I dödsskuggans land – Alden Bell

Jag gillar dystopier, men jag är inte så förtjust i zombieböcker. Eller egentligen vet jag inte om jag gillar zombies eller inte, min erfarenhet är minimal. Zombiefantasten som kan sina hardcorezombies kanske skrattar åt mina populärkulturzombieexempel, men jag gillar Varma kroppar och missar inte ett avsnitt av Walking Dead, och för all del Flickan från ingenstans kanske man kan räkna till zombielitteratur och den var ju hur bra som helst. Och ungefär där slutar mina zombiekunskaper. 

 

Jag skulle aldrig ha plockat upp och läst I dödsskuggans land om det inte var för att jag vann den i en utlottning. Omslaget känns billigt och baksidestexten tråkig, och jag går väldigt mycket på yta när jag väljer bok. Men eftersom den råkade ligga överst i läshögen så tänkte jag ge den en chans. Den skulle ju vara bra, hade jag hört. Och jag kan konstatera att jag kanske inte ska vara så ytlig jämt, det här visade sig vara riktigt bra.

 

Det handlar om Temple, en femtonårig tjej som växt upp i en postapokalyptisk värld, befolkad av zombier och mutanter. Här och där finns spillror av mänskligheten kvar – små läger här och var, inhängnader, eller kringvandrande grupper av jägare.

 

Temple minns inte världen som den var förut, och hon är alldeles ensam. Hon är tuff, stark, hård, och självständig, men inuti är hon trasig och fylld av självhat och grubblerier, och hon har varit med om saker som ingen femtonåring – eller någon överhuvudtaget – bör vara med om. 

 

Jag läste att författaren Alden Bell (eller Joshua Gaylord som han egentligen heter) hade Evavangeline från Tom Franklins Smonk och Ree från Daniel Woodrells Winter’s bone som förebilder när han skapade Temple, och Ree dök faktiskt upp i mina tankar flera gånger under läsningen, utan att jag då visste om hans inspirationskälla. Det finns något där som förenar dem, styrkan, envisheten, och framför allt att de båda är oförglömliga.

 

Lika mörk och dyster som berättelsen är, lika vackert är språket, och det känns så överraskande i sammanhanget. Överraskande är för övrigt ett bra ord att beskriva boken med.

Originaltitel: The Reapers are the Angels

Förlag: Mix förlag

Antal sidor: 253

Utgivningsår: 2012

Första meningen: Gud är en skämtare.