Steglitsan - Donna Tartt

En ung pojke i New York City, Theo Decker, överlever mirakulöst en olycka som tar hans mammas liv. Ensam och sviken av sin pappa flyttar han in hos en väns familj, inom sig kämpar han med att finna en mening i sitt nya liv. Under åren som följer blir han uppslukad av en av de få saker som påminner honom om hans mamma: en liten, mystiskt fascinerande målning. En målning som till slut drar in Theo i konstens kriminella baksida. 

Kommentar:
Många är de som hyllar och avgudar Donna Tartt. Ända sedan hennes Den hemliga historien har hon varit omsluten av ett slags gudinneskimrande ljus, kultförfattaren till kultboken. Och visst gillade jag den, men inte var den väl egentligen så jättemärkvärdig? Jag har i alla fall aldrig förstått den där Tartt-hypen utan sett det mer som en grej som folk hakat på och byggt upp under åren.

Men så kom Steglitsan. Som förstås alla hyllat, och som jag därmed dragit mig för att läsa. Hyllningskörer gör mig alltid lite skeptisk och avtänd. Men klart den skulle läsas ändå, jag sparade de 782 sidorna till sommarledigheten för att verkligen få avnjuta den i lugn och ro. Och som jag har njutit.
 
Det är en mörk och intensiv resa som Tartt tar oss med på. Den innehåller precis allt som en riktigt bra roman ska innehålla, den är näst intill ett perfekt hantverk. Allt ifrån uppbyggnaden, till språket, till detaljerna. Ingenting har lämnats åt slumpen, och ändå känns den inte överarbetad eller konstruerad.
 
En mästerlig roman som är väl värd att läsas.
 
Fakta:
Förlag: Bonnier Pocket
Antal sidor: 782
Utgivningsår: 2014
Första  meningen: Medan jag ännu var i Amsterdam drömde jag för första gången på många år om min mamma.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Prickiga Paula, Dark Places och Bokstugan.

Bröllopsnatten - Sophie Kinsella

När det visar sig att Richard, Lotties pojkvän sedan tre år tillbaka, inte alls har giftermål i tankarna, får hon nog. Besvikelsen, och ett plötsligt infall, gör att hon istället i all hast gifter sig med sin ungdomskärlek Ben. De reser till Ikonos på bröllopsresa, till platsen där de träffades första gången. Men hur väl känner de varandra, och hur bra passar de egentligen ihop?

Lotties syster Fliss, som själv är mitt uppe i en uppslitande skilsmässa, tror inte sina öron när hon får höra vad systern har hittat på. Övertygad om att Lottie har begått sitt livs största misstag skyr hon inga medel för att fördärva hennes bröllopsnatt.

Kommentar:
Jag har ett väldigt kluvet förhållande till Sophie Kinsella. Hennes shopaholic-serie började bra men har spårat ur rejält. Fast det är ändå ingenting jämfört med hennes Madeleine Wickham-publicerade dynga som Cocktails för tre och Dubbelbokat. De böckerna är verkligen inget annat än skit. Men Kinsella kan ju skriva. Hon kan som ingen annan skriva dråplig och komisk chicklit, vilket hon visar i böcker som exempelvis Nya kontakter eller Karriär & köksbesvär
 
Och så Bröllopsnatten då. Det är en ganska fjantig historia, men jag tycker att den är riktig rolig. På sina håll är det nästan farsartad komik, men det är ju på något sätt det som har blivit Kinsellas grej. Antingen gillar man det här flamsiga och tramsiga och roas av det, eller så tycker man det är outhärdligt. 
 
Bröllopsnatten hör inte till Kinsellas bästa men det är ändå helt okej läsning. Kravlös och opretentiös underhållning för solstolen.
 
Fakta:
Förlag: Damm
Antal sidor: 463
Utgivningsår: 2014
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Helenas bokhylla, Cattis bokblogg, boktok73 och What you readin?

Min mormor hälsar och säger förlåt - Fredrik Backman

Elsa är sju år och annorlunda. Mormor är sjuttiosju år och galen. Stå-naken-på-balkongen-och-skjuta-med-paintballgevär-på-män-som-vill-prata-om-Jesus-galen. Men hon är också Elsas bästa, och enda, vän.

Så när Elsa strax innan mormor dör får en serie brev, där mormor ber människor hon gjort illa om ursäkt, blir det början på det största äventyret. Det leder till en trappuppgång fylld av fyllon, monster, kamphundar och helt vanliga kärringar, men också sanningen om en mormor olik alla andra.

Kommentar:
Jag är väl en av få som inte har läst Fredrik Backmans tidigare roman, En man som heter Ove. Jag ryggar automatiskt tillbaka litegrand när en bok blir tokhyllad, och när den dessutom jämfördes med Hundraåringen... så blev jag än mer avskräckt. Hundraåringen var väl i och för sig helt okej, men det är inte min typ av bok. Så Ove har jag ratat. 
 
Jag är ju dock lite förtjust i Fredrik Backman och mormorsboken kändes som en perfekt semesterbok och MY GOD så rätt jag hade. Det här är en underbart charmig historia som kan få den mest kallhjärtade att tina upp. Det finns så väldigt mycket att tycka om här.
 
Först och främst är det en skön blandning mellan saga och vardagsrealism. Å ena sidan en lillgammal sjuåring som blir mobbad i skolan, frånskilda föräldrar, ett fyllo i trappuppgången och dödsfall. Å andra sidan en mormor till superhjälte, ett monster, en wurs och kungariket Miamas. Det är liv och död, fantasi och verklighet, skratt och gråt och egentligen ett helt pärlband av känslor som bara snurrar sig runt hjärtat.
 
Fantasivärlden och verkliga världen blandar sig så fint med varandra också, det är inte alldeles tydligt var gränserna går. Alla karaktärer och deras livshistorier hänger samman och vävs snyggt ihop med verklighetssagan. Och jag köper alltihop. Det är väldigt roligt och underhållande, men det blir också en hel del allvar och tårar.
 
Det är också en bok som passar alla - barn, ungdomar, vuxna, män och kvinnor. Jag tror att alla kan läsa den med stor behållning. (Jag ska testa den som högläsningsbok för min sjuåring).
 
