Ingenting och allting – Nicola Yoon

Maddy lider av en extremt ovanlig sjukdom som i princip innebär att hon är allergisk mot världen. På sjutton år har hon aldrig varit utanför huset. Hon fördriver sina dagar med att plugga på distans, umgås med sin mamma och sköterskan Carla och läser mängder av böcker.
Så en dag flyttar den jämnårige Olly in i huset bredvid – svartklädd, graciös som en katt och med ögon blåa som Atlanten. Fascinerade betraktar de varandra från varsitt fönster. Men när de börjar chatta och lär känna varandra på riktigt inser Maddy att hon måste få träffa honom, vilka riskerna än är. För vad är egentligen livet värt om man aldrig får veta hur det är att älska någon på riktigt?
 
Kommentar:

Ingenting och allting är en charmig och livfull historia med en allvarlig botten. Jag gillar själva upplägget med anteckningar och klotter och diagram och teckningar och chattkonversationer insprängda i berättelsen. Kapitlen är korta och det går snabbt att läsa.

Maddy och Olly har jämförts med Hazel och Augustus i John Greens The Fault In Our Stars. Jag förstår liknelsen – dödlig sjukdom ligger i vägen för den tonårskärleken – men här blir det inte samma gråtfest. Det här är sorgligt på ett helt annat plan.
 
På det hela taget är det en väldigt gullig historia, men med ett överraskningsmoment som jag inte såg komma. Jag skulle gärna läsa en uppföljare.
 
Fakta:
Originaltitel: Nicola Yoon
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 300
Utgivningsår: 2016
Första meningen: Jag har läst många fler böcker än du.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Prickiga Paula.