Himmelstrand - John Ajvide Lindqvist

Tio personer förflyttas med sina husvagnar till tomheten. En blå himmel utan sol och ett till synes oändligt fält. På radion spelas enbart gammal svensktoppsmusik. När de rör sig ut på fältet tvingas de konfrontera sina rädslor och sin längtan i fysisk gestalt. Det kommer att förändra dem. Vilka är vi när vi ingenting har? Vart går vi när ingenstans finns att gå? Vad gör vi för vår kärlek när det verkligen gäller?

Kommentar:
Varje gång man öppnar en bok av John Ajvide Lindqvist så vet man att man kommer få vara med om något speciellt. Du vet inte om det kommer vara bra eller dåligt, bara att det kommer vara speciellt. Och Himmelstrand är väldigt speciell. Det finns egentligen inget annat sätt att beskriva boken på. Den är just det, speciell. Märklig. Annorlunda. Obehaglig. Konstig. Jag vet egentligen inte om jag tycker den är bra eller dålig, den har mest lämnat mig förbryllad. Vad var det som hände? 

Något av det obehagligaste som finns är tomhet, ensamhet och övergivenhet och det finns mycket av de känslorna i den här boken. Att föreställa sig hur man vaknar upp i ett ingenstans utan att veta varför eller hur man kommer därifrån väcker obehag hos mig. Några av karaktärernas gestaltning och deras berättelser sänder rysningar längs ryggraden. Men när de här människorna så börjar tampas med sina demoner i mänsklig gestalt, eller åtminstone fysisk form, så blir det inte lika spännande. Jag har så svårt för det här med monster. Jag blir snarare rädd av det man inte kan se.
 
Historien drar iväg åt ett håll som jag inte förstår, och den mynnar ut i något som jag ännu mindre förstår. Än en gång får vi en historia som börjar bra, för att avslutas dåligt. Det har blivit något av Ajvide Lindqvists trade mark.
 
Jag vet inte om det här är skräck. Och jag vet som sagt inte ens om jag tycker det här är bra eller dåligt. Både Människohamn och Lilla stjärna har varit favoriter hos mig, men Himmelstrand sorterar jag in i ett helt annat fack - facket för märkliga läsupplevelser. Och det kan vara nog så gott det.
 
Fakta:
Förlag: Ordfront förlag
Antal sidor: 411
Utgivningsår: 2014
Första meningen: På bristen känner man en människa.
 
Finns på Bokus och Adlibris.

Är du Harlequins första svenska författarstjärna?

Älskar du romance och feelgood? Drömmer du om att bli författare? Ta då chansen att tävla i Harlequins författartävling 2014.

Skicka in ditt bidrag bestående av det första kapitlet (max 5000 ord) och ett synopsis på 100 ord, som förmedlar berättelsens detaljer såsom genre, handling, karaktärer, konflikter och miljö. Maila in ditt bidrag till tavling@harlequin.se. Glöm inte att skriva FÖRFATTARTÄVLING i ämnesraden.

Vill du få lite extra tips och råd innan du skickar in ditt bidrag kan du träffa Harlequin på Bokmässan i Göteborg den 25-28 september i monter B0:10. De erbjuder även några tider för konsultation med sina redaktörer, som går att boka i förväg genom att maila ana.hojer@harlequin.se. Först till kvarn!
 
Allt om tävlingen kan du läsa på Harlequins webbplats
 
 

Maze runner - James Dashner

När Thomas vaknar upp i en hiss minns han ingenting, bara sitt eget namn. När hissdörrarna öppnas möter Thomas en stor grupp tonårskillar, som liksom han själv har fått sina minnen raderade. De är inlåsta i ett stort område som omges av höga stenmurar.

Allt de vet är att dörrarna till en enorm labyrint öppnas varje morgon, och varje kväll stängs de. Labyrinten myllrar av dödliga faror, och väggarna i den flyttas dessutom varje natt.På något sätt måste de försöka hitta ut, men hur?

Då händer något oväntat - Teresa skickas dit. Hon är den första tjejen någonsin som kommit. Det verkar som om hon och Thomas känner varandra sedan tidigare. Vad betyder det?

Kommentar:
Maze Runner: I dödens labyrint är en dystopisk ungdomsroman med vibbar från både Hungerspelen och Flugornas herre. Ett femtiotal tonårspojkar hålls inspärrade i en stor labyrint, utan att veta varför de är där eller hur de kommer därifrån.
 
