Du lever i mig – Kajsa Grytt
När den unga plattläggaren Peters ensamstående pappa dör, hittar han en låst byrå i källaren på Ystadsvägen i Björkhagen. Med farsans gamla kofot spränger Peter byrålådorna, som visar sig vara full av oöppnade brev, alla adresserade till honom själv.
Utanför en villa på ett berg i Los Angeles sitter Veronica ensam vid poolen och reflekterar över sina val och sin skuld. När hon träffar musikern Wendell från New Orleans får hennes avstängda känslor liv och en avgrund öppnar sig. Samtidigt på båda sidor om Atlanten blottläggs ett gammalt svek. Ett öppet sår som måste tvättas för att kunna läka.
Kommentar:
Jag tyckte väldigt mycket om Kajsa Grytts självbiografi, Boken om mig själv, som kom ut för ett par år sedan. Den var välskriven och känslostark – och det går igen även i romanen Du lever i mig. Jag tycker om språket, och jag tycker om känslorna som väcks. Här finns ett antal väldigt vackra formuleringar som stannar kvar.
Men jag tycker inte om huvudpersonerna. Peter väcker visserligen mina sympatier, Veronica får inga. Jag tror att jag hade tyckt bättre om handlingen ifall den utspelat sig under 80-tal än nutid. Jag tycker inte det är rimligt att man inte försöker ta kontakt via sociala medier eller googla? Finns det överhuvudtaget ingen anknytning på mammans sida i form av släkt eller vänner som någonsin funnit i deras respektive liv? Men jag känner för Peter, vars båda föräldrar sviker. Hans känslor är äkta och betyder något. Veronica är bara luft och tomma ord.
Boken är som allra bäst i inledningen, men tappar något mot slutet. Det som utspelar sig i New Orleans faller mig inte riktigt i smaken, men det märks att Grytt är förtjust i den staden och skildrar miljöerna livligt och intensivt.
Omslaget måste jag också nämna, väldigt fint!
Fakta:
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 299
Utgivningsår: 2018