Hatten av till Fredrik Backman för en sjusärdeles fin bok som hyllar rätten att vara annorlunda. Nu ska minsann också den där Ove få en chans...
 
Fakta:
Förlag: Månpocket
Antal sidor: 448
Utgivningsår: 2014
Första meningen: Alla sjuåringar förtjänar superhjältar.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är En bok om dagen, Carolina läser och Sagan om sagorna.

Girl Friday - Jane Green

Jane Green har alltid varit en medelförfattare för mig. Hennes böcker brukar vara okej tidsfördriv men de är på inget sätt minnesvärda. På senare år tycker jag sämre och sämre om henne, och jag vet inte riktigt om det är hon eller jag. Men Girl Friday var inte alls särskilt mycket att hurra över.

Girl Friday handlar om 40-åriga Kit som börjat få ordning på sitt liv efter skilsmässan från Adam för ett år sedan. Hon bor i ett eget litet hus med de två barnen och Adam har barnen varannan helg. Det är ett väldigt amerikanskt upplägg och en amerikansk villaförort med power-walkande hemmafruar till mammor vars män tillbringar mesta tiden med att jobba på sina fina jobb och försörja sina familjer.

Men när Kit nu är frånskild så kan hon inte längre leva på exmakens pengar utan måste börja jobba, vilket hon gör hos traktens kändisförfattare och doldis, Robert McClore. Hennes yogavännina Tracy försöker snärja den äldre mannen, Kit börjar dejta den mystiske Steve, och så dyker Kits okända lillasyster upp och det händer en massa grejer.

Det är väldigt många karaktärer och små sidohandlingar som inte tillför särskilt mycket. Och jag förstår inte riktigt vad hon vill ha sagt och vad själva budskapet är. Det är en plottrig och spretig bok som innehåller lite av varje, fast egentligen inget alls. 

Fakta:
Förlag: Penguin
Antal sidor: 401
Utgivningsår: 2009

Finns på Bokus och Adlibris.
 

The Chessmen - Peter May

The Chessmen är den avslutande delen i Peter Mays Lewistrilogi. Jag fullkomligt älskade Svarthuset och även The Lewis Man höll mycket hög klass. Men jag har lite blandade känslor för The Chessmen.

Fin är tillbaka på Lewis och börjar jobba åt en stor markägare för att stoppa tjuvfiske. Då återförenas han med sin barndomsvän Whistler, numera tjuvfiskare. Tillsammans upptäcker de ett kraschat flygplan, som varit försvunnet i många år. Det planet triggar igång en kedja av händelser och minnen från det förflutna väcks till liv.

Som alltid i de här böckerna är det ett långsamt tempo, och kanske är det ännu mer långsamt den här gången. Det är mycket Fin. Mycket Fins egna tankar, mycket tillbakablickar och händelser från ungdomsåren. Jag älskar det här, men jag kan tänka mig att en del finner det vansinnigt tråkigt.
 
Jag har däremot en hel del problem med andra karaktärer. De som nyintroduceras i den här boken har inte ens omnämnts tidigare, vilket är lite märkligt då det visar sig att de var väldigt viktiga i Fins ungdom. Andra karaktärer som var viktiga i första böckerna är här mer som skuggfigurer. Och Fins genomgående drama, den lösa tråden, den stora plågan sedan bok ett får sin upplösning mer som i förbigående, av pliktskyldighet snarare än den större explosion som jag hade förväntat mig. 
 
Men det som är fortsatt alldeles fantastiskt är Yttre Hebriderna. Miljön, vädret, språket, kulturen. Det här karga landskapet som både är kuliss och huvudperson på samma gång. Även öarnas historia med the Lewis chessmen eller fartyget Iolaire spelar en viktig roll i handlingen, och inget av dem kände jag till sedan tidigare. 
 
Så jag är lite kluven. The Chessmen är inte så fantastisk som jag hade hoppats på, som jag vet att den skulle kunna vara. Inte det perfekta slutet på en trilogi, men ändå helt okej. Och om inte annat så har den i alla fall sina fantastiska miljöbeskrivningar.
 
Fakta:
Förlag: Quercus
Antal sidor: 386
Utgivningsår: 2013
Första meningen: He sits at his desk, grey with fear and the weight of this momentuos step, which, once taken, cannot be taken back.
 
Finns på Bokus och Adlibris. 

Nyttiga människor - David Qviström

I över tio år har journalisten David Qviström rapporterat om migranters situation och migrationspolitik. Nyttiga människor är hans andra bok, en väldigt stark och gripande reportagebok som ger röst både åt människor på flykt och politiker som bestämmer.

Questi sono i nostri morti. Detta är våra döda. Boken både börjar och slutar med de tragiska händelserna i Lampedusa hösten 2013, då fler än 600 migranter miste livet i tre olika båtförlisningar då de försökte korsa Medelhavet och nå tryggheten i Europa. Det är ohyggligt att tänka på alla som omkom eller de som överlevde men förlorade sina anhöriga. Men också invånarna på de små öarna som tar emot båtflyktingarna, som hjälpbehövande i nöd eller som döda kroppar uppsköljda på stranden. 

Det är så lätt att fastna vid siffror och antal när man pratar om migration. Men bakom varje siffra finns en människa, ett livsöde, med sin egen historia. David Qviström har träffat några av dem och låter dem berätta. Människor i Sverige, Kosovo, Ukraina, Mauretanien. Dublinpojkar och kärleksmigranter. De som lever gömda och papperslösa någonstans i vårt land, eller i väntezon på flygplatser, i ett ingenting, väntande på besked, eller de som blivit tillbakaskickade till sitt hemland och lever i smuts och misär, där barnen pratar perfekt svenska och längtar tillbaka till det enda hem de känner till. Och den unga kvinna som bor tillsammans med 15 andra i en trea i Bergsjön och tycker att hon lever ett bra liv här i Sverige - att sälja Faktum, köpa mat på Ica och sedan sitta där i lägenheten. Det är ett gott liv för henne. 

Men David Qviström låter inte bara de som inte har någon röst komma till tals. Han talar också med politiker, EU-kommissionärer och ministrar, och det är en nyanserad bild som växer fram. Allt är inte svart eller vitt. De som har makt är inte automatiskt onda, om man nu vill dela upp tillvaron i onda och goda. Migrationsminister Tobias Billström framstår i ett mer positivt ljus än jag tidigare sett honom. 
 
