Egenmäktigt förfarande: en roman om kärlek - Lena Andersson

Skönlitteratur / Permalink / 5

Ester Nilsson är poet och essäist och en förnuftig människa i en förnuftig relation. En dag får hon en förfrågan om att hålla ett föredrag om konstnären Hugo Rask. Från och med nu ska hela hennes tillvaro hänga samman med denna till sin avsikt helt oskyldiga begäran.

I publiken sitter konstnären själv, hänförd, och de två möts för första gången efter föreläsningen. Ett slags kärlekshistoria inleds mellan Ester Nilsson och Hugo Rask, banal i sin enkla grymhet, storslagen i sin fullständiga hängivenhet.

Kommentar:
Lagom till att Lena Andersson tilldelades Augustpriset för just den här romanen, så påbörjade jag min läsning. Den har legat som hyllvärmare ett tag, och jag har inte riktigt varit sugen på den. Men i princip alla hyllade den, så jag tänkte att jag ger den en chans.

Undertiteln "en roman om kärlek" antar jag att är ironiskt menad. För det här inte en bok om kärlek. Det handlar inte heller om en kärleksrelation, för någon kärleksrelation tycker jag inte det här paret har. Att ses några gånger är inte en relation. Det handlar om en besatthet hos Ester, en förälskelse som övergår till besatthet. Jag ser ingen kärlek.

Jag tycker inte om Ester. Jag tycker inte om hennes personlighet. Maratonlöpandet. Dumheten. Besattheten. Vi kommer från helt skilda planeter känner jag. Jag behöver inte tycka om en huvudperson, det är inte det jag menar, men det måste finnas något där. Jag kan inte relatera till det här, både Ester och Hugo är så långt ifrån min värld. Deras samtal, pratar folk på det här sättet? Det är högtravande och intellektuellt. Kyligt. Korrekt. Är det också ironiskt menat? Jag förstår inte.
 
Och jag känner mig en aning trög som inte tycker att det här är bra. Vad är det som alla fattar men inte jag? Jag antar att det är en bok som passar pretentiösa kulturfinsmakare. Och sån är inte jag.
 
Fakta:
Antal sidor: 206
Utgivningsår: 2013
Första meningen: Ester Nilsson hette en människa.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är BookbirdsBokhora, Bloggbohemen och CatOnHat.
#1 - - Fru E:

Intressant att läsa ett inlägg från någon som inte tokhyllar. Jag läste hos nån annan bloggare (minns tyvärr inte vem) att det var en bok man ville äga för att det fanns så många välformulerade meningar som hon ville stryka under. Jag har inte själv läst den, men kanske inte behöver köpa den trots allt då utan låna som e-bok kanske?

#2 - - Lotta:

Jo men det finns välformulerade meningar - hela boken är väldigt välformulerad, fast för mig blir det för kliniskt. Inte en bok för mig helt enkelt.

#3 - - Frida:

Oj! Jag har sett fram emot att läsa den här boken, och måste säga att jag inte blev mindre sugen av din recension. Jag kan (tyvärr) känna igen mig i det där med 'besatthet, inte kärlek' grejen. Uppfriskande att läsa din recension, och kanske kommer inte jag heller gilla, men jag kommer fortfarande läsa.

#4 - - klok som en bok:-):

Var glad att du inte känner igen dig, jag gör det och det är hemskt!

#5 - - Anna:

Tack för att du formulerade precis vad jag kände inför den boken!

Till top