Flickan som vävde sidenmattor – Anita Amirrezvani

Förlag: Månpocket
Antal sidor: 341
Utgivningsår: 2009

Det är 1620-tal. I en persisk by bor en 14-årig flicka med en ovanlig gåva: de mattor hon väver har en närmast magisk skönhet.

När fadern plötsligt dör flyttar flickan och modern till släktingar i staden Esfahan. Farbrodern, en välbeställd mönsterritare hos shah Abbas hjälper flickan att förfina sin hantverksskickllighet. Hon har en enastående talang som kunde öppnat dörrarna till en trygg och rik framtid om hon bara hade varit pojke.

När flickan erbjuds ett tidsbegränsat, hemligt äktenskap med en förmögen man ställs hon inför ett svårt val – att förlora sin heder eller riskera allt hon har och försöka skapa sig ett eget liv.

Kommentar:
Färgstark och fascinerande är bra ord för att sammanfatta den här boken. Den är fylld av färger, intryck, dofter, kryddor, mat, allt är så rikt beskrivet. Jag blev så fascinerad av Esfahan att jag var tvungen att googla fram lite bilder därifrån, den turkosa fredagsmoskén och de trettiotre bågarnas bro är verkligen imponerande.

Konsten att väva mattor beskrivs ingående, med färger och knutar och krumma ryggar. Blood of flowers är orginaltiteln, och den har en djupare innebörd. Hur  mycket väverskorna (och vävarna) offrar för att tillverka en matta. "Alla våra ansträngningar gjordes i skönhetens tjänst, men ibland var det som om varenda tråd i en matta doppats i blommors blod".

Ramhistorien i sig är kanske inte så originell, utan det är allt det andra runt omkring som ger historien en extra krydda. Själva karaktärerna kändes inte helt trovärdiga alla gånger, men det gjorde inte min behållning av boken mindre. Jag har i och för sig ingen aning hur folk var i 1600-talets Persien, men många gånger kändes de väldigt moderna i sitt handlande. Handlingen hade lika gärna kunnat utspela sig i dagens Iran kändes det som.

Men jag tyckte väldigt mycket om den här boken, och jag njöt av läsningen. Det enda jag inte uppskattade var slutet som var lite väl abrupt för min smak. Jag önskar att Amirrezvani hade knutit ihop säcken bättre, eller kanske man i det här fallet ska säga vävt mattan färdigt.