Nyttiga människor heter boken, och det är en mycket nyttig bok att läsa. Lärorik, stark och gripande. Det handlar om ansvar. Om gränser. Vem får korsa en gräns? Vilket ansvar har Sverige? EU? Vem är det som bestämmer? Ska vi prata om människor eller volymer? Det handlar om människosyn och människovärde. Om humanism.
 
Människor flyr undan brinnande krig, svält eller fattigdom, människor dör i flyktingläger eller på väg till Europa och Sverige, EU ökar på sin gränsbevakning och sätter in drönare. Det är vi mot dom. Samma Europa som för 150 år sedan såg femtio miljoner människor utvandra till Amerika. 1,3 miljoner var svenskar. Förra året fick 116 500 personer uppehållstillstånd i Sverige. En droppe i havet, och visst har vi plats för fler.
 
Fakta:
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 431
Utgivningsår: 2014
Första meningen: Från land syns ljusen nu.
 
Finns på Bokus och Adlibris.

Fyren mellan haven - M. L. Stedman

Efter fyra uppslitande år vid första världskrigets västfront återvänder Tom Sherbourne till Australien och tar anställning som fyrvaktare på Janus Rock, en ensligt belägen ö nästan en halv dagsresa från kusten. Omgiven av havets tomma vidder och med sin unga hustru Isabel som enda sällskap, hoppas Tom finna ro för sin sargade själ.

En aprilmorgon några år senare spolas en båt upp på stranden och i den vinddrivna farkosten finner fyrvaktarparet en död man och ett levande spädbarn. Tom vill först låta underrätta myndigheterna, men Isabel, som genomlidit tre missfall, ser barnet som svaret på alla hennes böner, som en gåva direkt från Gud. Mot bättre vetande beslutar de sig för att behålla den lilla flickan och låta världen tro att hon är deras dotter. Det är först två år senare, när de återvänder till fastlandet, som paret inser att den händelse som gett deras tillvaro en mening samtidigt slagit en annan människas liv i spillror.

Kommentar:
Jag har några orealistiska livsdrömmar, saker som jag oförklarligen drömmer om att göra men som jag aldrig kommer att förverkliga. Det ena är min seglardröm som jag skrivit en del om. Att segla jorden runt på ett flytande hippiekollektiv vore helt underbart - men i praktiken är det absolut inget som passar min bekväma och trygghetsknarkande person. Den andra grejen är att bo helt själv på en karg och öde ö, ensam med elementen och årstiderna, fast tryggt ombonad i min fyrvaktarbostad. Den grejen ligger lite närmare till hands för mig, men är ändå orealistisk på grund av att jag inte bara kan stänga av mitt liv här hemma. Så jag läser istället.

Och min ölängtan gör att jag känner alldeles extra för den här boken, där kan jag få leva mig in i Tom och Isabels isolerade tillvaro som fyrvaktare på Janus Rock. Jag går alltid igång på karga miljöer, och här är miljöbeskrivningarna alldeles utsökta. Tillvaron på ön beskrivs på ett levande sätt, man riktigt känner vinden och saltstänken från havet. Det här är M.L Stedmans debutroman, och hon har gjort det imponerande bra.
 
Men det är inte bara en tilltalande miljö. Det är också ett intressant moraliskt och etiskt dilemma. Att Tom och Isabel väljer att behålla barnet som sitt eget är inte svårt att förstå, men vad deras beslut sedan leder till är ingenting annat än hjärtskärande. Vad är rätt och vad är fel? Inget i den här historien är svart eller vitt. Det är omöjligt att döma någon för de beslut som fattas, men det betyder ändå inte att det är de rätta besluten.
 
Jag tycker riktigt mycket om Fyren mellan haven. Det är en fängslande, förtrollande och mycket välskriven historia.
 
Fakta:
Förlag: Massolit
Antal sidor: 378
Utigvningsår: 2014
Första meningen: Dagen för miraklet satt Isabel på knä vid kanten av klippan vid det lilla, nytillverkade korset av drivved.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Bloggbohemen, Och dagarna går..., Cattis bokblogg och Lottens bokblogg.

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn - Ransom Riggs

Omständigheterna kring hans farfars död tar Jacob till en avlägsen ö utanför Wales kust och de fallfärdiga ruinerna av Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Bland dess övergivna rum och ekande korridorer inser Jacob att barnen från hans farfars skrönor kan ha funnits i verkligheten. Att de måste ha varit mer än bara märkliga - kanske till och med farliga. Men framförallt står det klart: De underliga barnen är fortfarande vid liv.

Kommentar:
Det vilar något kusligt över gamla, svartvita foton. Något som sätter igång fantasierna och skapar vemodiga eller obehagliga historier bara genom att man tittar på dem. För även om det är helt vanliga bilder så klingar de av sorg eftersom personerna på bilderna inte längre är i livet. Jag har ibland köpt vackra fotoalbum på loppisar, fyllda med bilder från svunna tider, och det är fascinerande att sitta och studera dem. Vilka var de? Hur levde de? Var finns deras barnbarn och barnbarnsbarn? Det är omöjligt att inte skapa historier om dem i sitt huvud.

Och då är det ändå helt vanliga foton, inte som de foton Ransom Riggs samlat på sig som är verkligt kusliga. En del uppenbart manipulerade, en del bara... mystiska eller obehagliga. De bilderna ligger till grund för historien om Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. De finns också med i boken, och för mig är alla de här fotografierna den stora behållningen. De är verkligen fascinerande.
 
Men historien är också bra. Ett övergivet kråkslott, en träskmark och en isolerad by skapar den rätta omgivningen för Jacobs jakt efter sin farfars förflutna. Även om den är skriven för unga vuxna så passar den även för oss lite äldre.
 
Och jag tror det kan bli en alldeles utmärkt film, i händerna på Tim Burton. Det låter ju synnerligen lovande med honom som regissör. Filmen får premiär nästa sommar. I väntan på den går det bra att läsa uppföljaren, Spökstaden, som precis kommit ut på svenska.
 