Visst är det en spännande historia, jag blir nyfiken på labyrintens lösning, men boken är inte särskilt bra skriven. Den är väldigt tunn och går ingenting på djupet. Karaktärerna är totalt ointressanta och platta, dialogen är konstig, och det är knappt att jag bryr mig om de lyckas ta sig ut eller inte. Maze runner är den sortens bok som (antagligen) funkar bättre som film. Filmen har precis fått premiär, men jag har inte sett den.
 
Ett plus dock för att det är en snabbläst bok, och att min bokskygge trettonåring har paxat den efter mig.
 
Maze runner är första delen i en trilogi, andra delen kommer på svenska i november.
 
Fakta:
Originaltitel: The Maze Runner
Förlag: Semic
Antal sidor: 338
Utgivningsår: 2014
Första meningen: Han började sitt nya liv stående, omgiven av kallt mörker och instängd, dammig luft.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Inuti en bok och Boktycke.

In the Kingdom of Ice - Hampton Sides

Under 1800-talet drog en arktisk feber över Europa. Flertalet arktiska expeditioner drog iväg i hopp om att finna nya farvägar runt Kanada eller Nordostpassagen. Speciellt England var framgångsrika. Mot mitten av 1800-talet hade brittiska flottan inte många krig att utkämpa men de hade desto fler skepp som bara stod outnyttjade och avlönade officerare som inte hade sysselsättning. Officerarna hade dock äventyrslust och flera expeditioner drog iväg för att nå dit ingen man nått förut, eller för att leta reda på tidigare försvunna expeditioner.

Runt 1870 började fokus ändras. Nu var det Nordpolen som gällde. Den ouppnåeliga toppen av världen. Lika svår att nå som Venus eller Mars, men ändå såg man en möjlighet att upptäcka en helt ny värld. Vid den här tiden trodde man att varma strömmar höll Nordpolen isfri och att det var en blomstrande kontinent med ett djurliv som ingen någonsin skådat. Och nu klev USA in på banan. Man ville nå dit först.

James Gordon Bennett Jr var den ohyggligt excentriska och ohyggligt rika ägaren till tidningen The New York Herald och mannen som skickat ut Stanley för att söka efter Livingstone. Han bestämde sig nu för att finansiera en expedition till Nordpolen och införskaffar både besättning och skeppet USS Jeannette. Ledare för expeditionen blir en ung, men ändå erfaren, officer vid namn George De Long.
 
Den 8 juli 1879 avseglar Jeannette från San Fransisco med sin besättning på 33 man. Man passerar Alaska och Berings sund men utanför Wrangels ö i norra Ishavet fastnar skeppet i ismassorna och blir kvar där i två år. Inte på samma ställe, för ismassorna pressar hela tiden skeppet i nordvästlig riktning, men man är helt utlämnade till isen och vädret. Och varandra. 
 
Efter två år orkar inte Jeannette stå emot mer av isens krafter utan sjunker till botten. Hela besättningen evakueras, tillsammans med 40 hundar och tre mindre båtar fyllda med proviant. Man befinner sig mitt ute på isen, mitt i ett vitt ingenstans, 1600 km från norra Sibiriens fastland. Och nu börjar en lång och plågsam marsch mot räddningen.
 
Det här är en av de mest fantastiska böcker jag någonsin läst. Först och främst är det ett otroligt spännande äventyr. En kamp på liv och död, under de värsta tänkbara förutsättningarna. Förfrysningar, köldskador, snöblindhet. Brist på mat och vatten. Inget att jaga. Ingenstans att ta skydd. Ingen möjlighet att hålla sig torr. Men det är inte bara en kamp mot de yttre elementen. Det handlar också om att ingen man lämnas ensam, man gör det här tillsammans. Det är alla eller ingen, det finns inget utrymme för egoism eller uppgivenhet. 
 
Hampton Sides är en duktig historieberättare och han har också gjort en imponerande research. Man kommer riktigt nära männen på expeditionen. De blir till levande personer. Historien varvas också med gripande brev från De Longs fru Emma som väntar i ovisshet på sin make. Hampton Sides har gått igenom gammal korrespondens och letat i arkiv efter alla möjliga detaljer som kan hjälpa till att ge liv åt den här historien. Och vilket liv den får!
 
Det här är en storslagen och episk läsupplevelse som faktiskt är något av det allra bästa jag läst NÅGONSIN. Den är helt fantastisk. Läs den! 
 
