Mörk jord – Belinda Bauer

För arton år sedan försvann Billy Peters. Hela staden tror att han blev mördad – seriemördaren Arnold Avery har ju trots allt erkänt att han mördade sex andra barn och grävde ner dem på den ödsliga hed som omger den lilla engelska staden.

Men Billys mor vägrar tro att han är död. Varje dag står hon vakt vid fönstret i världsfrånvänd väntan, medan familjen faller sönder omkring henne.

Och varje dag efter skolan, medan kompisarna leker och har kul, gräver tolvårige Steven ute på Exmoorheden. Han har nämligen bestämt sig för att rädda sin mormor, sin mamma, sin bror och sig själv från morbror Billys spöke.

Så tar han även nästa steg – Steven skriver brev till psykopaten Arnold Avery i fängelset. Brevet blir början på en livsfarlig katt-och-råtta-lek mellan ett desperat barn och en uttråkad seriemördare. En lek som kommer att få mycket värre konsekvenser än vad Steven någonsin kunnat föreställa sig.

Kommentar:
Jag älskar hedar. Präglad som jag är på Värdshuset Jamaica så räcker det nästan med att en bok innehåller en karg och dimmig hed för att jag ska gå igång. Men det är inte bara därför jag går igång på Mörk jord. Det här är en suveränt bra och välskriven kriminalroman som höll mig i ett tajt grepp från första sidan till den sista.

Kriminalroman vet jag egentligen inte om man ska kalla den, trots att den blivit hyllad och prisad som sådan (boken tilldelades bland annat The Gold Dagger 2010). Det här är mer av en psykologisk spänningsroman. Det handlar visserligen om mord, men här finns ingen polisutredning. Huvudperson är tolvårige Steven vars morbror Billy kanske eller kanske inte mördades av Arnold Avery, en seriemördare som sitter bakom lås och bom. Hans kropp har aldrig återfunnits, men Steven tror att finns begravd någonstans ute på den vidsträckta Exmoorheden där Averys andra offer återfunnits.

Porträttet av Steven är så fantastiskt bra tecknat. Han är en närmast osynlig pojke, uppväxt i en fattig familj där ingen riktigt ser honom, lärarna i skolan minns inte hans namn, han har bara en kompis, och gör sitt bästa för att undvika de tuffa killarna som trakasserar honom. Han ägnar all sin fritid åt att gräva på heden, för han tror att om han hittar Billys kropp så kommer han att bli en hjälte och hans familj kommer att älska honom. Det är så sorgligt, och det är så äkta.

Även gestaltningen av seriemördaren Avery är äkta. Lika mycket som jag tycker om Steven, ogillar jag Avery. Han är motbjudande och det tar nästan emot att läsa de kapitel där han står i centrum. Jag måste också nämna porträtten av Stevens mor och mormor som även de är riktigt bra och trovärdiga.

Lägg därtill fantastiska miljöskildringar och en välskriven, spännande och gripande historia där stämningen ligger lika tät som ett lock. Jag blir alldeles lyrisk. Mörk jord är briljant! Och Belinda Bauers andra bok, Skuggsida, har precis kommit ut på svenska. Gissa om den ligger längst upp i bokhögen…

Fakta:
Originaltitel: Blacklands
Förlag: Modernista
Antal sidor: 275
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Hela Exmoorheden dröp av fukt; den var full av smutsiga ormbunkar, färglöst, grovt gräs, taggig ärttörne och fjolårets ljung; den var så svart att det såg ut som en eldstorm hade svept fram över landskapet och slitit med sig träden, så att marken lämnats kall och naken för att oskyddad möta vintern.

Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är snowflakes in rain, Böckerx3, Annikas litteratur- och kulturblogg, Bokmilaskogen, Beroende av böcker och Deckarhuset.