Fakta:
Originaltitel: Miss Peregrine´s Home For Peculiar Children
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 383
Utgivningsår: 2013
Första meningen: Jag hade just börjat acceptera att mitt liv skulle bli helt vanligt, när högst ovanliga saker började hända.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Bokträdet, Fridas bokhylla, Tonårsboken och Hundöra.

Gården - Tom Rob Smith

Ända tills Daniel får ett uppjagat telefonsamtal från sin far tror han att hans föräldrar njuter av en fridfull, välförtjänt pensionering på en idyllisk lantgård i Sverige. Tilde och Chris har sålt sitt hus och sin firma i London och sagt adjö till England för att starta ett nytt liv utanför Falkenberg i Sverige. 

Daniel gör sig beredd att resa till Sverige. Men innan han hinner så långt dyker mamma Tilde upp i London. "Jag är övertygad om att din far har pratat med dig. Allt den mannen har sagt är lögn. Jag är inte galen. Jag behöver ingen läkare. Jag behöver polisen."

Modern gömmer sig i Daniels lägenhet och berättar där om tiden i Sverige som innefattar mörka hemligheter, en försvunnen ung kvinna, avskyvärda brott och en konspiration där hans egen far är delaktig. Och när fadern ringer nästa gång är det för att försäkra sig om att Daniel håller kvar Tilde i lägenheten tills han själv är på plats och kan ta hand om henne. 

Kommentar:
Det här är en intressant historia, på många sätt. Först är den skriven av en engelsman, med liknande bakgrund som bokens huvudperson Daniel. Hans mor är svenska och hans far engelsman. Dessutom har han varit med om samma händelser som i bokens inledning - telefonsamtalet från fadern, modern som drabbats av psykos men modern själv hävdar att det är en konspiration som fadern ligger bakom. Men vad som sedan händer är fiktion.
 
Och det är en bra historia. Bit för bit berättar modern om händelserna i Sverige och försöker övertyga Daniel om att hon inte är sjuk, det är fadern som ligger bakom. Och bit för bit tvingas Daniel inse att allt han trott om sina föräldrar inte är sant. Och om det inte stämmer... vad är det då mer som inte stämmer...? Vem ska han tro på? Har hans mor blivit galen? Eller är det hans far som är inblandad i kriminella aktiviteter? Precis som Daniel i boken så vet man som läsare inte heller vad man ska tro. Vem talar sanning? Finns det en sanning?
 
Det här är en psykologisk thriller med många oväntade vändningar, förpackad med ett snyggt och suggestivt omslag, och utgiven på det lilla förlaget Stimpla Publishing, vilket gör det extra roligt att läsa den. Jag tycker dock inte att det är en helgjuten historia, den har sina brister och då tänker jag framför allt på det futtiga slutet. Men den är helt klart nog intressant för att läsas.
 
Fakta:
Förlag: Stimpla Publishing
Antal sidor: 330
Utgivningsår: 2014
Första meningen: Fram till det där telefonsamtalet hade det varit en helt vanlig dag.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Och dagarna går... och Lottens bokblogg.

Blodssystrar - Katerina Janouch

Cecilia står på egna ben efter skilsmässan. Under en dramatisk förlossning på sjukhuset där hon jobbar avlider en ung mamma och hennes baby. I medierna rasar en hätsk debatt om vårdbesparingar och Cecilia kontaktas av den bortgångna kvinnans fästman. Hon är helt oförberedd på vad som sedan sker.

Samtidigt hittas en ung gravid kvinna medvetslös under en gångbro och Cecilia engagerar sig i fallet – med fara för sitt liv – samtidigt som hon försöker finnas till hands för sin egen familj.

Kommentar:
Man har vant sig vid att Katerina Janouch kommer med en ny bok om barnmorskan Cecilia Lund varje år. Blodssystrar är sjunde boken i serien, de tidigare är i tur och ordning BedragenSysterskap, Hittebarnet, TigerkvinnanModershjärtat och NattsländanÅttonde boken sägs vara påbörjad så jag gissar att traditionen fortsätter åtminstone ett år till.

Jag tycker mycket om de här böckerna, kanske man kan kalla dem för relationsdeckare. Cecilias relationer står i centrum: med kollegor, barn, exman, mormor, mamma, systrar och älskare, och i varje bok snubblar hon dessutom över något slags brott/mysterium som måste lösas. Just den här deckarbiten är jag inte så förtjust i, hur trovärdigt är det att Cecilia gång efter annan hamnar i sådana situationer? Den här gången känns det alldeles extra osannolikt. Men på något sätt köper jag det ändå eftersom allt annat är så väldigt trovärdigt. 

För Cecilias liv är just det, trovärdigt. Skilsmässan, hur barnen reagerar, relationen med exmaken John, det ekonomiska, huset, allt runt omkring. Liksom situationen på jobbet med nedskärningar, platsbrist och patientsäkerheten. Allt är väldigt äkta och väldigt 2014. Det handlar om Cecilias personliga problem och utmaningar, och samtidigt är det en skildring av samtiden och hur samhället ser ut. Jag undrar hur vi kommer att se på de här böckerna om en 15-20 år? 

Katerina Janouch har skapat en helt egen genre där relationer och spänning går hand i hand. Det är lätt att känna igen sig i alla skarpa iakttagelser av vardag och familjeliv, med små och stora problem. Hon har också ett sådant flyt i berättandet att det är omöjligt att lägga böckerna ifrån sig. Läs dem, men se till att börja från början och ta dem i rätt ordning. 

Fakta:
Förlag: Piratförlaget
Antal sidor: 440
Utgivningsår: 2014
Första meningen: Så vit och tunn den var, huden över handleden.

Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Boken är tankens barn.


Written In My Own Heart's Blood - Diana Gabaldon

Det är i år 26 år sedan Diana Gabaldon började skriva på Outlander, den allra första delen i den storslagna berättelsen om Claire och Jamie. Nu är den åttonde boken här, Written In My Own Heart's Blood, eller MOBY som Diana Gabaldon själv kallat boken under skrivandets gång. Och som jag har väntat. Det är hela fem år sedan sjunde boken, An Echo In The Bone, kom ut. En bok som gjorde mig rejält besviken. Den kändes slarvigt skriven och slutade på ett mycket konstigt och abrupt sätt.