Fakta:
Förlag; Doubleday
Antal sidor: 455
Utgivningsår: 2014
 
Finns på Bokus och Adlibris.
 
P.S. Läs också Dan Simmons arktiska skräckthriller The Terror som är skönlitteratur och baserad på en annan polarexpedition - Franklinexpeditionen. Också en favoritbok.

Författarna som tjänar mest

Forbes har i dagarna presenterat sin årliga lista över vilka författare som tjänar mest. Listan har som vanligt med James Patterson, Nora Roberts och Danielle Steele, som abonnerar på topplaceringarna år efter år. James Patterson är också en av de mest produktiva författarna. Med 14 böcker om året (han har hjälp av medförfattare) så lyckades han föregående år tjäna ihop 90 miljoner dollar. Och det sägs att han fortfarande skriver för hand.

Men det finns också några nykomlingar på listan - Veronica Roth, Gillian Flynn och John Green är med för första gången.

De som minskat sina inkomster mest är Suzanne Collins och E.L James som tjänade 71% respektive 95% mindre än föregående år. Men det går nog ingen större nöd på dem... 

James Patterson - 90 miljoner dollar
Dan Brown - 28 miljoner dollar
Nora Roberts - 23 miljoner dollar
Danielle Steele - 22 miljoner dollar
Janet Evanovich - 20  miljoner dollar
Jeff Kinney - 17 miljoner dollar
Veronica Roth - 17 miljoner dollar 
John Grisham - 17 miljoner dollar
Stephen King - 17 miljoner dollar
Suzanne Collins - 16 miljoner dollar
J.K. Rowling - 14 miljoner dollar
George R.R. Martin - 12 miljoner dollar
David Baldacci - 11 miljoner dollar
Rick Riordan - 10 miljoner dollar
E.L. James - 10 miljoner dollar 
Gillian Flynn - 9 miljoner dollar 
John Green - 9  miljoner dollar 

OMG Baby! - Emma Garcia

Jag gillade Emma Garcias debutroman Never Google Heartbreak som var en rapp och rolig historia. OMG Baby! är fortsättningen, en fristående sådan, men den tar vid strax efter den förra boken slutade.

Viv och Max har känt varandra i evigheter, blev ihop ett tag, men gjorde slut. Och då upptäcker Viv att hon är gravid. Hur ska det gå? Varken Viv eller Max har någon vidare ordning i sina liv, och inte var det drömscenariot att få ett barn tillsammans, men de försöker få det att funka. Inte blir det bättre av att Vivs frånvarande och krävande moder Rainey plötsligt dyker upp och behöver någonstans att bo.

Det här är småroligt och underhållande, men inte lika bra som Never Google Heartbreak. Det är kul att återse Viv och Max igen, men hela gravidtemat var inte så där jätteroligt att följa. Jag är väl kanske inte målgruppen för just det heller. 
 
Jag gillar Emma Garcias sätt att skriva, och jag gillar Viv, och jag kommer absolut att läsa en eventuellt tredje bok. Jag tror det kommer.
 
Fakta:
Förlag: Hodder & Stoughton
Antal sidor: 448
Utgivningsår: 2014
 
Finns på Bokus och Adlibris.

Låt mig ta din hand - Tove Alsterdal

Natten mot valborgsmässoafton störtar Charlie Eriksson ner från en balkong på elfte våningen i Jakobsberg. Bakom sig lämnar hon ett liv av droger, kaos och ouppfyllda drömmar. Polisen avskriver dödsfallet som självmord. 

Samma natt vandrar Riddarn genom Jakobsbergs centrum, en tilltufsad man som hävdar att Olof Palme fortfarande lever. Han ser Charlie komma ut från en nattklubb tillsammans med en man som beter sig hotfullt - men vem skulle bry sig om det vittnet?

Helene har lämnat förorten. Hon har suddat ut sin bakgrund och brutit med familjen: en mamma som övergav dem, en pappa som drack och syrran som inte kunde skilja på verklighet och fantasi. Men vem var hennes syster Charlie egentligen? Tog hon verkligen livet av sig? Och vad gjorde hon i Buenos Aires fyra veckor före sin död?

Det visar sig att Charlie hade kommit ödesdigra hemligheter farligt nära. Spåren leder henne tillbaka till 1970-talet när deras mamma förälskade sig i en argentinsk flykting och försvann. I sin jakt på sanningen konfronteras Helene med en brutal del av historien som går djupare in i hennes eget liv än hon någonsin kunde ana.
 
