Anfäkta och anamma
Krabbsaltade tångräkor
Malliga mollusker
Kräkvinspimplare
Huggormars avföda
Galoschkäft
Fjäderprydda krabbtaska
Kan någon citera en Tintin-replik? Någon? Ingen? Nähä. Inte så konstigt. Men om man frågar efter något som kapten Haddock sagt så skulle man nog få åtminstone ett anfäkta och anamma till svar. Vem minns inte Haddock och hans kreativa språkbruk!
Kapten Haddock började som sidekick till Tintin, men som bekant är det inte alltid huvudrollsinnehavaren själv som gör det största intrycket. Ofta är det dom roligare bikaraktärerna som skänker färg till historien. Och det gör verkligen kapten Archibald Haddock.
Han var den roliga figuren. Den färgstarka karaktären. Hans fantasifulla språk, hans ständiga följeslagare whiskyflaskan, och hans hetsiga humör satte sin prägel på alla de Tintin-äventyr han var med på. Men när man läser om Tintin-böckerna som vuxen, så blir den skojiga kapten Haddock en lite mer sorglig och lynnig figur som dricker alldeles för mycket. ”Det räcker kapten, det räcker! Fortsätt hellre din berättelse!”, säger Tintin i Enhörningens hemlighet och försöker ta flaskan från honom. Det är allt lite tragiskt…
Men det tänkte jag inte på som barn. Han var bara rolig. Jag älskade hans kreativa svordomar, jag samlade dem i listor i ett kollegieblock och hittade på egna varianter. Fast nu undrar jag hur mitt intryck av kapten Haddock skulle vara om jag lärt känna honom först i vuxen ålder?
Det jag tycker är mest fantastiskt med Tintin är att serien fortfarande håller. Jag har alltid trott att han var en 60-tals produkt, det är först nu jag insett att första serieföljetongen kom ut redan 1929! Första äventyren på svenska kom 1948, första albumet 1960. Min pappa läste Tintin. Jag har läst Tintin. Alla mina barn har läst Tintin, eller sett filmerna, eller lyssnat på kasettbandssagorna. Nu är det 5-åringens tur att sitta och stava sig igenom seriealbumen, och hon blev alldeles överlycklig när hon såg den nya lättlästa Tintins äventyr-dubbelboken i bokaffären. Det tycker jag är häftigt.
Detta inlägg är en del i Bonnier Carlsens bloggstafett om Tintin.
Gå gärna in och svara på dagens fråga http://bokalskarinnan.blogg.se/2011/november/dagens-fraga.html 🙂 Hade varit jätte roligt:)
sv: tack så mycket för ditt svar:) intressant val faktiskt.
Har du läst Metallicas bok?
Jag älskar Tintin! Milou är min favorit.
Aaaaah, Tintin. Jag älskade Tintin som liten och nu när jag är stor så känner jag mig ofta som professor Kalkyl 🙂
Je t'aime Tintin! Och kapten Haddock förstås. Läste albumen när jag var liten, men de fick ny revival när jag bodde i Frankrike i vuxen ålder och skulle försöka lära mig franska. Köpte Tintin-böcker och översatte, sort of, eftersom kraftuttrycken är lite kluriga, haha. Blir underbart glad över de lättlästa Tintin-äventyren du nämner. Ska genast köpa till min egen dotter, som är en nybörjarläsare, så att jag kan föra kulturarvet vidare 🙂
A-Lo: Jag har faktiskt funderat på att läsa dem på franska, för att fräscha upp språket litegrand. Kapten Haddocks svordomar låter mycket blommigare på franska. Kanske borde göra slag i saken…