1793 – Niklas Natt och Dag
Gustav III är död. Mer än ett år har gått sedan skotten föll på maskeradbalen. Kronprinsen är omyndig och krigsåren har tömt statskassan. Riket styrs av egenintressen medan folket far illa. Ingen litar på någon. Överallt frodas missnöje och paranoia.
Hösten 1793 hittas ett lik i Fatburen på Södermalm, den igenslammade sjö där allt kåkstadens avskräde hamnar. Den döde saknar armar och ben, men skadorna är inte nya.
Cecil Winge har varit Stockholms poliskammare behjälplig med sitt skarpsinne förr. Nu vacklar hans hälsa, men han krävs på en gentjänst han inte kan neka. Tiden är knapp, och den vinter som ska bli den svåraste Stockholm skådat på ett decennium är i antågande.
Kommentar:
Alltså, jag får pudla rejält och ta tillbaka alla förutfattade meningar jag haft om den här boken. Jag har bara inte velat läsa den för jag trodde den skulle vara kass. Jag gillade inte sättet den marknadsfördes på, det vill säga stort och upphaussat som vi sett massor av gånger förut när det gäller andra debutanter som ”sålts till massor av länder” och boken visar sig vara sönderhajpad skit. Jag tänkte att det var nån Fredrik Backman-kompis som trodde han kunde skriva bok, och var det inte nån koppling till pajaserna Alex och Sigge som ytterligare spädde på min aversion? Ah jag vet inte, men jag vet bara att det var SÅ inte en bok som jag skulle läsa.
Men så gjorde jag det i alla fall. Och visst, det var inte omedelbar kärlek men efter halva boken hade vi gift oss och inlett ett monogamt förhållande hela vägen till slutet. Jag gillar det här supermycket! Den stora behållningen ligger i miljöskildringarna – det är ett mörkt och skitigt Stockholm som målas upp, och det är rent äckligt njutbart att läsa om. Här finns ett stort antal makabra och magstarka scener, så känsliga läsare varnas. Men det finns också en del humor blandat med allt det otäcka som väger upp. Bellman noir är en träffsäker beskrivning.
1793 utsågs till Årets bästa svenska debut 2017 av Svenska Deckarakademin och är också nominerad till Crimetime Specsavers Award för årets deckardebut.
Fakta:
Förlag: Forum
Utgtivningsår: 2017
Antal sidor: 451
Språket och stortn var bra. Personskildringarna gillade jag oxå. Men när vi fick följa den unga tjejen för att få kopplingen till offret (från den vinkeln) så tappade författaren mig. Det var för många sidor för att förklara det hela, tyckte inte att det var värt det. Även om det var bra berättat. Men en stark trea och en bra debut.
Språket och stortn var bra. Personskildringarna gillade jag oxå. Men när vi fick följa den unga tjejen för att få kopplingen till offret (från den vinkeln) så tappade författaren mig. Det var för många sidor för att förklara det hela, tyckte inte att det var värt det. Även om det var bra berättat. Men en stark trea och en bra debut.
Jag tyckte snarare att det var då det började bli bra, det var inledningen som var så tradig. 🙂
Språket och stortn var bra. Personskildringarna gillade jag oxå. Men när vi fick följa den unga tjejen för att få kopplingen till offret (från den vinkeln) så tappade författaren mig. Det var för många sidor för att förklara det hela, tyckte inte att det var värt det. Även om det var bra berättat. Men en stark trea och en bra debut.
Språket och stortn var bra. Personskildringarna gillade jag oxå. Men när vi fick följa den unga tjejen för att få kopplingen till offret (från den vinkeln) så tappade författaren mig. Det var för många sidor för att förklara det hela, tyckte inte att det var värt det. Även om det var bra berättat. Men en stark trea och en bra debut.
Känner mer och mer att det här inte får bli den hyllvärmare som den tyvärr håller på att bli..
Känner mer och mer att det här inte får bli den hyllvärmare som den tyvärr håller på att bli..
Känner mer och mer att det här inte får bli den hyllvärmare som den tyvärr håller på att bli..
Kanske får ge den en till chans då…
Kanske får ge den en till chans då…
Ibland kan man ha förutfattade meningar om böcker. Det är ju ändå helt okej. Men hade den varit dålig kanske den inte hade blivit utsedd till årets bästa svenska debut 2017 av Svenska Deckarakademin.
Ibland kan man ha förutfattade meningar om böcker. Det är ju ändå helt okej. Men hade den varit dålig kanske den inte hade blivit utsedd till årets bästa svenska debut 2017 av Svenska Deckarakademin.
Den är läsvärd, och jag som älskar historiska romaner gillade den här. Det är verkligen en mustig skildring av smuts och skit och misär. Känner dåligt till de stockholmska platserna,men om man känner till dem kan det säkert ge en dimension till av boken.
Ja det tror jag med, om man är välbevandrad i Stockholmsgeografin så tror jag det förhöjer läsningen ytterligare.