Kommentar:
Tove Alsterdals förra bok, I tystnaden begravd, blev en stor favorit hos mig när jag läste den. Jag älskade det tornedalska, miljöerna, språket, och inte minst den mörka och snåriga storyn.
 
Låt mig ta din hand har vid första anblick inte mycket gemensamt med hennes förra bok, och de är också helt fristående och handlar om olika personer. Här rör vi oss mellan Jakobsberg och Argentina, nutid och 70-talets militärdiktatur. Det är långt ifrån det norrbottniska och kalla. Men det finns ändå många paralleller. Både Helene i den här boken och Katrine i den förra söker svar i det förflutna med sin mor som nav. Och de får reda på sanningar om henne som de inte kände till.
 
Det här är ett familjedrama där hemligheter, skam och tystnad spelar en stor roll. Det är en spänningsroman som är mer utforskande än nagelbitande. Men jag sitter ändå som på nålar när jag läser, jag vill veta hur det kommer att sluta. 
 
Låt mig ta din hand är riktigt bra, det är en originell historia och den sticker ut ur mängden. Men jag håller ändå I tystnaden begravd som snäppet vassare.
 
Fakta:
Förlag: Lind & co
Utgivningsår: 2014
Antal sidor: 475
Första meningen: I mörkret kändes det som att hon kvävdes, om och om igen. 
 
Finns på Bokus och Adlibris.

Mina favoritkvinnor

Linda gjorde en lista över samtida författarkvinnor hon älskar, vilket fick mig att börja fundera över mina egna favoriter. Här kommer en lista från mig - utan inbördes rangordning.
 
Joyce Carol Oates. För att jag aldrig har läst en dålig bok av henne. Jag har däremot läst flera mycket bra, däribland Älskade syster och Dödgrävarens dotter som är stora, och mörka, läsupplevelser.
 
Lionel Shriver. För att hon som ingen annan tecknar komplexa och osympatiska kvinnoporträtt som man ändå tycker om och sympatiserar med. Som Eva i Vi måste tala om Kevin, Irina i Dagen efter eller Willy i Dubbelfel.
 
Ann Cleeves. För hennes kluriga trivseldeckare. Hennes lågmälda deckare, hennes miljöskildringar från Shetlandsöarna och karaktärer som Jimmy Perez och Vera Stanhope får mig att känna mig som hemma.
 
Diana Gabaldon. För hennes episka läsäventyr. Outlander-serien är en läsupplevelse utan like.
 
Mhairi McFarlane. För att hon får mig att skratta. Med sina smarta och roliga romantiska komedier som You Had Me At Hello och Here´s Looking At You spelar hon på exakt rätt hjärtsträngar.
 
Jojo Moyes. För att hon är så oförutsägbar. Hon växlar mellan stilar, tidsepoker och miljöer - 1950-talets Hong Kong, första världskrigets Frankrike, andra världskrigets London eller nutida Storbritannien med samma flyt och trovärdighet, och alltid lika bra.
 
Belinda Bauer. För hennes förmåga att väcka obehag. Vare sig det gäller psykologisk spänning på mörka hedar eller i obduktionssalar.
 
S.J Bolton. För att hon skrämmer mig. Det är en högtidsstund att få träda in i hennes mörka och sjuka värld
 
 
P.S Det finns en hel del andra jag skulle kunna klämma in på listan, som är så FANTASTISKT bra, men det faller på att jag bara läst en bok av författaren. Minst två eller tre måste man väl ändå ha läst för att kunna veta att det är en favorit...?
 

Sophies historia - Jojo Moyes

Frankrike, 1916. Sophie Lefevre driver tillsammans med sin syster familjens hotell i hemstaden medan deras män slåss vid fronten. När den nye tyske kommendanten får syn på Sophies porträtt målat av hennes make Edouard föds en farlig besatthet som kommer att tvinga Sophie till ett ödesdigert beslut.

London, 2006. Sophies porträtt hänger hemma hos Liv Halston. Ett slumpartat möte avslöjar målningens verkliga värde och dess turbulenta historia, och hotar att vända upp och ner på Livs tillvaro.

Kommentar:
Vissa författare har en väldigt tydlig stil som man genast känner igen, men Jojo Moyes är lite svårgreppbar. Man vet aldrig om man får Marian Keyes eller Kate Morton när man börjar läsa. Den här gången är det mer åt Kate Morton-hållet. 
 
