Orphan Train – Christina Baker Kline

Publicerad av

Mellan åren 1854-1929 gick det regelbundet tåg med föräldralösa barn, så  kallade orphan trains, från USA:s östkust till mellanvästern. Uppskattningsvis skickades 250.000 övergivna barn iväg, i hopp om att de skulle hitta en ny familj som kunde ta hand om dem. Om de hade tur blev det så, men hade de otur blev de istället utnyttjade som gratis arbetskraft på bondgårdar eller i fabriker.

Det är bakgrunden till den hyllade och gripande Orphan Train. Här får vi möta sjuttonåriga Molly som gör samhällstjänst genom att röja upp på vinden hos 91-åriga Vivian. När de tillsammans sorterar igenom hennes  gamla lådor och minnessaker ser Vivian tillbaka på sitt liv och berättar om sin barndom, där hon sattes på ett barntåg västerut.

Molly, som är Penobscotindian, och ständigt byter fosterhem, inser att hon och Vivian, ursprungligen irländsk immigrant, har en hel del gemensamt trots sina till synes helt olika bakgrunder. En otippad vänskap växer fram, kanske de båda behöver varandra och kanske man blir hjälpt genom att hjälpa. 
 
Historien växlar mellan nutidens Maine och depressionens Minnesota. Det är Vivians, eller Niamh som hon egentligen heter, berättelse som berör mig mest. Kanske för att det är mest fokus på hennes historia. Vi kommer inte Molly lika nära, och det är synd. Boken hade gärna kunnat få vara dubbelt så tjock, 278 sidor är i tunnaste laget för en sådan här rik historia.
 
Det här är en tankevärd, gripande och läsvärd bok. Det är lätt att dra paralleller mellan dåtid och nutid. I Sverige hade vi inga tåg med föräldralösa barn som skickades ut i skogarna, men vi har haft fattigauktioner där barn såldes till lägstbjudande. Och ser man på hur systemet fungerar idag när barn far illa, så kan man ju konstatera att samhället inte gör rätt alla gånger nu heller. Varken i Sverige eller Amerika.
 
Fakta:
Förlag: William Morrow Paperbacks
Utgivningsår: 2013
Antal sidor: 278
Första meningen: I believe in ghosts.
 
Finns på Bokus och Adlibris.