Turkanarapporten – Christian Unge
Den svenske kirurgen Martin Roeykens liv är i spillror. Han har flytt ett havererat äktenskap och det trygga livet som läkare i Stockholm för att arbeta med traumakirurgi i norra Kenya. Där faller han handlöst för antropologen Nadine Zaoui och anar en ljusning i tillvaron.När Nadine erbjuder honom att följa med på en forskningsresa i den osäkra Turkanaprovinsen tackar han nej, av pliktkänsla mot sina patienter. Nadine försvinner plötsligt och frågorna hopar sig. Förtvivlat kastar han sig in i jakten på en kvinna som han egentligen inte vet något om.
Långsamt går det upp för Martin att Nadines forskning är en pusselbit i en medicinsk gåta, och att det finns en hemlighet så mörk att den till varje pris måste skyddas. Martins enda vapen är hans medicinska kunskap och envishet. Och drivkraften, Nadines skrattgropar som etsat sig fast på näthinnan.
Kommentar:
Turkanarapporten är en spänningsroman, en blandning av deckare och medicinsk thriller. Det är mord, kidnappningar och korruption, med en kirurg som flytt sitt trassliga privatliv i Sverige för att jobba hos Läkare Utan Gränser i Kenya i huvudrollen.
Turkanarapporten är en spänningsroman, en blandning av deckare och medicinsk thriller. Det är mord, kidnappningar och korruption, med en kirurg som flytt sitt trassliga privatliv i Sverige för att jobba hos Läkare Utan Gränser i Kenya i huvudrollen.
Styrkan ligger i skildringen av Kenya, av Kibera och Lokichoki. Det märks att Christian Unge har tillbringat tid i området, och också arbetat där som läkare. Både läkararbetet och miljöerna är bra och trovärdigt skildrade. Jag gillar de detaljerade beskrivningarna av operationer och det dagliga arbetet på kliniken. Jag är både hypokondriker och sjukhusrädd men älskar att frossa i medicinska termer, diagnoser och blodiga operationssår. Sånt kan jag aldrig få för mycket av. Hade gärna sett ännu mer av den varan.
Överlag är det mycket detaljer, på rätt ställen är det en styrka men ibland är det en svaghet. Det är för alldeles för många detaljer om oviktiga saker. Boken blir onödigt lång och tappar tempot, den hade vunnit på att kortas ned något.
Jag gillar Martin men det känns som att det finns mycket mer att berätta om honom. Vi har bara skrapat på ytan, och egentligen inte lärt känna honom, och jag hoppas att det kommer i nästa bok. Han intresserar mig.
Christian Unge har gett ut boken på eget förlag, och allt överskott från försäljningen går oavkortat till Läkare Utan Gränser. Bara det gör boken värd att köpa. Men det är också en ganska bra historia och en klart godkänd debut.
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Said låg på ett hårt flygplansgolv.
Jag har kikat lite på den här boken, historien låter ju intressant och det är alltid spännande att läsa om miljöer man inte är van vid. Jag tror att boken just tog ett litet kliv uppåt på nyfiken-på listan 🙂