Samtalsgruppen för sorgbearbetning vid husdjurs hädangång – Maja Willander

Efter en incident på jobbet tvingas Nea ta semester från stadsbiblioteket i Älvskoga. Dessutom kräver hennes chef att hon ska gå i terapi – en samtalsgrupp för sorgbearbetning vid husdjurs hädangång. Neas liv har visserligen varit dystrare sedan cockerspanieln Charlotte Brontë gick bort, men att älta det flera gånger i veckan tillsammans med främlingar kan väl knappast göra saken bättre?

 

Till en början tampas Nea med hur hon ska hantera de andra i gruppen, i synnerhet Bix – mannen som doftar hö, inte kan sitta still och som upptar en allt större del av hennes tankar. Men efterhand öppnar sig den slutna Nea alltmer och släpper fram känslor som hon tidigare tryckt undan. Plötsligt är inget sig likt …

 

Samtalsgruppen för sorgbearbetning vid husdjurs hädangång är precis lika härlig och quirky som titeln och omslaget lovar. Det här är charmig feelgood av bästa sort!

 

Det handlar om biblioteksassistenten Nea som eventuellt råkar slänga lite för mycket med benen när hon möter sin kollega Harald i trappan, så att han ramlar och bryter armen. Harald som i sin tur slängt ur sig okänsliga kommentarer om att Nea borde sluta sura för att hennes hund gått bort. Chefen tvingar henne att ta ledigt, och att gå med i en samtalsgrupp för att bearbeta förlusten tillsammans med andra i samma situation. Något som Nea helst inte vill göra, då hon inte gärna umgås, eller pratar, med andra människor överhuvudtaget.

 

Och det blir en kolossalt rolig och varm berättelse om ensamhet, vänskap, älskade husdjur och att det är okej att vara annorlunda. Berättelsen går rakt in i hjärtat på mig. Stilmässigt är det som en mix av Emma Hamberg och Katarina Bivald, och då kan ni nog ana hur bra jag tycker att det här är. Sorgegruppen håller riktigt hög klass!

 

Jag tyckte väldigt mycket om Maja Willanders Konsten att bli en viol, men jag tycker väldigt mycket mer om Samtalsgruppen.

 

Förlag: Harper Collins Nordic

Antal sidor: 288

Utgivningsår: 2019