Eldnatt - Yrsa Sigurdardóttir

Deckare / Permalink / 1
Vårdhemmet för gravt handikappade förvandlades till en helvetisk dödsfälla när hela huset en natt stod i lågor. Fem dog i elden, den enda överlevande, en pojke med Downs syndrom, dömdes för mordbrand.

Men var han verkligen skyldig? Händelsen har nästan hunnit falla i glömska när advokat Thóra Gudmundsdóttir blir påmind om den, av en ny bekantskap som hon hellre vore utan. En långtidsdömd pedofil på samma anstalt som pojken tycks ha ett lika sjukligt som skrämmande sinne för att skaffa sig kunskap i fallet. Vilka är hans intressen? Varför har han kontaktat henne?

Samtidigt börjar en radiojournalist få hotfulla samtal till sitt program. Det är uppenbart att fler brott, med dödlig utgång, kan kopplas till branden. När hela sanningen gör sig hörd innebär den en fasa som går bortom naturen.
 
Kommentar:
Eldnatt är den fjärde romanen om advokaten Thóra Gudmundsdóttir, men de tidigare har gått mig obemärkt förbi. Förlagsbytet från Damm till Modernista borgar för en god deckarkvalitet, och dessutom är det Island, så när boken damp ner i brevlådan åkte den direkt upp överst i läshögen. Att min stora deckarfavorit heter Arnaldur Indridason är nog ingen nyhet för den som brukar läsa min blogg, jag har hyllat honom ett flertal gånger. Så jag var otroligt nyfiken på att bekanta mig med en ny deckarförfattare för att se om det där specifikt isländska som jag går igång på finns att hitta även här.
 
Och det börjar så bra, det övernaturliga inslaget i början ger mig gåshud, och de kalla kårarna återkommer varje gång berättelsen återvänder till den hemsökta familjen. Däremot känns det inte riktigt som att det hör ihop med resten av historien, utan är med "bara för att". Jag har förstått att det övernaturliga är något som Sigurdardóttir har med i alla sina böcker.
 
Själva deckarhistorien är snårig och komplex. Det är många trådar att följa, många personer att berätta om, och många misstänkta. Det aktuella klimatet på Island efter den ekonomiska krisen, med hög arbetslöshet, dyra priser, försvunna sparkapital skildras förstås också och ramar in hela berättelsen.
 
Det är hyfsat spännande, men saknar det där lilla extra som gör en deckare extra minnesvärd. Yrsa är inte heller någon Arnaldur, han har ett betydligt mer avskalat språk, medan Yrsa strösslar med detaljer. Men jag gillar Thóra, jag gillar det isländska, och jag kommer nog att leta rätt på de tidigare böckerna och läsa även dem.
 
Fakta:
Originaltitel: Horfdu á mig
Förlag: Modernista
Antal sidor: 440
Utgivningsår: 2012
Första meningen: Katten smög ljudlöst och gömde sig i mörkret bakom den kala, men täta busken.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Deckarhuset, Violens boksida och alkb.se.
#1 - - Tomm Sivertsen:

Du måste utan tvekan läsa de tre första. Inget dåligt, varmt rekomenderat!

Till top