MOBY är bra mycket bättre, men det är fortfarande en bit ifrån de första böckerna i serien. Jag ska inte berätta något om handlingen men det är en väldigt typisk Gabaldon-berättelse. Typisk som den varit i de senaste böckerna: det är krig - fältslag och sårade, kirurgiska ingrepp - beskrivna in minsta detalj, den obligatoriska amputationen av kroppsdel finns med, en förödande brand, möten med riktiga, historiska figurer, och ett letande efter personer som försvunnit. 

På nåt sätt känns det lite som att Diana Gabaldon kan skriva exakt vad som helst, hon har sina trogna läsare (jag själv inkluderad) som kommer att fortsätta läsa det hon skriver intill dödens dagar, eftersom vi investerat så mycket i den här familjen, i de här tusensidiga böckerna, vi vill bara få fortsätta leva i den här fiktiva världen en stund till, en bok till, få veta vad som händer, hur Frasers har det. 

Och även om MOBY är ett fall framåt, mycket bättre än förra boken, så blir det väl så mycket upprepningar. De bästa avsnitten är allt som händer med Bree och Roger, där händer helt nya saker, det är sånt vi inte läst förut. Claire och Jamie är tyvärr inte lika intressanta. Det är åtta storylines som slåss om utrymmet, vissa mer intressanta än andra, och vissa vill jag bara bläddra snabbt förbi. 
 
Jag älskar den här serien. Älskar. Men jag älskar inte de senaste böckerna. Och det är både ledsamt och frustrerande eftersom Gabaldon är en fantastisk historieberättare, hon kan skriva som ingen annan kan, men det kommer inte till sin rätt. Av MOBYs 800 sidor hade det väsentliga fått plats på hälften. 
 
Självklart väntar jag på och längtar efter bok nio. Men det finns en skillnad. Tidigare har jag oroat mig för att varje bok ska vara den sista, men det har nu övergått till att jag hoppas att nästa bok faktiskt blir den sista. Knyt ihop alla lösa trådar, fokusera på kärnberättelsen, låt det vara slut på krig och låt denna episka serie få det värdiga slut som den förtjänar. 
 
Fakta:
Förlag: Delacorte Press
Antal sidor: 825
Utgivningsår: 2014
Första meningen: In the light of eternity, time casts no shadow.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
 

I farans riktning - Viveca Sten

Det är vinter på Sandhamn och snöstormen viner. På julafton tar en rädd och jagad kvinna den sista båten till ön. På annandagen hittas ett lik på stranden utanför Seglarhotellet och kriminalinspektör Thomas Andreasson får avbryta sin julledighet.

Snart står Thomas inför ett fall med en hotad känd krigskorrespondent, främlingsfientliga strömningar och en ovanligt utstuderad mördare. Medan han söker efter den gemensamma nämnaren inträffar ytterligare dödsfall. 

Samtidigt brottas barndomsvännen Nora Linde med sina egna problem när hennes yrkesmässiga heder sätts på spel. Nora tvingas fatta ett beslut som för alltid kommer att förändra hennes liv.

Kommentar:
I farans riktning är Viveca Stens sjätte av tio planerade Sandhamnsdeckare. Det är inte lika mycket Sandhamn och skärgårdsmiljö i den här boken eftersom stora delar av mordutredningen pågår inne i stan. Det känns skönt tycker jag, ett förflyttat fokus men ändå är Sandhamn i högsta grad med i handlingen. Det är också skönt att Nora inte alls har med mordutredningen att göra utan har fullt upp med sina egna problem, både privat och jobbmässigt. Hon är ingen nyfiken-i-en-strut-efterhängsen-Erika á la Läckberg.

Den här gången är handlingen också mer politisk och samhällsmedveten än tidigare, med främlingsfientlighet och ett SD-liknande parti som spelar en stor roll i allt som händer. 

Jag gillar Sandhamnsdeckarna, det är som alltid okomplicerad och avkopplande läsning. Det är lika mycket fokus på huvudpersonernas privatliv som mordgåtan, något som jag tycker om. Perfekta böcker för ledighet eller att rensa hjärnan - men det betyder inte på något sätt att det är lättlösta och enkla mysterier, ofta tar det till sista kapitlen innan sista pusselbiten faller på plats.

Fakta:
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: 2014
Antal sidor: 378
Första meningen: Bara hon kom ut till Sandhamn skulle allt bli bra.

Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Books ABC och Lottens bokblogg.


The Boy In The Snow - M. J. McGrath

Det är två år sedan jag första gången stiftade bekantskap med Edie Kiglatuk, när Melanie McGraths första bok om Edie, Där ingen har gått, kom ut på svenska. En spänningsroman i arktisk miljö, där den stora behållningen var miljöbeskrivningarna och detaljrikedomen från inuiternas vardag. Och Edie förstås, till hälften inuit och hälften outsider. Lika kärv och hård som klimatet och en intressant karaktär att följa. Deckarintrigen var sekundär och inte särskilt spännande. Men tillräckligt spännande för att jag skulle vilja läsa fler böcker i serien.

The Boy In The Snow är andra boken om Edie. Handlingen är nu förflyttad till Alaska, där Edie och Derek hjälper Edies ex-man Sammy i det legendariska slädhundsracet Iditarod. Sammy ska ensam ta sig hela den långa sträckan, och Edie och Derek finns med som servicepersonal och radiokontakt. 
 
Men Edie blir inblandad i andra saker. Hon hittar kroppen av ett spädbarn begraven under ceremoniella omständigheter på mark som tillhör Old Believer´s, en rysk-ortodox sekt som lever isolerade i exil. Det pågår samtidigt guvernörsval och borgmästaren, som kandiderar, försöker tysta ned händelsen. Det vill inte Edie, och hon dras in i en mörk härva av korrupta politiker, religiös intolerans, girighet och sex-trafficking.
 
Det låter väldigt lovande, men det blir ett lite halvljummet utfall. Först så gillar jag inte förflyttningen till Alaska. Jag kan förstå om en författare behöver miljöombyte för sina karaktärer, men efter en bok? Det känns som att vi hade behövt vara kvar på Ellesmere Island i en bok eller två, och sedan en eventuell förflyttning. Det känns inte heller som att Alaska tillför någonting. Anchorage och Nome är visserligen rena metropolerna jämfört med Ellesmere Island, men det är samma sorts isolerade känsla.
 
