Snö och aska – Diana Gabaldon
Snö och aska är den sjätte boken i Diana Gabaldons episka kärlekssaga om Claire och Jamie.
Året är 1772 och det nordamerikanska frihetskriget närmar sig. Upprorets eld pyr redan: i Boston ligger män döda på gatorna och i North Carolinas obygder brinner ensligt belägna stugor i de mörka skogarna. Och över Fraser’s Ridge, där Jamie Fraser och hans familj bor, faller en allt längre skugga.
Det jäser i kolonin, och guvernör Josiah Martin skickar ett sändebud till Jamie Fraser med begäran om hjälp. Guvernören behöver någon som kan fungera som en enande kraft i dessa trakter, någon som kan dämpa det sjudande missnöjet bland nybyggare och indianer och upprätthålla säkerheten för kungen och fosterlandet. Alla är överens om att Jamie Fraser är rätt man för uppgiften.
Men det finns ett problem. Eftersom Jamie Frasers hustru Claire är en tidsresenär, vet Jamie att om tre år ska det skott avfyras som kommer att höras runt hela världen samt att slutet kommer att bli koloniernas självständighet – och då är de kungatrogna antingen döda eller drivna i landsflykt. Och över alltsammans svävar ytterligare ett hot i form av en liten notis klippt ur ett nummer av Wilmington Gazette från 1776. Enligt den kortfattade redogörelsen har byggnaderna på Fraser’s Ridge förstörts vid en eldsvåda och samtliga boende omkommit i lågorna.
För en gångs skull hoppas Jamie att tidsresenärerna i hans familj ska ha fel – något bara framtiden kan utvisa.
Kommentar:
Det här är ett riktigt lyft från förra boken, och återigen trollbinds man som läsare. Handlingen fokuseras mer på Claire och Jamie, istället för på Brianna och Roger. Jag gillar det, men jag tycker samtidigt det är lite sorgligt att de har blivit så gamla… Brianna har också växt i mina ögon och blivit en intressantare karaktär att följa.
Det finns små, irriterande missar i översättningen som till exempel att någon helt plötsligt heter något annat mot för i tidigare böcker, och det är onödigt. Börjar man översätta ett namn får man väl fortsätta med det genom hela serien. Lite väl hoppigt kan det också bli på sina ställen, just för att Gabaldon skriver så detaljerat och så mycket. Ibland känns det som att hon inte ens skrivit klart en händelse när nästa tar vid, och man får inte riktigt ett avslut där man skulle vilja ha det, utan det kan komma först i nästa bok. Det är också något man märker extra tydligt när man läser om böckerna ett varv.
Slutet på boken är riktigt bra, men det väcker också många frågor som jag vill ha svar på. De kommer förhoppningsvis i nästa ”An Echo in the Bone” som jag strax tar itu med!
Fakta:
Förlag: Bra Böcker
Antal sidor: 1279
Utgivningsår: 2006
Första meningen: Tiden är många av de saker som människor säger att Gud är.