Kvinnan som gick in i dörrar – Roddy Doyle

Kvinnan som gick in i dörrar heter Paula Spencer. Hon berättar om sitt liv, om uppväxten i Dublin och om sitt långa plågsamma äktenskap med Charlo.

Deras kärlekshistoria är passionerad men grym och hopplös. Han misshandlar henne ofta och hon får ständigt ljuga om att hon gått in i en dörr, eller att hon ramlat i trappan. Paula ser ingen ljusning på eländet utan dricker för att döva smärtan i kropp och själ. Men när hon en dag märker att Charlo börjat kasta blickar efter deras äldsta dotter förmår hon sig äntligen att slänga ut honom.

Kommentar:
Ett osedvanligt starkt kvinnoporträtt, står det på baksidan av boken, och det är bara att hålla med. Det här är så äkta och realistiskt, och mycket trovärdigt berättat av Roddy Doyle.

Det här är en grå historia, om Paula som misshandlats av sin make i 17 långa år. Jag känner med henne, jag lider med henne, och jag blir arg på henne för att hon är så handlingsförlamad. Samtidigt är hon en överlevare, jag hejar på henne, önskar att hon ska sluta skuldbelägga sig själv, och hoppas att någon ska fråga henne hur hon mår och be henne berätta. Hennes ord kryper in under huden och det blir så levande och nära.

Jag är så glad att jag återupptäckt Roddy Doyle, han har helt fallit i glömska hos mig. Nu ska jag läsa ikapp mig på de titlar jag missat, och jag kommer att börja med Paula Spencer som är uppföljaren till Kvinnan som gick in i dörrar. Hur gick det för henne? Det är jag mycket nyfiken på.

Fakta:
Förlag: Wahlström & Widstrand
Antal sidor: 221
Utgivningsår: 2007 (1997)
Första meningen: Jag fick veta det av en polis som kom och ringde på.