Tur och retur i kärlek – Maja Willander

Publicerad av
Livia är på väg till Gran Canaria, men hon har inte bara sol och bad i tankarna. Det viktigaste för henne är att bevisa att hon klarar sig på egen hand. Hon tänker absolut inte spana efter män, som hennes nya väninna Mirja gör. De hamnar på samma hotell och lär känna varandra medan de njuter av lata dagar vid havet, god mat och utflykter på den vackra ön.

På hotellet bor också Jens, en svensk man i Livias egen ålder som hon har svårt att slita blicken ifrån. Hon trivs så bra i hans sällskap, och visst verkar intresset vara ömsesidigt? Livia tvekar. Jens söker äventyret, själv behöver hon trygghet. Och hon vet inte om hon är beredd att avslöja hela sanningen om sig själv… Men deras första kyss känns så rätt, och vardagen hemma på Vintergatan i Örebro verkar så avlägsen. Ska hon våga ta chansen?

Kommentar:
Jag har läst så mycket våld, mord och thrillers på sista tiden att jag behövde en romantisk verklighetsflykt. Något rosenskimrande och upplyftande, så jag plockade upp Maja Willanders Tur och retur i kärlek. Lite Gran Canaria, semesterflirt, och förvecklingar.

Men jag blev så sjukt deppig av att läsa – och egentligen har det inte så mycket med boken att göra utan med mig själv. Jag fick sådan hemsk åldersångest av att läsa om Livia – 45 år – och Jens 47 år. Det var så tant och gubbe över dem, och det kändes som att deras (och mitt!) roliga liv nästan var över. Livia återhämtar sig efter en stroke – vilket eldade på min egen sjukdomsskräck, och allt jag kunde tänka på var hur få resor jag har kvar att göra i mitt liv, snart kanske jag inte ens orkar gå ut på promenader, snart kanske jag inte ens lever, och så vidare. Som sagt, det handlar väl mer om mig än om boken, men den gav mig mer depp än pepp.

Och visst blev det lite kärlek och gnistor, livet är inte över. Och det är en romantisk och varm historia, om än lite tråkig. Det är ganska händelsefattigt, tempot är långsamt, och bitvis står handlingen och trampar. På plussidan så tycker jag det är ett fint och äkta porträtt av Livia och hur det kan vara att försöka komma tillbaka efter en svår sjukdom, och att våga tro på sig själv.

Jag tycker dock inte att den når upp till samma nivå som Maja Willanders Samtalsgruppen för sorgbearbetning vid husdjurs hädangång. – som trots sitt namn var riktigt mysig och upplyftande läsning!

Fakta:
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2021