Den sista migrationen – Charlotte McConaghy

På Grönland hittar hon den sista flocken silvertärnor, som migrerar längre än något annat djur, och hon bestämmer sig för att följa dem till deras slutmål på Antarktis. Hon lyckas komma ombord på Saghani, en av världens sista fiskebåtar, och tillsammans ger de sig ut på en farofylld färd över havet.

Men Franny bär på ett mörkt förflutet. Ett förflutet kantat av förluster fram till den fruktansvärda incident som tvingade henne till denna sista migration. Medan Saghani följer silvertärnorna i skyn avslöjas Frannys hemligheter bit för bit och hon inser att det hon har försökt fly ifrån under hela sitt liv slutligen har hunnit ikapp henne.

Kommentar:
Den sista migrationen har förärats med ett fantastiskt omslag. Och likt fåglarna som spränger sig ut ur bröstet, spränger sig historien ut från boksidorna, in under huden, in i varje por och ända in till benet. Det här är en kraftfull berättelse, lågmäld, men kraftfull.

Man skulle kunna kalla den för klimatdystopi, men det handlar också om människans kärlek till naturen och vårt behov av ett sammanhang. Det handlar om ensamhet, sorg, att längta bort, och att längta hem. 

Den sista migrationen är melankolisk och meningsfull läsning som berör.

Det är svårt att föreställa sig en värld utan fåglar och fågelsång. De finns alltid omkring oss – i staden, i skogen, i trädgården, på stranden. Varje gång ett åskväder nalkas då känns skogen märkligt främmande att vistas i, för då är det alldeles tyst. Men man vet att det bara är tillfälligt, så snart ovädret dragit förbi sätter fågeltjattret igång igen. 

Jag vet att jag kommer att bära med mig den här berättelsen länge, länge. Till sommaren, när jag åker ut till min favoritö i ytterskärgården där silvertärnorna häckar och skränar dygnet runt, kommer jag att se på dem med lite andra ögon. Skräna på. Det är ljuv musik trots allt.

Fakta:
Originaltitel: Migrations
Förlag: LavenderLit
Antal sidor: 346
Utgivningsår: 2021