Årtiondets sämsta läsning

Publicerad av
Alla andra listar årtiondets bästa läsning, men jag vänder på det och listar istället det sämsta jag läst under de senaste tio åren. Jag har läst långt över tusen böcker under 10-talet och då förstår ni att det slinker med en del inte-så-bra. Och grejen med mig är att jag kan inte sluta läsa fastän boken är dålig. Jag läser och läser och hoppas att det ska bli bättre. Men det blir inte alltid det.
Det här är min shitlist från 2010-talet.
Egenmäktigt förfarande: en roman om kärlek av Lena Andersson
”Jag tycker inte om Ester. Jag tycker inte om hennes personlighet. Maratonlöpandet. Dumheten. Besattheten. Vi kommer från helt skilda planeter känner jag.”
Jag var ganska snäll ändå när jag recenserade. Ju mer tiden går, ju mer hatar jag Ester. Och jag kan fortfarande inte förstå att så många hyllat den här psykopatromanen.
Läs hela recensionen här
Cocktails för tre av Sophie Kinsella
”Feel good-läsning när den är som bäst” skriver Damm i sitt pressmeddelande. Den som skrev det har uppenbarligen inte läst boken.Det här är feelgood när det är som sämst, den ger hela genren ett dåligt rykte och den ger Sophie Kinsella ett dåligt rykte.”
Det provocerar mig när förlag plockar upp gammal skit, bara för att författaren säljer. Det här är pinsamt dåligt, framförallt för kvinnoporträtten. De är handlingsförlamade offer hela bunten.

Frihet av Jonathan Franzen
”Jag tycker inte om Franzens sätt att berätta en historia. Det är inget fel på handlingen i sig, men jag tycker inte om hans sätt att skriva. Det är onödigt krångligt, ordrikt och pompöst, och faktiskt ganska tråkigt.”
Jag ryser lite bara jag tänker på Jonathan Franzen, och det känns ju lite taskigt. Han har ju inte gjort mig något. Men Frihet kan nog vara min värsta läsupplevelse någonsin, den och Ester.
Läs hela recensionen här

Liv efter liv av Kate Atkinson
”Jag hade tråkigt hela tiden, väntade bara på att snart blir det väl ändå bra, men när jag hade läst en trehundrafemtio sidor och det fortfarande inte var bra så insåg jag att det här kommer att bli en plågsam resa.”
Så, så tråkig. För att vara en bok som heter Liv efter liv så innehåller den förvånansvärt lite liv.
Läs hela recensionen här

Nora eller Brinn Oslo brinn av Johanna Frid
”Åh Gud vad jag hatar den här boken. Tjejer som Johanna växer upp och blir kvinnor som Ester, världens värsta romankaraktär.”
Nej men det här är bara gnäll och ältande hela boken igenom. Är det seriöst skrivet så fattar jag det inte. Är det humor, så fattar jag det inte heller. Jag blir mest bara sur.
Läs hela recensionen här
Sparkle av Kaya McLaren
”Platta karaktärer. Absolut NOLL kemi mellan kärleksparen. Och det klistriga, klibbiga, kristna täcket som ligger som en kliande yllefilt över hela historien. Kräks.”
Jag läser mycket som kan kallas både skräp och trams, men den här boken tar skräp och trams till en helt annan nivå. Det är en sådan gammelkristen kvinnosyn där skilsmässa är en skam, sex är en skam, och änklingen klarar sig inte utan ett hembiträde och hans sörjande dotter hotas med att skickas till farmor om hon inte skärper sig. My God hur kunde någon tycka att svenska läsare behövde den här boken?
Läs hela recensionen här

Gråleken av Maria Sveland
”Därtill kan Sveland ha skapat litteraturens mest gnälliga och osympatiska karaktärer i Julia och Jesper, (i klass med Ester Nilsson).”
Ja ni hör ju, jag har verkligen en hang up på Ester. Jag kanske behöver terapi.
Läs hela recensionen här