Mina favoritkvinnor

Linda gjorde en lista över samtida författarkvinnor hon älskar, vilket fick mig att börja fundera över mina egna favoriter. Här kommer en lista från mig – utan inbördes rangordning.
 
Joyce Carol Oates. För att jag aldrig har läst en dålig bok av henne. Jag har däremot läst flera mycket bra, däribland Älskade syster och Dödgrävarens dotter som är stora, och mörka, läsupplevelser.
 
Lionel Shriver. För att hon som ingen annan tecknar komplexa och osympatiska kvinnoporträtt som man ändå tycker om och sympatiserar med. Som Eva i Vi måste tala om Kevin, Irina i Dagen efter eller Willy i Dubbelfel.
 
Ann Cleeves. För hennes kluriga trivseldeckare. Hennes lågmälda deckare, hennes miljöskildringar från Shetlandsöarna och karaktärer som Jimmy Perez och Vera Stanhope får mig att känna mig som hemma.
 
Diana Gabaldon. För hennes episka läsäventyr. Outlander-serien är en läsupplevelse utan like.
 
Mhairi McFarlane. För att hon får mig att skratta. Med sina smarta och roliga romantiska komedier som You Had Me At Hello och Here´s Looking At You spelar hon på exakt rätt hjärtsträngar.
 
Jojo Moyes. För att hon är så oförutsägbar. Hon växlar mellan stilar, tidsepoker och miljöer – 1950-talets Hong Kong, första världskrigets Frankrike, andra världskrigets London eller nutida Storbritannien med samma flyt och trovärdighet, och alltid lika bra.
 
Belinda Bauer. För hennes förmåga att väcka obehag. Vare sig det gäller psykologisk spänning på mörka hedar eller i obduktionssalar.
 
S.J Bolton. För att hon skrämmer mig. Det är en högtidsstund att få träda in i hennes mörka och sjuka värld
 
 
P.S Det finns en hel del andra jag skulle kunna klämma in på listan, som är så FANTASTISKT bra, men det faller på att jag bara läst en bok av författaren. Minst två eller tre måste man väl ändå ha läst för att kunna veta att det är en favorit…?