren det med att ge henne en stroke så hon inte kan prata. De övriga dialogerna (inte Astrids) är för övrigt överteatraliska och helt osannolika, som Dawson och Joey upphöjt till tio.

Nej det här är inte en historia i min smak. Jag ser däremot fram emot Marcus Jarls nästa roman, Där du en gång gick, som släpps i sommar. För jag vet att han både kan skriva och berätta en bra story,

Fakta:
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 397
Utgivningsår: 2021