"Irrespective of their exact geography, tundra settlements seemed to share the same three or four characteristics: a desolate, disposable quality, almost but not quite like a lack of self-esteem, a sense of insignificance, of being dwarfed and outclassed by the landscape all around and a weird feeling of absolute license, which persisted despite the fact that you could be in no doubt that news of your every splutter and fart was likely to be all around town before you'd had a chance to do so much as pull up your pants."
 
Inte heller den här gången är själva mordmysteriet särskilt spännande, det är först mot slutet som det biter till. Biter det till nog mycket för att vara sugen på bok tre? Jodå, jag är ju svag för det här. The Bone Seeker kommer ut i juli, och då är Edie tillbaka på den kanadensiska tundran igen.
 
Fakta:
Förlag: Penguin
Antal sidor: 372
Utgivningsår: 2012
Första meningen: Edie Kiglatuk had no way of knowing how long the bear had been looking at her.
 
Finns på Bokus och Adlibris.

Det här vill jag läsa i sommar

Den stora, STORA, sommarläsningen för min del är den så hett efterlängtade åttonde boken i Outlander-serien: Written in my own Heart´s Blood. Diana Gabaldons episka läsventyr om Claire och Jamie - Jamie som lever på 1700-talet, och hans hustru Claire, tidresenären från 1900-talet. De här 848 sidorna ska jag inleda min semester med. Den som vill läsa på svenska får vänta till december då första delen, den har nämligen delats upp på två, kommer ut på Bookmark förlag.
 
En annan tegelsten som jag har tänkt läsa är den upphaussade Steglitsan, av Donna Tartt. Är den så bra som alla säger? Eller är det bara Tartt-effekten som gör det?
 
Jag ser också fram att läsa lite svenskt: Blodssystrar, Katerina Janouch sjunde bok om barnmorskan Cecilia Lund. Och så har den fjärde boken om Siri Bergman kommit ut i pocket: Mannen utan hjärta. Jag hoppas på ännu en fullträff från systrarna Grebe-Träff. Och jag ska läsa Viveca Stens femte och sjätte Sandhamnsdeckare, I maktens skugga och I farans riktning, den senare finns i pocket. Ingen sommar utan Viveca Sten, det hör till att slappa med en sandhamnare i solstolen. Och så hoppas jag också på lite sommarkänsla från Anna Fredriksson med Augustiresan, även den ute i pocket.
 
Jag ska också läsa den tredje och avslutande delen i Lewistrilogin, The Chessmen. Peter May tog andan ur mig med Svarthuset och The Lewis Man. Helt fantastisk läsning, och jag hoppas innerligt att sista boken håller samma lysande nivå.
 
Och så hoppas jag få läsa några spontana, överraskande pärlor, både helt nya upptäckter och gamla halvt bortglömda hyllvärmare. Jag ska verkligen försöka rensa bort de där som bara ligger och väntar på att få bli lästa (Hej Blonde det borde vara din tur nu) men, men.... vi får väl se hur det blir.

Polis - Jo Nesbø

När en Oslopolis hittas mördad vid samma datum och på samma plats där han många år tidigare utrett ett mord kan det knappast betraktas som en slump. Och när samma sak drabbar två andra poliser inom loppet av några månader är mönstret lika tydligt som skrämmande. Inget av de gamla brotten blev någonsin uppklarat. En brutal mördare med bestialiska metoder går lös. Polisen står helt utan spår och, vad värre är, de saknar sin allra bästa utredare. 

Samtidigt ligger en svårt skadad man i koma på sjukhuset. Ingen får veta hans namn. Inte ens de vaktande poliserna får komma patienten nära.

Kommentar:
Polis är tionde boken om den ärrade kriminalaren Harry Hole. Och som vanligt är det en resa utan dess like. Den mörka, nedåtgående spiralen som kännetecknat de senaste böckerna finns även här. Hela storylinen och berättandet fortsätter att eskalera neråt, men här bryts det också. Många saker avslutas. Det blir en sorts kablam-effekt, ett avslut.
 
Jo Nesbø har en förmåga som få att skriva cliffhangers och att leda läsaren in på villospår. Jag har nog lärt mig läsa det och tycker att det blir väl så tydligt ibland, men vissa saker ser man inte alls att kommer... 

När jag bloggade om Gengångare skrev jag att jag kommer att gråta när sista boken är här. Och ja, jag grät under Polis. Jag vet inte säkert om det är sista boken, men jag tror det. Den slutar med ordet "Slut" på sista sidan, det har inte de tidigare böckerna gjort. Om det blir fler böcker känns det som att det blir något helt nytt. Om vi möter Harry igen tror jag att det är en delvis annorlunda Harry. Hur som helst - Harry goes out with style
 
Se också RödhakeSmärtans husDjävulsstjärnanFrälsarenSnömannenPansarhjärta och Gengångare.
 
Fakta:
Förlag: Pocketförlaget
Antal sidor: 606
Utgivningsår: 2014
Första meningen: Den sov där inne, bakom dörren.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Lottens bokblogg och Bokhora.
 

Projekt Rosie - Graeme Simsion

Don Tillman ser bra ut men har aldrig riktigt passat in i några sociala sammanhang och har svårt att få kontakt med kvinnor. Men som den strukturerade forskare Don är utformar han Projekt Fru - ett mycket grundligt frågeformulär - som ska hjälpa honom att hitta den perfekta partnern. Hon får absolut inte röka, dricka, ogilla kött, komma försent eller rubba hans inrutade liv.

Rosie Jarman gör allt detta. Hon är även spontan, smart och snygg, jobbar som bartender och vänder upp och ner på hela Dons tillvaro. Ju mer Don engagerar sig i Rosies liv, desto mer börjar han släppa på sina strikta rutiner. Hon drar ut honom ur hans trygga men trista tillvaro och han börjar förstå att man inte kan hitta kärleken med hjälp av vetenskapliga tester.

Kommentar:
Don Tillman, en slags mix av Sheldon Cooper, fast hunkigare, och Forrest Gump, fast smartare, är en underbar karaktär. Man skrattar åt honom och man skrattar med honom i hans sökande efter den Perfekta Frun. Men hon finns ju inte, förstås. Och att fånga kärleken brukar ju inte gå så bra, det är kärleken som fångar dig. Så blir det också för Don Tillman, fast han inte riktigt förstår det.
 
