Silvervägen – Stina Jackson
Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån.
Till den lilla orten Glimmersträsk anländer Meja och hennes mamma. Meja är lika gammal som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner blir deras liv för evigt sammantvinnade.
Kommentar:
Jomen visst är den så bra som jag trodde och som alla säger. Jag har haft den i bokhyllan sedan den kom ut, sparat den till ett perfekt tillfälle, och bara vetat att det här kommer att bli lysande läsning. Och visst blev det så.
Som alltid så går jag igång på ödemarker, vilsenhet och karghet, både i miljöbeskrivningar och hos karaktärer. Stämningen är vemodigt kusligt vacker och en känsla av obehag vilar över hela berättelsen.
Handlingen utspelar sig i norrbottnisk och västerbottnisk glesbygd, i utkanten, i den del av inlandet som så sällan får stå i centrum. Lite samma är det med människorna som gestaltas. De befinner sig också i utkanten av samhället, antingen självvalt eller på grund av omständigheter. Och det finns mycket under ytan.
Silvervägen är en välskriven relationsthriller som också blivit välförtjänt nominerad till Crimetime Specsavers Awards som årets deckardebut 2018.
Och jag vet att jag för alltid kommer att tänka på Lelle varje gång jag färdas längs Silvervägen.
Fakta:
Förlag: Albert Bonniers förlag
Antal sidor: 295
Utgivningsår: 2018