Samma dag som Evas barn flyttar hemifrån, går hon och lägger sig. Och stannar där. I sjutton år har hon velat skrika till världen: Stopp! Jag vill kliva av! Och nu har hon äntligen fått chansen.

Hennes man, astronomen Brian, som redan har problem med sin besvärliga älskarinna, blir förstås upprörd. Vem ska nu laga hans middag? Eva vill bara ha uppmärksamhet, klagar han. Och ryktet sprider sig om Evas lilla motståndsrörelse - snart har hon fans som belägrar huset och vill ta del av hennes visdom... 

Abdi har, tillsammans med sin fyraåriga dotter Rebecca, kommit till Skottland för att söka asyl. De har flytt fasansfulla händelser och Rebecca är så traumatiserad att hon slutat prata. Abdi är förvirrad över allt det nya som möter honom. I Somalia var han fiskare, lärare och familjefar. Hur ska han kunna skapa ett nytt liv åt sig och sin dotter i ett främmande land?

Deborah, en drygt fyrtioårig och barnlös kvinna som just begravt sin man, blir Abdis mentor och försöker hjälpa honom och Rebecca tillrätta. I drygt ett års tid träffas de varje månad. Till en början är vänskapen lite tafatt och stel men den växer sig allt starkare, och gradvis får de lära sig mer om varandras brokiga förflutna.

Kommentar:
Den här boken slår an något speciellt hos mig, eftersom jag likt Deborah ägnar en del av min fritid åt att vara mentor till en invandrare. Det här att möta en annan människa från en helt annan kultur och bakgrund är otroligt berikande, och det är något som jag rekommenderar fler att göra.

Jag gillar det här med kontorsmiljöer och har flera gånger efterlyst fler tragikomiska skildringar av typen The Office eller Office Space i bokform, men det är sällan jag snubblar över någon. De enda jag kommer på är den briljanta Så fick vi se slutet av Joshua Ferris och den skruvade Kontorsninja av Lars Berge. Men det måste ju finnas så mycket mer att utforska i den här genren.

I Matt Dunns A day at the Office handlar det om två potentiellt ångestframkallande situationer - dels en dag på jobbet och så att det samtidigt är Alla hjärtans dag. Vi får träffa Nathan på IT som är anti-alla hjärtans dag och för tredje året i rad arrangerar ett anti-party för alla kontorets singlar. Sophie på marknadsavdelningen ska gå dit, men hoppas att hon och Nathan går hem tillsammans. Hennes chef Julie kysste Mark på ekonomi efter julfesten, men ingen av dem pratar om det som hände och trånar efter varandra i hemlighet. Säljaren Calum internetdejtar och ska ikväll av alla kvällar träffa sin dejt på riktigt för första gången. Och allt det här går förstås inte enligt planerna. Ett alla hjärtans dag-kort som hamnar fel, missförstånd och hemligheter ställer till det.

Det är en lovande historia och den underhåller, men den är också rätt så seg - vilket är lite märkligt när hela historien utspelar sig under en enda dag. Det finns saker jag stör mig på - exempelvis att alla inblandade använder sig av hotmail, samtidigt som året är 2013 och alla jobbar på ett modernt IT-bolag. Jag gillar däremot att allt inte är så självklart eller uppenbart som det så ofta är i den här typen av berättelser. Man vet inte alls hur det kommer att sluta för alla inblandade. 

Jag skrattar betydligt mer åt Mike Gayles böcker än åt Matt Dunn, men det här är ändå en helt okej historia. Jag tycker om att läsa den här typen av historier författade av män, det ger en lite annorlunda känsla. Gayle och Dunn brukar jämföras med varandra (tillsammans med Nick Hornsby), men jag tycker inte att Dunn passar ihop med de båda övriga. Nu är det här visserligen första boken av honom som jag läser, men stilmässigt är det här mer likt Sophie Kinsella. 

Quentin har alltid varit hemligt kär i sin äventyrslystna och fantastiska granne Margo. En natt knackar hon på Quentins fönster och ber honom följa med som chaufför på ett minst sagt pulshöjande uppdrag. Morgonen efter är hon försvunnen, men inte alldeles spårlöst. Margo har lämnat en ledtråd, bara för Quentin, och budskapet är tydligt: Hitta mig om du kan! 