Och vilken skön bok det här är! Perfekta hängmatteboken eller komma-ur-lässvacka-boken. Rolig och underhållande feelgood med djup.
 
I höst kommer uppföljaren, The Rosie Effect. Den ser jag mycket fram emot att läsa.
 
Fakta:
Originaltitel: The Rosie Project
Förlag: Bonnier Pocket
Antal sidor: 320
Utgivningsår: 2014
Första meningen: Jag kan ha hittat en lösning på hustruproblemet.
 
Finns på Bokus och Adlibris.

Stallo - Stefan Spjut

Den bild som naturfotografen Gunnar Myrén tog i mitten av åttiotalet när han flög över Sareks nationalpark lämnade honom ingen ro. Vad var det egentligen som rörde sig bland björkarna i den vidsträckta dalgången? Han anade att han uppenbarat en hemlighet som varit förborgad i sekler -- att det i vår svenska vildmark döljer sig väsen som vi inte känner till.

Liksom sin morfar är Susso Myrén besatt av att finna en förklaring till den gåtfulla bilden. När ett barn rövas bort under mystiska omständigheter misstänker hon att det inte är ett dåd av mänskliga händer, och mot sin vilja dras hon in i en våldsam och skräckfylld jakt efter sanningen.

Kommentar:
När jag var liten brukade min morfar berätta historier om landan, landkäringen som skrämdes och kunde lura bort dig i skogen, och om meokarn, en padda som tjuvmjölkade kor. Om bäcken där barn drunknade, och varför vissa myrar och stigar hette som dom gjorde. Och jag lyssnade med stora ögon och fascinerades av allt "skrömt".
 
Om Stallo-folket har det också berättats. De högresta människorna, som jämfört med den samiska befolkningen upplevdes som jättar och blivit till ett mytiskt inslag. Jag minns för övrigt ett möte med en, vi kan kalla honom speciell, släkting som visade sekelgamla foton och hävdade att vi härstammade från stallo på grund av förfäderna som var rejält mycket längre än alla andra på bilderna. Ja, nå... man vet ju aldrig... (Psst #boblmaf - det kan alltså finnas historiska förklaringar till min längd)
 
Jag har varit lite rädd för att läsa Stallo. Inte för att jag har trott att den skrämmer mig, utan mer för att "min" bild av stallo inte skulle vara samma som Stefan Spjuts. Att han skulle hitta på saker som (nu höll jag på att skriva "inte var sant") inte stämde överens med min uppfattning. Men jag kan nöjd konstatera att det här är ett nästan 600 sidor långt läsäventyr.
 
Inledningen är helt fantastisk, stämningen och miljön är på pricken. Ett 1978 i sommarstugan, serietidningar, plastfigurer och Nordsjö färg på kepsen. Precis så var det. Förutom trollen. Det är ett långsamt tempo, detaljrikt, och så växlar tempot upp och blir intensivare. 
 
Miljöerna är bekanta och välskildrade. Det är alltid roligt när man känner igen sig i detaljer och omgivning som Ica Rajden, Norrländskan, Frasses, Vippabacken och så vidare. Själva historien kommer lite närmare då. 
 
Men jag tycker inte riktigt om strösslandet med "riktiga personer" i handlingen. Lite kul när det började med Magnus Ekelund men när det sen spinner vidare med Sven Jerring, Barbro Jerring och så vidare så känns det olustigt. Vad skulle Sven och Barbro ha tyckt om att användas på det här sättet? Men jag måste erkänna att det också kittlar lite med tanken på farbror Sven som trolljägare.
 
Bortsett från det så gillar jag det här jättemycket. Det är spännande, annorlunda och välskrivet. Stefan Spjut är en mycket skicklig berättare. Jag läste faktiskt ut hela den tjocka boken i ett svep, jag ville inte lämna den här världen. Och "den här världen" förresten, det är en värld som är högst trovärdig. Jag kan lätt tro på det här. När allt känns så vardagligt och hemtamt, och därpå kryddas med något övernaturligt så blir det riktigt bra.
 
Stallo ska för övrigt bli film, inspelningarna påbörjas 2014-2015. Jag är något tveksam till hur det här kan överföras till film på ett trovärdigt sätt, men jag hoppas på det bästa.
 
Fakta:
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Antal sidor: 592
Utgivningsår: 2012
Första meningen: Daggmasken som ligger klistrad mot asfalten är lång som en orm.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Bokhora och Bokfetischist.  

So Much Pretty - Cara Hoffman

När nittonåriga servitrisen Wendy White försvinner tror först många i den lilla staden Haeden att hon rymt. Men när hennes döda och torterade kropp hittas efter sex månader, och det visar sig att hon bara varit död ett par dagar, skakar det om invånarna. Sånt händer inte den idylliska lilla småstaden. Inte här. Ingen av oss har gjort det. Ingen har något att berätta, och polisen hittar inga spår att gå på. Men det finns två personer som inte ger sig, journalisten Stacy Flynn och studenten Alice Piper. De är var för sig fast beslutna att ta reda på vad som hänt och varför.

Det här är en mörk och omtumlande historia. Den är uppbyggd av lösa fragment, det hoppar fram och tillbaka i tiden, och med olika karaktärer och olika berättarperspektiv. Jag hade väldigt svårt att komma in i handlingen och få något grepp, det tog faktiskt hela 150 sidor innan jag fastnade. Men då fastnade jag rejält.
 
För det är en annorlunda historia. Det är inte en vanlig thriller. Förutom själva berättarstilen så är det också en väldigt oförutsägbar handling. Det är helt omöjligt att gissa vart den är på väg, och hur det kommer att sluta. Totalt omöjligt. Man bara känner hur stämningen byggs upp mer och mer, hela tiden med en ilska och frustration. Över hur världen ser ut, hur kvinnor betraktas och mäns våld mot kvinnor. Som titeln So Much Pretty hintar om: "A man can only take so much pretty walking back and forth in front of him."
 
Det här är ingen lättsam läsning, och inte heller lätt läsning. Jag tycker den är lite för vag och rörig, men med en samhällskritik och en intensitet, nästan furiositet, som gör att den sticker ut och förtjänar att läsas.
 