Sophies historia består av två parallella historier, Sophies och Livs, första världskrigets Frankrike och nutidens England. Till synes helt olika kvinnor och livsöden, men det finns många paralleller. Sophie för sin kamp mot de tyska soldaterna och Liv mot fodringsägare och rättsväsende. Båda sörjer sina män, av olika anledningar. Och Sophie, eller snarare hennes porträtt, blir väldigt viktigt för Liv.
 
Att Moyes kan berätta en historia, det vet alla som läst henne, och visst är det här en fängslande berättelse. Men jag tycker den tappar fart mot mitten och hade nog kunnat kortas ned en aning. Jag är ju annars inte den som brukar klaga på att böcker är för långa, men här blir det lite segt. Visst är den läsvärd, men det är inte en av hennes bästa. Nyss lästa The One Plus One är fortfarande min favorit. 
 
Fakta:
Originaltitel: The Girl You Left Behind
Förlag: Printz Publishing
Antal sidor: 440
Utgivningsår: 2012
Första meningen: Jag drömde om mat.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Feelgoodbibliotekarien, Bokstunder, Lottens bokblogg och En bok om dagen.

Idag är det min dag på Kulturkollo

Det betyder att jag bombarderar Kulturkollo med inlägg hela dagen, och avslutar det hela med en utlottning av en mycket läsvärd bok. Visst klickar du dig vidare till Kulturkollo och lär känna mig lite bättre?
Alla mina inlägg hittar du här

Vinn böcker på Kulturkollo!

Just nu har du chansen att vinna ett par riktiga godbitar att förgylla läshösten med:

Du kan vinna Maken och hänga med vår samläsning, bekanta dig med Chinue Acheba, drömma dig bort med Eleanor & Park eller varför inte fylla på klassikerkontot med En herrgårdssägen eller grotta ner dig i Älskade.


Kockskola för ensamma hjärtan - Marita Conlon-McKenna

Alice älskar att laga mat. Men som nyskild ledsnar hon snart på att bara laga mat åt sig själv. Alice startar Martellos kockskola och upptäcker att hon har gåvan att förmå en grupp främlingar att älska matlagning.

Kommentar:
Kockskola för ensamma hjärtan går i lite samma anda som Bokcirkelns bekännelserJane Austen-klubben och The Things We Do For Lovemen det handlar om matlagning istället för bokcirklande eller konstlektioner. Gemensamma nämnaren är en grupp till synes olika främlingar som sammanförs av sitt intresse, och oväntade vänskaper och relationer uppstår. 

Det här är en ganska oförarglig bagatell som kan sammanfattas som utropsteckenskadad tantlit för Året Runt-läsare. Den är lite trevlig att läsa, men särskilt bra är den inte. Dialogen är full av utropstecken. Även när det inte behövs! Precis så där ser det ut! Irriterande! 

Jag har tidigare läst Bröllopsfixaren av samma författare, den tyckte jag var bättre.
 
Fakta:
Originaltitel: A Taste for Love
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 343
Utgivningsår: 2014
Första meningen: Alice Kinsella tittade i ugnen. 
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är och dagarna går..., och Böcker emellan.

Följ med på Kulturkollo!

Det var en gång sju bokbloggare som ville göra gemensam sak. Hela sommaren har det planerats och fixats, ritats och skrivits, petats och donats. Idag är starten för Kulturkollo, ett bloggkollektiv som jag är stolt och glad över att få vara en del av.
 
Vi sju som startat Kulturkollo kommer från olika delar av landet, har olika favoritgenrer, och kan erbjuda smalt och brett, högt och lågt och djup och yta.  Jag hoppas att Kulturkollo blir en mötesplats för alla som älskar böcker och läsning. Kulturkollo ska vara ”the place to go to” för att få boktips och läslust. Vi sju som driver bloggen har haft fantastiskt kul under planeringsfasen och jag hoppas att vår läsglädje och entusiasm kommer att smitta av sig. Jag är alltså en av de sju, vilka de andra sex är kan ni klicka er in på Kulturkollo.se och läsa mer om. Under dagen kommer alla att presentera sig, och sen drar vi igång med utlottningar, samläsning och annat smått och gott. Det blir en rivstart! Jag hoppas att du som följer Hyllan även följer med på Kulturkollo!
 
