Daisy i kedjor – Sharon Bolton
Hamish Wolfe är inte annorlunda. Han kommer att sitta inspärrad resten av livet för att ha kidnappat och mördat tre kvinnor – och får mängder av beundrarbrev varje dag. Han är snygg, karismatisk och har en stor övertalningsförmåga. Hans beundrare är säkra på att han är oskyldig. Och på att han är deras drömmars man.Maggie Rose är advokat och bästsäljande true crime-författare, lika tillbakadragen som hon är framgångsrik. Hon tar bara de fall hon vet att hon kommer vinna. Hamish vill ha Rose som sin advokat. Han vill att hon ska förändra hans öde. Hon är övertygad om att hon är immun mot den charm som den här sortens man kan besitta.
Kommentar:
Sharon Bolton är en av mina favoritförfattare, men jag börjar bli lite fundersam över vad hon håller på med nuförtiden. Hon har alltid haft sina toppar och dalar, men då hon alltid har hållit en hög lägstanivå så har det snarare handlat om små svackor, inga riktigt djupa dalar. Och man har ändå alltid känt igen hennes författarskap.
Redan med hennes förra bok, Små svarta lögner, så kändes något annorlunda. Inte på ett dåligt sätt, men jag tyckte att den boken var så annorlunda mot det jag tidigare läst. Jag tyckte dock väldigt mycket om den boken, så jag fäste mig inte vid det. Men nu börjar jag undra åt vilket håll hon är på väg med sitt författarskap. Daisy i kedjor är farligt nära ett magplask. Hade Daisy i kedjor författats av någon annan hade jag nog kunnat tycka att det är en helt okej thriller, men eftersom det är den vanligtvis så skickliga Sharon Bolton som ligger bakom så undrar jag bara vad hon sysslar med.
För det här är mest bara fånigt. Fånig story, så ologiskt intrikat och komplicerad att hälften hade varit nog. De inslängda tidningsklippen och breven till och från Hamish som finns inslängda är dessutom satta med så jobbiga typsnitt som stör läsningen. Och det finns många brev att ta sig igenom… Karaktärerna ska jag inte ens gå in på. Maggie Rose kan vara den mest osannolika och samtidigt ointressanta karaktär jag någonsin stött på i en Bolton-bok. Och då ska hon dessutom bära upp den och ha huvudrollen. Hon är märklig, och hon är skum. Och det är även mitt bestående intryck av hela boken: märklig och skum.
Nej, det här var tyvärr ett Boltonskt bottennapp. Men jag hoppas att Bolton följer sin tradition att skriva varannan bok bra och varannan bok mindre bra, för då har vi en riktig kanonbok att se fram emot nästa gång. Om än jag känner mig något tveksam till det just nu…
Fakta:
Originaltitel: Daisy in chains
Förlag: Modernista
Antal sidor: 416
Utgivningsår: 2016