Den som gräver en grav – Yrsa Sigurdardóttir
En kvinnlig arkitekt hittas mördad i närheten av ett nyöppnat hotell utanför Reykjavik. Hotellet, som sägs vara hemsökt av spöken, är ett rekreationscenter med new age-förtecken. Advokaten Þóra Guðmundsdóttir kallas till platsen av hotellets ägare, Jónas, som är misstänkt för mordet. Och när Þóra metodiskt börjar sin undersökning visar det sig att de två gårdarna ruvar på gamla familjehemligheter. Hemskheter som ingen vill ska komma i dagen.
Kommentar:
I höstas läste jag Eldnatt, Yrsa Sigurdardóttirs fjärde deckare om advokaten Þóra Guðmundsdóttir. Den gav mersmak, och jag blev så glad när jag hittade Den som gräver en grav på bokrean. Det är andra boken i serien så jag läser dem i lite bakvänd ordning, men det funkar. Det är avslutande händelser i böckerna, och det är inte så väldigt stor skillnad på Þóras privatliv i bok två som i bok fyra.
Jag går igång på allt isländskt, Arnaldur Indridason är en av mina favoritdeckarförfattare. Han har en förmåga att fånga det suggestiva, isländska landskapet och mentaliteten och gör det med ett språk som är lika melankoliskt och kargt som Island själv. Och att det är isländskt blir jag än mer övertygad om när jag läser Yrsa Sigurdardóttir. Hon är inte alls på samma nivå rent berättarmässigt, men det finns ändå gemensamma beröringspunkter. Tempot är långsamt, naturen spelar en stor roll och det övernaturliga anas eller mer än anas.
Jag tyckte inte att det övernaturliga passade så bra in i Eldnatt, men i Den som gräver en grav är det riktigt bra. Däremot är Eldnatt en bättre historia. Yrsa Sigurdardóttir är inte en ny deckarfavorit, men jag läser gärna fler av hennes böcker.
Fakta:
Originaltitel: Sér grefur gröf
Förlag: Damm förlag
Antal sidor: 366
Utgivningsår: 2008
Första meningen: Den lilla flickan kände hur kylan smög sig uppför benen och in över ryggen.
Jag gillar Arnaldur Indridason så det kanske är något för mig
Mia
Jag har läst Eldnatt och i början tyckte jag att den var riktigt bra, men läsupplevelsen dalade ju längre mot slutet jag kom.
Förmodligen har det med det övernaturliga att göra helt enkelt eftersom jag inte tror på det. Och då är det ju bra att du "varnade" mig för det så att jag inte behöver läsa den här 🙂