P.S Mitt engagemang i Kulturkollo betyder inte att jag kommer sluta blogga här på Hyllan, utan Hyllan lever kvar precis som vanligt. Förhoppningsvis ännu bättre. ;) 

The One Plus One - Jojo Moyes

The One Plus One handlar om Jess, ensamstående mamma som jobbar två jobb för att få ekonomin att gå runt men det finns ändå aldrig pengar över. Hennes dotter Tanzie är närmast ett underbarn när det gäller matte och får ett erbjudande om att börja i en fin privatskola. Kruxet är avgiften, som trots ett stipendium blir en omöjlighet för Jess att betala. Om inte Tanzie råkar vinna matteolympiaden i Skottland, där prissumman täcker hela första årets avgifter.

Problemet är bara att ta sig till Skottland. Efter en rad omständigheter dyker Ed upp i bilden. IT-miljonären vars hus Jess brukar städa. För att göra en lång historia kort så erbjuder sig Ed att köra dem till Skottland. Motvilligt från hans sida, och motvilligt från Jess sida. Och det blir en vild och galen road trip.

Den här boken är fantastiskt bra, på så många sätt. Först och främst de helgjutna och trovärdiga karaktärerna. Jess, kämpen som aldrig ger upp, som alltid har en förmåga att landa på fötterna - i sina flip-flops för sommaren väntar runt hörnet. Ed, miljonären som har allt och borde vara lycklig, men ställer till det och sviker sin omgivning. Jess vill inte ta emot hjälp från någon, och Ed tänker sällan på någon annan än sig själv. Och det kanske inte bara är Jess som behöver hjälp. 
 
Barnen är också underbara. Lilla mattesnillet Tanzie som älskar skolan och storebrorsan Nicky, tonårstrulig, inåtvänd och mobbad. Och så hunden Norman, den stora, illaluktande, fisande pälshögen.
 
Och så är det ju förstås en galet underhållande historia. Humor, allvar och romantik. Hela känslospektrat får jobba och jag tippar att någon redan snappat åt sig filmrättigheterna, för det här skulle bli allra bästa sortens romkom på bioduken.
 
Jojo Moyes är kvinnan bakom fjolårets succébok, Livet efter dig. Feelgood med tyngd har blivit hennes grej. Och hur mycket jag än tyckte om Livet efter dig så är The One Plus One flera gånger bättre. Den lämnar efter sig en härlig känsla i kroppen, precis som det ska vara.  
 
Kommer snart på svenska som Etthundra mil.
 
Fakta:
Förlag: Penguin
Antal sidor: 528
Utgivningsår: 2014
Första meningen: The irony did not escape Jessica Thomas that she lost the best job she´d ever had because of a diamond.
 
Finns på Bokus och Adlibris.

Enkät: Hösten, hösten, hösten

Precis som Litteraturkvalster har jag grottat ner mig en del i höstens utgivning. Eller grottat ner mig var att ta i, jag har mest bara sonderat terrängen. Jag har inte ens haft koll på sommarens utgivning, så pass efter är jag...

Min första känsla när jag sonderat höstutgivningen: Var det här allt? Tyckte först inte att jag hittade något särskilt upphetsande, men efter hand dök de upp, de spännande och efterlängtade titlarna.

Jag längtar särskilt efter: Ann Cleeves nya Shetlandsdeckare. I september kommer Thin Air och jag får höstens Jimmy Perez-fix. 

Jag blev förvånad över: alla vår- och sommarböcker jag missat... 

Jag är nyfiken på: Hur funkar Jo Nesbø utan Harry Hole? I oktober kommer Sonen, Nesbøs tolfte thriller. Och Tove Alsterdal, är Låt mig ta din hand lika fantastisk som I tystnaden begravd?

Som jag har väntat på den här fortsättningen: Ja det är ju Cleeves då. Även Ken Follett är tillbaka med Evighetens rand, den avslutande delen i Århundradet-trilogin. Det är en mastig men magnifik serie som kräver sin lilla tid att läsa. Jag vet inte om jag kommer att klämma in den i höst, men jag ser fram emot att läsa den.

En debutant som låter spännande: Norsk krim brukar vara bra så Samuel Bjørks debut Det hänger en ängel ensam i skogen kommer jag att läsa. 

Detta är ingen debutant men jag blir nyfiken på den här ändå: Marian Keyes november-release The Woman Who Stole My Life är jag nyfiken på. De senaste böckerna har varit små besvikelser så jag hoppas att det är en Keyes i högform den här gången. Jag är också nyfiken på John Ajvide Linqvists Himmelstrand. När det gäller honom vet man inte riktigt vad man får. Och oktober-releaserna David Nicholls Vi och Morgan Larssons Det opålitliga hjärtat låter som perfekt höstunderhållning.

