Tatueraren i Auschwitz – Heather Morris
Hur sågar man en bok som handlar om en överlevare från ett koncentrationsläger? Kan man ens det? Får man? Jag gör det i alla fall. För det här är en stor besvikelse. Det finns många andra överlevarhistorier som är så mycket bättre, starkare, och mer välskrivna.
Tatueraren i Auschwitz är baserad på Lale Sokolovs livsöde. Han är jude från Slovakien och hamnar 1942 i Birkenau-Auschwitz. Han beordras att tatuera de medfångar som väljs ut för att de ska få ”leva”, det vill säga arbeta sig till döds i stället för att gasas ihjäl. Lale möter där en ung kvinna, Gita, som han blir förälskad i och lovar att han ska se till att de båda överlever.
Det här är nog den första gången jag läst en bok från Auschwitz som knappt ens berör mig. Det känns som att mycket i den här boken är tillrättalagt. Det är många ”insikter” som Lale får där i lägret som känns som efterhandskonstruktioner. Lale beskrivs som att han alltid håller humöret uppe och tänker positivt. Han skämtar och skojar. Och det är till viss del det som gör att han överlever i lägret, han glider sig fram, stjäl diamanter och smycken som han mutar andra med, flirtar med tjejer. Han gör vad han måste för att överleva. Det säger jag inget om, man gör vad man måste.
Men det gör också att han inte blir en sympatisk karaktär som jag fattar tycke för. I epilogen berättas det ännu mer om Lales fortsatta dramatiska liv som innefattar både pengasmuggling, gömda tillgångar, fängelse, mutor och landsflykt. Han levde sitt liv som fifflare och skojare hela tiden tycks det som.
Jag tycker inte heller att boken är särskilt välskriven. Vissa bitar är detaljerade med dialoger och annat och sedan följs det av långa sidor med ”först gjorde han det och sen hände det och så hände det och sen blev det så”. Det finns inte så mycket plats för känslor. Det skulle nog göra sig bättre på film.
Jag har läst boken på engelska, The Tattooist of Auschwitz.
Fakta:
Originaltitel: The Tattooist of Auschwitz
Förlag: NoNa
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 270
Den där står och väntar i min hylla. Måste verkligen läsa den snart.
Tack för en ärlig recension! Som exakt återger hur jag upplever boken som jag nu läst till mitten och funderar på att lägga ifrån mig. Så många andra har skrivit att den är så gripande och stark, men jag blir inte heller ett dugg berörd. Författaren har förstört en bra story helt och hållet. "En sann historia" som inte kan gestalta riktiga människor blir inte alls trovärdig.
Eller hur! Skönt att någon fler tycker som jag.