Fakta:
Förlag: Windmill Books
Antal sidor: 285
Första meningen: They are looking for someone with blond or dark brown or black hair. 
 
Finns på Bokus och Adlibris.

Croissants till frukost - Annika Estassy

Gabriel har det inte lätt. Inte bara att våren är inställd, golfströmmen på väg åt helt fel håll och hans spermier för slöa för att orka göra sitt jobb, han känner dessutom på sig att vackra Cecilia tänker lämna honom. Igen. Cecilia i sin tur tvivlar allt mer på om det var rätt att gå tillbaka till Gabriel. För vad spelar det för roll att han har världens sötaste nackgrop när han ändå inte vill samma sak med livet som hon?

När den karismatiske Antoine gör comeback i Gabriels liv och lockar med en tillvaro i en trakt med ljumma vindar och trehundra soldagar per år, kan inte Gabriel värja sig. Detta är ju precis vad Cecilia och han behöver. Adjö resultatrapporter, övertid och permafrost - Bonjour sol, hav och frihet!

Men att börja ett nytt liv är svårare än Gabriel föreställt sig. Dessutom har Cecilia inte glömt bort vilken hennes hetaste önskan är, och hon tänker se till att den går i uppfyllelse.

Kommentar:
Croissants till frukost är en slags tragikomisk relationsroman där Gabriel och Cecilia försöker hitta balans i livet, relationen och med sig själva. Och det gör dom genom att Gabriel spontanköper ett hus i Frankrike, och Cecilia följer, något motvilligt, med. 

Gabriel och Cecilia är ett mysterium för mig. Varför ids dom ens bli ihop igen när de en gång skilt sig och så tydligt inte är rätt för varandra? Men efter ett tag så inser jag att det nog faktiskt inte är en så konstig relation. Jag tror tvärtom att det är så här för väldigt många - i varierande grad naturligtvis. Man ljuger. Man kompromissar. Man hoppas och man drömmer. Och någonstans där emellan pågår livet och vardagen och man älskar varandra. Jag tycker fortfarande inte att de är rätt för varandra, men det betyder inte att de inte är trovärdiga.
 
Croissants till frukost är uppföljaren till Solviken, som jag inte har läst. Det fungerar fint att läsa den som en fristående bok, men eftersom det refereras en del till tidigare händelser hade det nog varit bra att ha läst Solviken först. Det ger lite mer kött på benen och matigare karaktärer med en tidigare historia i bagaget. Men som sagt, det fungerar också alldeles utmärkt utan.
 
Croissants till frukost är en välskriven roman med flyt i språket. Det är trivsamt och trevligt med en del väntade och oväntade gropar på vägen, man vet inte riktigt åt vilket håll den kommer svänga. Underhållande läsning som också utlovar en spännande fortsättning. Väl?
 
Och jag måste också berömma omslaget, formgivet av Anna Handell, som är alldeles ljuvligt och passar perfekt till boken. 
 
Fakta:
Förlag: Bokfabriken
Antal sidor: 290
Utgivningsår: 2014
Första meningen: Brösten hade ömmat i flera dagar men Cecilia borde ha vetat bättre än att hoppas att en graviditet var orsaken.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Fru E:s böcker, Cum libris non sous, Kajsas bokblogg och Bokmalen.

Läsarna i Broken Wheel rekommenderar - Katarina Bivald

Allting börjar med en brevväxling mellan två helt olika kvinnor. 28-åriga Sara Lindqvist från Haninge och 65-åriga Amy Harris från Broken Wheel i Iowa. Efter två års utbyte av böcker, brev och tankar om både litteratur och livet bestämmer sig Sara för att hälsa på Amy. Men när hon kommer dit är Amy död.

Sara står ensam i en liten stad mitt ute i ingenstans. Men där finns förstås alla de människor som Amy har skrivit om. Och de excentriska invånarna i Broken Wheel har inget annat val än att ta hand om den förvirrade turisten. Sara blir kvar och för första gången i sitt liv får hon verkliga vänner - inte bara mr Darcy och Bridget Jones - och de hjälper henne att starta en bokhandel med Amys alla böcker.

Både Sara och staden lever upp, nya och oväntade kärlekspar bildas och varken Sara eller invånarna vågar tänka på att hon snart måste åka hem. När hennes tvåmånadersvisum är på väg att gå ut får hennes nyfunna vänner en alldeles galen, underbar idé...

Kommentar:
Vilken charmig liten historia det här är, perfekt semesterläsning för lata dagar i hängmattan. Eller egentligen, perfekt läsning när som helst.
 
Böcker som flirtar med boknördar är aldrig fel, jag gillar när det kryllar av boktitlar och litterära referenser. Här är det på en alldeles vanlig och lagom nivå dessutom, lätt att greppa för de allra flesta. Möjligen att skillnaden i doft på olika böcker och utgåvor är överkurs för en del... ;)
 
Men vem är Katarina Bivald? Jag har inte hört talas om henne, men jag är djupt imponerad. Det är för det första en väldigt välskriven bok. Den känns också väldigt osvensk, som att läsa en amerikansk författare som är översatt till svenska, och det beror nog mycket på att handlingen är förlagd till en amerikansk småstad i Iowa. Här finns också en värme och en äkthet som jag tycker mycket om. Det är lättsam och förutsägbar läsning, men det är inte alls ytligt och banalt utan är helt enkelt en riktigt bra feelgood-roman.
 
Jag kom på mig själv med att tänka på Deborah Smiths Äppeldalen, utan att jag egentligen har någon exakt förklaring till varför. Det är länge sedan jag läste Äppeldalen och minns inte särskilt mycket av handlingen, men jag får det till att tonen och känslan är densamma. 
 
Fakta:
Förlag: Månpocket
Antal sidor: 396
Utgivningsår: 2013
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är En bok om dagenKattugglan, Annas bokbordBeas bokhylla och Piratdrottningen Alwilda.



Litteratur
Besökstoppen
Blogg Topplista
bloglovin
RSS 2.0

Twingly Blog Search ShowBlog=NO blog:http://www.ihyllan.se/ sort:inlinks Most linked posts
Twingly Blog Search link:http://www.ihyllan.se/ sort:published Recent linking posts