Jo jag vet att denna bok inte är med i höstutgivningen, men till hösten ska jag banne mig äntligen läsa: Jag svarar alltid Blonde. Men det blir aldrig Blonde....

Höstmotto: Mer te och böcker till folket!

 

Sex år med blogg

Idag fyller bloggen sex år, hipp hipp hurra! Tusen tack alla ni som följer bloggen, skriver kommentarer eller hör av er på mail. Det är det som gör bloggandet roligt! Önskar jag kunde bjuda er alla på en sån här tjusig bibliotekstårta! 


Under Vintergatans alla stjärnor - Camilla Davidsson

Något av det värsta jag vet är självhjälpsböcker på finn-dig-själv- eller må-bra-temat. Floskler och självklarheter som ängsliga och stressade människor betalar dyra pengar för att få läsa om eller höra självutnämnda gurus föreläsa, det rent ut sagt äcklar mig att det är en sådan stor industri. 

Elizabeth Gilberts bok Lyckan, kärleken och meningen med livet är en sån där bok som jag bara vägrat läsa, och när just de orden återkommer på omslaget till Under Vintergatans alla stjärnor ska jag erkänna att jag drog öronen åt mig en aning. Sedan tänkte jag på Agneta Sjödin och Paulo Coelho som också skrivit böcker om pilgrimsresor och kände hur eksemen riktigt växte fram över hela kroppen. Jag trodde verkligen inte att jag skulle tycka om Under Vintergatans alla stjärnor, men jag böjer mig och säger att det här var faktiskt riktigt, riktigt bra! 

Under Vintergatans alla stjärnor handlar om Emma som har ett statusjobb och en karriär som hon inte riktigt trivs med. Hårt arbete, sena kvällar och ett stressigt liv håller på att ta knäcken på henne. När hon blir utvald till en chefsutbildning brister allt och hon säger upp sig på stört. Lika spontant flyttar hon till London för att umgås med nya kärleken Eric. Men det går inte riktigt som hon tänkt sig och för att få en paus från allt beslutar hon sig för att gå på pilgrimsvandring i Spanien.
 
Den åttio mil långa leden til Santiago de Compostela, med ryggsäck på ryggen och övernattning på små härbärgen längs vägen ska väl få ordning på hennes liv och hennes tankar. Och det är både en yttre och inre resa som Emma gör. Det händer mycket med henne själv, hon ifrågasätter och omvärderar sitt liv, och hon möter färgstarka personer på vägen.
 
Det märks att Camilla Davidsson själv har vandrat leden, miljöerna, platserna och människorna är levande beskrivna. Det är en härlig samling människor som Emma kommer i kontakt med och det känns som att man blir en del av deras gemenskap.
 
Och visst blir det en del föreläsande ibland, om hur viktigt det är att lyssna till sitt inre och leva i nuet, men det balanserar på rätt sida gränsen. Det blir inte för mycket och det är på något sätt en naturlig del av de samtal som förs.
 
Det här är en riktigt fin debutroman och jag ser mycket fram emot att läsa kommande delar. Det är skön och smart feelgood som jag tror många kan känna igen sig i. Jag blev till och med sugen att själv vandra på pilgrimsleden, inte för att hitta mig själv utan för att titta på alla fina katedraler och umgås med trevliga människor, men då skulle jag nog göra en Michael och se till att både åka taxi och bo på hotell...
 
Fakta:
Förlag: Bladh by Bladh
Antal sidor: 299
Utgivningsår: 2014
Första meningen: Emma sneglade på tavlan med avgångstider för säkert tionde gången.
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Kattugglan.
 

Otrygg hamn - Tana French

Kriminalinspektör Michael Kennedy, ”Scorcher”, kallas tillsammans med sin partner, gröngölingen Richie, till Broken Harbour. Det är ett villaområde uppe längs kusten utanför Dublin som byggdes mitt under högkonjunkturen, men som nu efter den ekonomiska kraschen ligger ofärdigt och halvt övergivet, en spökstad.

En far och hans två barn har brutalt mördats, medan hustrun förts medvetslös och svårt skadad till sjukhus. Lösningen som Scorcher först tycker verkar enkel, med en familjefar som har förlorat allt i krisen och ser ut att ha försökt ta sitt eget och sin familjs liv, kompliceras snabbt. Inget känns rätt i familjen Spains dyrt inredda hus och spåren pekar åt flera håll. 

