Lejontämjaren – Camilla Läckberg
Det är januari och kylan har Fjällbacka i sitt grepp. En halvnaken flicka irrar genom den snöiga skogen, ut på en väg. Bilen kommer som från ingenstans och hinner inte väja.
När Patrik Hedström och hans kollegor får larmet om olyckan är flickan redan identifierad. För fyra månader sedan försvann hon på väg hem från ortens ridskola och därefter har ingen sett henne. Det visar sig att hon utsatts för ofattbara grymheter, och risken är att hon inte är ensam om sitt öde.
Samtidigt håller Erica Falck på att gräva i ett gammalt fall, en familjetragedi som ledde till en mans död. Gång på gång besöker hon hans fru som dömdes för mordet, men utan att få reda på vad som hände. Vad är det kvinnan döljer? Erica känner på sig att något inte stämmer. Och det verkar som om det förflutna kastar sin skugga över nuet.
Kommentar:
Jag var så väldigt trött på Fjällbacka, eller rättare sagt så väldigt trött på Erica och Patrik, efter Änglamakerskan att jag helt ratade Lejontämjaren när den kom ut. Men nu med utgivningen av Häxan så vaknade suget till liv. Och så klart måste jag läsa den nionde delen Lejontämjaren innan jag går på Häxan.
Formen känns igen. Svensson-liv blandas med spänning. Dåtid blandas med nutid. Erica och Patrik är precis lika irriterande som vanligt. Det är många karaktärer, många sidospår, och många villospår som försöker förirra läsaren. Det lyckas Läckberg bra med. Spänningen är på topp och jag vänder blad som en besatt.
Nu ser jag fram emot Häxan!
Fakta:
Förlag: Forum
Antal sidor: 351
Utgivningsår: 2014
Jag tycker att de två sista böckerna av Läckberg varit mycket bättre än de tidigare.
Jag tycker att de två sista böckerna av Läckberg varit mycket bättre än de tidigare.