Söndagsvägen: berättelsen om ett mord – Peter Englund
En kväll i juli 1965 påträffas en ung kvinna död i sitt hem i ett idylliskt radhusområde söder om Stockholm. Polisen avfärdar det först som självmord, men snart står det klart att hon blivit mördad. Men av vem – och hur? Därmed inleds den största och mest komplicerade mordutredningen i Sverige före Palmemordet. Den legendariske kommissarien G.W. Larsson leder arbetet.
Mordet väcker stor uppmärksamhet, och även stor skräck, för det visar sig att gärningsmannen gått till verket med stort raffinemang, och utredarna fruktar en upprepning. När mördaren till slut grips visar det sig att han funnits under polisens näsa hela tiden. Och inte nog med det: han frikänns sensationellt nog i tingsrätten.
Kommentar:
Det finns true crime och så finns det TRUE CRIME. Söndagsvägen är bland det bästa jag läst i true crime-väg. Inte för att det är ett spektakulärt mord eller en snillrik utredning, utan för att den berör mig så djupt och går in under skinnet. Det som berör mig allra mest är den lilla detalj att Kickans grav inte längre finns kvar, inte längre några nära släktingar i livet, ingen som sörjer och saknar henne. Bortglömd.
Men här finns också en mördare som är av det obehagligare slaget. Ni vet alla kursiva mördarröster vi möter i deckare? Här finns den rösten, fast på riktigt. Och det blir så krypande obehagligt med hans dagboksanteckningar som vävs in i berättelsen. En riktig incel-typ, innan begreppet ens fanns.
Sedan är det här också ett tidsdokument över Sverige och samhället 1965. Jag var inte född då, men som ett barn av 70-talet känner jag ändå igen saker från min egen barndom. Det är också intressant att läsa om kommisarie G.W Larsson och hans kollegor, och hur de arbetade. G.W Larsson sägs också ha lånat drag till Sjöwall Wahlöös kommissarie Beck.
Söndagsvägen är lysande och den kommer garanterat att finnas med på min lista över årets bästa läsning.
Fakta:
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 334
Utgivningsår: 2020
Tack för tipset! Den här måste jag läsa.