Tillståndet – Joshua Ferris

Han älskar sin fru, sin dotter, sitt jobb och sitt hem. En dag ställer han sig upp och går ut. Och fortsätter att gå.

Det är tillbaka. Tillståndet, sjukdomen, den oförklarliga åkomman som tvingar den framstående advokaten Tim Farnsworth att mitt i natten, på kontoret eller under ett viktigt möte avbryta allt och följa med sin kropp dit den är på väg.

Kommentar:
Jag älskade verkligen Joshua Ferris debutroman, Så fick vi se slutet, som var en lysande tragikomisk historia om livet på en reklambyrå. Boken var en av mina favoritböcker 2009, och jag tycker det är synd att den inte blivit mer uppmärksammad i Sverige. Jag har sett fram emot att få läsa mer av Ferris sedan dess, och nu äntligen har hans andra bok, Tillståndet, kommit ut på svenska.

Det är en betydligt allvarligare och mörkare historia han berättar den här gången. Det handlar om advokaten Tim som lider av en sjukdom utan namn, ett tillstånd som gör att hans kropp tvingar iväg honom på långa promenader. Han går och går tills benen inte bär honom längre och han faller ihop och somnar. Hans fru Jane har tappat räkningen på hur många gånger hon åkt iväg och hämtat honom på främmande platser mitt i nätterna.

Tim har träffat otaliga läkare och specialister, prövat alla möjliga mediciner och behandlingsmetoder, men inget hjälper. Det har aldrig ens kunnat fastställas om hans tillstånd är psykiskt eller fysiskt. Det sliter förstås på Tim, men det påverkar också hans familj och hans karriär. Tillståndet finns där ständigt, hänger som en skugga över familjen. När ska nästa skov av sjukdomen slå till?

Det här är en lågmäld och melankolisk historia med så många bottnar och lager. Här finns alla förutsättningar för att det ska bli riktigt bra, men det är något som saknas. Vissa partier i boken är långsamma eller upprepande, och jag är inte riktigt säker på att jag förstår allt. Jag får ingen förklaring till alla saker som inträffar, och kanske är det meningen att det ska vara så. Det här är en bok som jag verkligen känner att jag skulle vilja diskutera efteråt.

Jag tycker mycket om Ferris språk, det är både enkelt och vackert, och vissa delar är oemotståndligt fint skrivna. Däribland sista sidorna som är riktigt, riktigt bra. Boken som helhet överträffar inte Så fick vi se slutet, men den är definitivt värd att läsas.

Ett litet minus för att det i min bok är några sidor som blivit omkastade, det är onödigt irriterande.

Fakta:
Förlag: Natur & Kultur
Översättning: Ylva Mörk
Antal sidor: 311
Utgivningsår: 2011
Första meningen: Det var den grymmaste av vintrar.