I vargavinterns land – Cecilia Ekbäck

Året är 1717. Maija, Paavo och deras två döttrar har flytt från Österbotten och bosatt sig i det karga Lappland. I trakten finns en kyrka, en präst och några nybyggare. Alldeles intill tornar Svartåsen upp sig, ett berg vars dunkla historia kastar sin skugga över traktens invånare.
 
Det dröjer inte länge förrän en av döttrarna hittar den illa tilltygade kroppen av en man uppe på berget. En vargattack, fastslår nybyggarna, men Maija är övertygad om att ett mord har begåtts. När hon väl börjar nysta i händelsen kliver hon rakt in i traktens mörka förflutna; hemligheter och svek som nybyggarna och kyrkan gjort allt för att begrava. 
 
Samtidigt ger sig Paavo av till kusten för att söka jobb och Maija får ensam försöka överleva med sina två barn i det vinterlånga, lappländska mörkret. 
 
Kommentar:

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om I vargavinterns land. Jag hakar upp mig redan i början på att getternas ”hovar” klapprar hela tiden, och på att döttrarna heter Frederika och Dorotea. Hette man så om man föddes i Österbotten år 1700? Ja, man kanske kan säga hovar, och man kanske döptes till de namnen, men det känns inte okej i mina öron så det ligger kvar och stör mig ganska länge.

Och jag fastnar i detaljer som avstånden – ibland tycks husen på Svartåsen stå väldigt isolerat och dagsmarscher ifrån varandra, och ibland känns det som nästgårds. Det fanns så mycket sådant som störde min läsning, och jag brukar vanligtvis inte haka upp mig på detaljer. Här kom själva berättelsen i skymundan för allt som jag tyckte var fel.
 
Jag tyckte inte heller att karaktärerna var bra gestaltade, de flyter alla ihop i varandra mer eller mindre, ingen sticker ut och det finns ingen som intresserar mig. Jag borde tycka om Frederika eller Maija, men de väcker inte någon större nyfikenhet hos mig.  
 
Jag brukar älska den här typen av böcker – med karghet, kyla och isolering, kantiga karaktärer och långsamt tempo. Men den här romanen når inte ända fram. Det griper aldrig tag i mig så mycket som det skulle kunna göra. Bitvis är det bra, och bitvis är jag skeptisk. 
 
I vargavinterns land är Cecilia Ekbäcks debutroman. Hon är uppvuxen i Sverige, men bosatt i Kanada och romanen är skriven på engelska och översatt till svenska. 
 
Fakta:
Originaltitel: Wolf Winter
Förlag: Wahlström & Widstrand
Antal sidor: 361
Utgivningsår: 2015
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Johannas deckarhörna och Bokstugan