Samtidigt slåss Scorcher med sina egna demoner. Hans syster Dina plågas av mental ohälsa och fallet väcker farliga minnen till liv av en familjetragedi från Broken Harbour där de tillbringade sin barndoms somrar – före byggboomen, då det var ett semesterparadis.

Kommentar:
Det här är mitt första möte med Tana French, jag har inte läst någon av hennes tidigare romaner. De är fristående, men hon återanvänder tydligen sina karaktärer så att det finns trådar som knyter böckerna samman. Det är dock inget jag märkte av när jag läste, utan den här boken fungerar alldeles utmärkt att läsas fristående.

Otrygg hamn är en psykologiskt spännande thriller, om en mordutredning som inte riktigt är vad den först verkar. Det har hänt obehagliga saker i och runt omkring familjens hus som sakta rullas upp i takt med att utredarna gräver djupare i historien. Och det är riktigt spännande! Det drar nästan iväg till en hemsökt-hus-liknande berättelse istället för deckare, vad är det egentligen som händer på vinden hemma hos familjen? Jag undrar fortfarande.

Jag tycker hela den ekonomiska krisen, spökstaden, arbetslösheten och depressionen skildras på ett trovärdigt sätt. Det är grått, trist och hopplöst. Den där tunga känslan lägger sig som ett lock över mig när jag läser, och den stannar kvar även fast boken är slut. 

Jag är däremot inte så förtjust i huvudpersonen Michael Kennedy. Det är något i hans berättarröst som inte tilltalar mig, hans sätt att beskriva situationer och känslor, en arrogans som stör mig. Rent allmänt föredrar jag när den här typen av böcker berättas i tredje person.

Fakta:
Förlag: Albert Bonniers förlag
Antal sidor: 542
Utgivningsår: 2014
Första meningen: En sak ska ni ha klar för er: jag var perfekt för det här fallet.

Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Deckarhuset, Johannas deckarhörna, Bibliotekskatten och Boksnoken.


Outlander på svensk tv

Nu är det klart att Outlander kommer på svensk tv. Viaplay har köpt rättigheterna och premiären är satt till den 10 september då de fem första avsnitten blir tillgängliga samtidigt, därefter dyker de upp varefter de visas i USA. Smygpremiären har redan varit, imorgon är den officiella premiären på Starz. Je suis prest! 


Augustiresan - Anna Fredriksson

Jenny har nyss fyllt fyrtio men livet har inte blivit som hon planerat. När hon upptäcker att hennes man har varit otrogen är skilsmässan ett faktum och tillvaron rasar samman. Hennes tre ungdomsvänner övertalar henne att följa med på en cykelsemester genom det sensommarvackra Österlen, kanske kan det få henne att hitta tillbaka till sig själv. 

Eftersom Jenny på grund av sitt krävande chefsjobb inte har hunnit umgås med sina kompisar under det senaste året är hon tacksam för förslaget. Vänskapen sätts däremot på hårda prov under åkturens fem dagar.

Kommentar:
Anna Fredriksson är en säker och pålitlig författare. Efter Sommarhuset och Lyckostigen är hon tillbaka med Augustiresan, en relationsroman i samma anda som de tidigare. Men lite mörkare och jobbigare att läsa än de andra är den nog. Inte jobbig som i svår, det är fortfarande samma driv i texten och samma typ av sträckläsningsbok, men på grund av det jobbiga ämnet.
 
Det handlar om en osund arbetsplats med mobbning och utfrysning, inkompetenta chefer och dåligt ledarskap. Jenny fungerar inte bra som chef, men hon har heller inte stöd vare sig från toppen eller botten. Jag tycker däremot inte att boken handlar så mycket om vänskap som den ville påskina, det handlar mer om Jenny och hennes resa med sig själv.
 
Det här är sommarläsning som framkallar lite ångest. Men det blir inte plågsamt utan håller sig fortfarande inom feelgoodfacket. Jag tycker Augustiresan är Anna Fredrikssons svagaste bok, men den är fortfarande väl så bra och läsvärd. 
 
Fakta:
Förlag: Månpocket
Antal sidor: 341
Utgivningsår: 2014
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är och dagarna går..., Bloggbohemen, Carolina läser...Bokstunder och En bok om dagen.



Litteratur
Besökstoppen
bloglovin
RSS 2.0

Twingly Blog Search ShowBlog=NO blog:http://www.ihyllan.se/ sort:inlinks Most linked posts
Twingly Blog Search link:http://www.ihyllan.se/ sort:published Recent linking posts