Värdshuset Jamaica – Daphne du Maurier

Värdshuset Jamaica var ensligt beläget vid Cornwalls ödsliga kust, långt ute på den vindpinade heden, insvept i dimman från havet. Det dystra, grå värdshuset bar på hemligheter som fick folk att ta omvägar förbi när mörkret föll på.

Men för den unga, föräldralösa Mary Yellan är värdshuset den enda tillflyktsorten och lyckligtvis anar hon inte vad hon kommer att få uppleva där. Trots varningar bestämmer hon sig för att ta reda på vad som försiggår. Till hjälp tar hon en ung man, som både fängslar och skrämmer henne, en man med ett rykte lika skamfilat som värdshusets…

Kommentar:
Första gången jag läste den här boken var i samband med att tv-serien med Jane Seymour i huvudrollen gick på tv, någon gång i mitten på 80-talet. Jag gick på mellanstadiet då och både tv-serien och boken blev favoriter och gjorde djupa intryck på mig. Riktigt hur mycket Värdshuset Jamaica präglat mig inser jag nu när jag läst om den, för den innehåller alla de ingredienser som gör att jag faller för böcker. Framförallt de engelska hedarna med sin karghet (hur många av mina favoritböcker finns det inte som just har hedar i fokus – allt från Johan Theorins Nattfåk och Skumtimmen till Diana Gabaldons Outlander-serie till Emily Brontës Svindlande höjder). Här är hedarna vackra och förrädiska på samma gång och Daphne du Maurier beskriver fukten, dimman och det dramatiska landskapet så levande. Miljöbeskrivningarna är verkligen något alldeles extra.

Persongalleriet är också det levande. Mary Yellan är en nyfiken, modig och klok hjältinna. Hennes morbror Joss beskrivs hur han vuxit upp som "andligen snedvriden och frostbiten av nordan liksom den förkrympta ginsten som aldrig kan blomma."

Den mörka, dystra stämningen i boken är trollbindande och fängslande, jag bara ryser av vällust för det är så himla bra! Och den står sig än idag trots att den är skriven för över 70 år sedan. Högklassig spänning och underhållning! Har du inte läst den, så läs den, men vänta gärna till hösten… en mörk och stormig novemberkväll…

Fakta:
Förlag: AWE/Gebers
Antal sidor: 252
Utgivningsår: 1984 (1937)
Första meningen: Det var en gråkall dag i november 1814.