Down under – Johan Ehn

1987. Jim är nitton år och har stuckit från sitt gamla liv i Stockholm, där allt gått så fel och han svikit den person som betyder mest för honom. Han reser till släktingar i Nya Zeeland, och ska äntligen få vara sig själv, eller kanske någon ny. Någon bättre.

 

Men livet ”down under” blir mer komplicerat än han trott. Tiden hos familjen är bara början på en omtumlande resa, över Nya Zeelands vidsträckta kullar, i Aucklands gaykvarter och inte minst inuti Jim.

 

Handlingen växlar mellan 70-tal och 80-tal, och vi får lära känna både den unge Jim och den något äldre. Scenerna från Jims skoltid är starka och levande, och jag kastas rakt tillbaka till mitt eget sjuttiotal. Berättelsen går rakt in under huden och skaver sig in i hjärtat och jag vill bara ta den lille Jim i min famn och pussa honom och lova att allt kommer att bli bra så småningom.

 

Det här är en bok om att hitta sig själv, om identitet, om att vara annorlunda och inte passa in i den norm som omgivningen förväntar sig. Och även om det tack och lov hänt mycket i samhället och skolans värld när det gäller medvetenheten runt mobbing och trakasserier, så blir jag ändå ledsen över att så mycket är likadant, trettio år senare. Det är sorgligt.

 

Men det här är inte bara en sorglig bok. Det handlar också om mod. Det är modigt av Jim att våga vara den han är, och det är modigt att åka iväg alldeles ensam till andra sidan jorden. Det är också modigt att stå upp och ta ansvar för saker man gjort fel. Och det är också modigt av Johan Ehn att skriva sin historia. Tack för det!

 

Down under är en av årets höjdpunkter för mig, och då ska ni veta att det här har varit ett bra år för läsupplevelser. Jag hoppas att Down under hittar många läsare, i alla åldrar. Den förtjänar det.

 

Förlag: Gilla Böcker

Antal sidor: 315

Utgivningsår: 2017