En sista vinter – Håkan Norebäck
Det är blyertsgrå december och Jonny är på väg till den döende hemorten för första gången på länge. Hans pappa är sjuk och mamman vill att hela familjen ska samlas och fira jul. Nu ska allt bli bra.
Men när pappan plötsligt dör och familjeåkeriet måste räddas, dras Jonny in i sin brors smutsiga affärer. Minnesbilderna blir allt starkare, av den tragedi han anklagades för, av det han utsattes för som barn. Han flyr in i sitt gamla missbruk och en morgon vaknar han blodig och förvirrad. Vad kan han ha gjort sig skyldig till? Och vem är egentligen Nino, den tystlåtne pojken som försöker närma sig honom?
Kommentar:
Att återvända hem är inte alltid förknippat med värme, trygghet, och ljusa barndomsminnen. Det kan också vara att återvända till dysfunktionella föräldrar, mörka minnen, och en hel bygd som minns dig och föraktar dig. I en liten stad är det svårt att tvätta bort en stämpel man en gång fått.
En sista vinter är en roman som känns. Det bränner under huden när jag läser om Jonny och hans trasighet. En uppväxt som var allt annat än trygg och harmonisk, och ett vuxenliv som präglats av missbruk, kriminalitet och psykisk ohälsa. Jag kan se varifrån han kommer, och förstå vem han är.
Det här är en spänningsroman, men det är också ett familjedrama. Det handlar om skuld och försoning, om utanförskap, och om att gå vidare från sitt förflutna. Men det är också en berättelse som ger något bestående till läsaren. Som berör. En mycket stark och läsvärd debutroman av Håkan Norebäck.
Fakta:
Förlag: Forum
Antal sidor: 271
Utgivningsår: 2020