Efter att ha suttit inlåst i två år får tonårsflickan Little Bee lämna flyktingförläggningen utanför London. Tiden har hon ägnat åt att studera engelska och fundera ut olika sätt att ta livet av sig – ifall männen som tvingade henne på flykt plötsligt skulle dyka upp.
Vart ska hon ta vägen, utan pengar eller kontakter? Det enda hon har är ett visitkort till en person vid namn Andrew O’Rourke som hon träffade på en strand i Nigeria. Kanske kan han hjälpa henne?
I en annan del av England försöker den nyblivna änkan Sarah O’Rourke hitta en ny tillvaro med sin son. Hon tänker mycket på semesterresan till Nigeria för två år sedan som blev början på slutet för hennes familj. Allt förändrades den kvällen på stranden, då de mötte en flicka vid namn Little Bee…
Kommentar:
Ibland läser jag romaner som är så fantastiska att jag inte kan sluta prata eller skriva om dem. Orden bara bubblar ut och jag försöker hitta på så många superlativ jag kan för att beskriva bokens förträfflighet. Och så finns det andra romaner, de som är precis lika fantastiska, men det går inte att hitta rätta orden. Jag vet att jag läst något alldeles speciellt, men jag kan inte samla mina tankar i en rät linje och formulera vad jag tycker.
Little Bee är ingen storslagen bok, men det är som bekant inte alltid det mest storslagna som gör det största intrycket. Det här är kanske en bok som istället ger avtryck. För jag kan inte riktigt släppa den, den finns där i bakhuvudet hela tiden.
Det här är en berättelse om två kvinnor, två till synes helt olika kvinnor. Little Bee, som är den mest utsatta person man kan tänka sig – en papperslös, tonårig, nigeriansk flicka. Finns det någon som har svagare röst? Och så Sarah, journalist, övre medelklass och nybliven änka. Men de binds samman genom ett möte på en strand i Nigeria två år tidigare, ett möte som satt djupa spår. Trots deras olika världar och bakgrunder finns det saker som förenar dem. Och båda två har de en styrka som är beundransvärd.
Jag tycker mycket om Little Bees röst, hennes knivskarpa iakttagelser som verkligen sätter sina spår och får en att tänka. Hur hon inte förstår sig på skräckfilm, eftersom hon upplevt verklig skräck. Att ett nagellack kan rädda livet på en människa. Hur människor överallt (i hennes by, i soldaternas lastbil, och på flyktingförläggningen i England) kan tycka om U2 men ändå inte tycka om varandra. Alla dödar varandra till samma musik.
Little Bee börjar som ett slag i magen för att sedan vrida om hjärtat och krama ur det. En bok som lämnar mig med lika delar tomhet och hopp. En uppgivenhet över världen men samtidigt med vetskapen om att det finns gott. Att en liten flaska rött nagellack kan vara det som räddar världen för någon…
Fakta:
Originaltitel: The Other Hand
Antal sidor: 310
Utgivningsår: 2012
Första meningen: Jag önskar ofta att jag var ett engelskt enpundsmynt och inte en afrikansk flicka.
Den här boken ser jag fram emot att läsa!
Jag håller med om att den verkligen stannar kvar hos en, den här boken. Jag lyssnade på den som ljudbok, och jag minns exakt var jag var när jag lyssnade på första meningen. Tänker ofta på Little Bee.
Verkar vara en väldigt intressant bok. Den ska jag kolla upp!