Bläckfisken: en vidunderlig kärlekshistoria – Christer Lundberg

Den 34-åriga Jimmy förlorade för 15 år sen sin bästa vän och är fast i det förflutna. Större delen av sin tid sitter han på sitt rum och spelar WoW. Han bor fortfarande hos sin mamma och kan knappt ta hand om sig själv, men efter att ha fått en praktikplats på Sjöfartsmuseet i Göteborg blir ingenting sig likt. Där möter han Lisa, och där gömmer han också den lilla bläckfisk som han får i sin vård. Bläckfisken är dock inte så söt och ofarlig och den växer med oroande hastighet.
 
Kommentar:

Det finns ett uttryck som får mig att må lite illa och det är ”galen skröna”. Det slås endast av ”mustig skröna”, och såna böcker kan jag bara inte med att läsa. Men jag gillar ju Christer Lundberg, och jag tyckte att Gräspojken var väldigt rolig, så jag ville gärna läsa Bläckfisken trots det illamåendeframkallande omdömen jag läst om boken.

Under hela december har Bläckfisken funnits som julkalender via Acast, ett avsnitt om dagen ända fram till julafton. Så jag har lyssnat, inte läst. Jag är ingen van ljudbokslyssnare, så jag vet inte om det är boken i sig som gjorde att uppmärksamheten drev iväg, eller om det är just det att jag inte är skapt för boklyssnande. Jag somnade hela tiden, fick backa tillbaka, och då är det såklart svårt att få ett bra sammanhang eller flyt när allt blir så upphugget.
 
Konstaterar i alla fall att det finns flera roliga scener och dialoger, men det finns också väldigt mycket som inte är så roligt. Det blir som sagt för mycket skröna av det hela, och det är inte min typ av humor. Jag tycker dock att boken tar sig mot slutet – och kanske är det så att jag kommer in i lyssnandet och det blir bra just för att jag vant mig.
 
Fakta:
Förlag: Telegram
Antal sidor: 264
Utgivningsår: 2015
 
Finns på Bokus och Adlibris.
 
Andra som bloggat om boken är Bookiecookiez.