Jakthundarna – Jørn Lier Horst

William Wisting är en erfaren utredare vid polisen. Han är samvetsgrann, noggrann och sympatisk. Hela sitt yrkesliv har han ägnat sig åt att jaga brottslingar, men plötsligt kastas rollerna om. Wisting stängs av från sin tjänst efter misstanke om att ha fabricerat bevis i en sjutton år gammal mordutredning. Mannen som dömdes för brottet har släppts. Och Wisting angrips av både kollegor och media.

Just jämförelsen med Nesbø haltar en aning. Det finns inte så mycket mer gemensamt mer än att de båda är norrmän. Och kanske att Wisting har en stamkrog precis som Harry Hole har. Men i övrigt så finns här inget av Nesbøs mörker eller Holes trasighet. Wisting är en ganska vanlig figur, tråkig om man så vill. Det finns absolut inget hos honom som sticker ut, som gör honom intressant.

 

Det gäller för övrigt alla karaktärerena i boken, de är alla rätt så blekt gestaltade. Det känns som att jag läser en bok mitt i en serie, att jag borde känna till de här karaktärerna bättre och allt vad de har upplevt. Och senare upptäcker jag att det här faktiskt är åttonde boken om William Wisting. Det förklarar en hel del.

 

Själva storyn är däremot intressant och en riktig bladvändare. Det går snabbt och lätt att läsa. Det är spännande, men oblodigt och icke-våldsamt. Slutet blir något för hastigt, men jag gillar det här och kommer defintivt att läsa kommande böcker i serien.