Vinterstaden – Arnaldur Indridason

En kall januarikväll kallas polisen till en betongförort i Reykjavik där ett lik hittats mellan höghusen. En mörkhyad, tioårig pojke ligger där framstupa i en blodpöl, fastfrusen i isen. Pojken har stuckits i magen och lämnats att dö i den kalla vinternatten.

När Erlendur och hans kollegor kommer till platsen är pojkens äldre halvbror Niran försvunnen, och man tror att han har med mordet att göra. Det framkommer också att en av lärarna i skolan är känd för att vara en aggressiv rasist, och misstankar riktas mot honom.

Ut ur mörkret och snöyran stiger så småningom en bild av händelser som är ännu dystrare än en vinternatt vid polcirkeln.

Kommentar:
I somras inledde jag en romans med Arnaldur Indridasons deckare om den isländske kriminalaren Erlendur Sveinsson. Nu med femte boken i serien, Vinterstaden, kan man säga att vi utvecklat ett stabilt förhållande. Det är tryggt, jag vet var jag har honom, han levererar alltid, och även om det maler på i samma tempo så har jag inte blivit trött på honom. Spänningen finns fortfarande kvar.

Jag har funderat en del på vad det är som gör att jag fastnat så för Indridasons böcker. Det är något med det karga, mörka och isländska som tilltalar mig. Jag tror att man blir en speciell typ av person när man växer upp och lever på ett isolerat och kallt ställe, må det vara i Norrbotten eller på Island (eller för den delen Shetlandsöarna). Jag känner en sorts samhörighet med de människor som Indridason berättar om, och miljöbeskrivningarna känns i många fall som hemma. Jag känner alldeles extra för de som är otillgängliga och lite svåra att komma in på livet, såna som Erlendur.

Sen har Indridason en fantastisk förmåga att bygga upp stämningar och spänning av i stort sett ingenting. Det är vardagsrealism, grått och brunt och murrigt, och trots att det sällan är nagelbitande spänning så sitter jag ändå som på nålar när jag läser. Jag vet inte hur han gör det, men han lyckas göra det deprimerande och melankoliska spännande som ingen annan.

Vinterstaden är ännu ett exempel på det. Det är riktigt bra, men inte i samma klass som hans bästa, Kvinna i grönt, andra boken i serien.

Fakta:
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 302
Utgivningsår: 2007
Första meningen: Det kunde gissa på ett ungefär hur gammal han var men hade svårare att avgöra från vilken del av världen han kom.

Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Bokhora, Bokstunder och Boktoka.