Mot Söderhavet. Segelfartyget Sofias seglats och tragiska undergång – Pamela Sisman-Bitterman & Lars Hässler

1969 reser ett gäng amerikanska collegestudenter till Sverige för att leta efter ett lämpligt segelfartyg. De finner träskutan Sofia i Kalmar, där hon byggdes 1921, och köper henne för 35 000 kronor. Därefter seglas hon till Spanien där hon byggs om och börjar sin bana som flytande hippiekooperativ på de sju haven. Ombord finns också maskoten Varmit, en coatimundi från Centralamerika, som är ovän med halva besättningen.

Det finns igen enskild ägare utan alla i besättningen, ett flertal svenskar, är ägare och kaptenen väljs genom omröstning. Båten överlever inte på grund av sin besättning utan trots sin besättning, men de upplever en oförglömlig tid ombord.

Tretton år senare, på sin andra världsomsegling, förliser Sofia under en storm i Stilla havet och en person omkommer. Resten av besättningen lyckas ta sig upp i livflottar och räddas efter fem dagar av ett ryskt lastfartyg.

Kommentar:
En av mina stora drömmar här i livet är att segla jorden runt, bara lämna allt, segla mot Söderhavet och leva som en bohem i flera år. Det faller tyvärr på att jag är lite sjörädd, hemkär och väldigt bekväm av mig. Men drömmen finns där. Och istället för att leva ut min dröm så läser jag om andra som gör det.

Det här är i huvudsak Pamela Sisman-Bittermans berättelse, hon seglade med Sofia under åren 1979-82, fram till den tragiska förlisningen. Lars Hässler seglade med ett år, 1979-80, han har kortat Pamelas ursprungliga text, lagt till egna kommentarer, foton och epiloger från övriga besättningsmedlemmar.

Och det  är en mycket fascinerande berättelse. Först och främst är själva Sofia fascinerande. Ett flytande FN, ett hippiekooperativ i sann demokratisk anda, en nudistkoloni. Utan regler, utan hierarkier, utan arbetsplikt. Med en kapten som väljs genom omröstning. Kan det fungera? Det gjorde det uppenbarligen i många år, fram till myteriförsöket 1982, och det är intressant läsning. Det är också fascinerande att läsa om livet till sjöss, i motgång och medgång, alla de olika länder och avlägsna platser som besöks. Det är spännande och underhållande, och på sina håll även gripande. Pamela Sisman-Bitterman bidrar med målande beskrivningar av livet ombord, och det gäller inte minst den dramatiska förlisningen.

Men framför allt är det här en inspirerande berättelse, och en mycket läsvärd och lärorik historia. Om jag ska anmärka på något så hade jag gärna önskat lite bättre foton, bildbehandling hade inte skadat då många är väldigt mörka. 

Fakta:
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 301
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Jag seglade på den tremastade toppsegelskonaren Sofia nästan ett år i Söderhavet i slutet av 1970-talet, under hippieerans sista skälvande år.

Tips:
Jag bjuder på ytterligare ett lästips om världsomseglingar: Alla sa vi skulle dö av Danjel Henriksson, Kajsa Björn och Jonatan Bonthron