Tess blir helt knäckt när hennes pojkvän Seb dumpar henne. Hon kan inte sluta älta honom och alla fel hon gjorde när de var ihop. Om hon bara hade gjort saker annorlunda hade de ännu varit ett par. Allt är hennes fel.

Efter en misslyckad utekväll dricker hon sig full på tequila, men innan hon slocknar med ansiktet ned i sovrumsmattan kastar hon deras minnessaker i elden och önskar att hon aldrig hade träffat honom.

Nästa morgon inser hon att hennes önskan slagit in. Ingen av hennes vänner minns Seb, och när hon springer på honom på stan beter han sig som om han aldrig träffat henne förut. Tess tar sin chans att ställa allt tillrätta - den här gången ska hon vara den perfekta flickvännen. 

Jag brukar gilla Alexandra Potters böcker. Hon har en speciell, unik, stil och väver alltid in lite magi i sina historier. Hennes You're The One That I (Don't) Want och Me and Mr. Darcy är två chicklitfavoriter, men jag måste tyvärr säga att jag är inte alldeles förtjust i Don't You Forget About Me. Den var faktiskt ganska jobbig att ta sig igenom. Och jag tror det till största delen beror på Tess. Jag kan verkligen inte med det där beteendet, att göra precis allt för att få tillbaka sitt ex även om det innebär att förändra hela sin person. Jag stör ihjäl mig på sånt. Du har blivit dumpad - gå vidare. Han vill inte ha dig - gå vidare. Hur svårt är det? 

Anna är gift med Magnus, tillsammans har de dottern Hedda och lever ett bekvämt och vanligt villaliv. Men när Anna åker på konferens träffar hon reklamkillen Erik och de hamnar i säng med varandra. Ett tillfälligt snedsteg. Sånt händer, resonerar Anna och försöker döva sitt dåliga samvete med att låta Magnus få byta till den nyare bil som han länge suktat efter. Hon försöker avsluta relationen med Erik, men det är inte så lätt. Han kan inte riktigt släppa taget...

Det här är riktigt spännande läsning, jag gillar den här kontrasten mellan det vardagliga och trygga livet och det ondskefulla som vill ta sig in och förstöra. Den som funderar på ett konferensknull tänker sig nog för en eller två gånger efter att ha läst den här historien. Det är kaninkokarklass på Erik.

Än är det ett tag kvar innan våren är här - även om jag måste säga att det känns ganska vårlikt en dag som denna med nästan plusgrader och strålande sol som glittrar i snön. Inte alls som den stålblågrå, kalla vinter vi ser i omslagsbilderna här ovanför.

Tjuvarnas stad är en favoritbok hos mig, en sorgmunter historia från andra världskrigets Leningrad. Den kan jag verkligen rekommendera! Och min vurm för Jimmy Perez och Ann Cleeves har nog inte undgått någon som brukar läsa den här bloggen. I övrigt är jag sugen på att läsa The Snow Child.

Dexter College är ett litet college i den lugna lilla staden Home i Maine. När terminen startar anländer ett antal nya studenter och vänder upp och ned på den fridfulla idyllen.

Några av de nya är Shipley: blond, vacker och fram till nu, oerhört skötsam; Eliza: som valt ett litet college bara för att synas mer; Tom: den sportiga killen som inte blir sig lik då han upptäcker droger; Nick: haschrökande, omtänksam och missförstådd; Adam: den blyge som bor hemma hos sina föräldrar och sin inte alltför blyga lillasyster.

På Isle of Lewis, en liten ö i de Yttre Hebriderna, har människorna sedan urminnes tider fört en ojämn kamp mot elementens raseri; den outtröttliga vinden, det piskande regnet, havets skummande vrede. Det är en hård värld där tron på en allsmäktig Gud kommit att bli den enda ledstången genom tillvarons många prövningar.

Amanda Berger lever ett tryggt och tillrättalagt liv tillsammans med sin man och deras två tonårsdöttrar i en Stockholmsförort där ytan är allt, och där det är viktigare att vara lyckad än lycklig.

När hon blir uppsagd från sitt jobb håller hon det hemligt för sin omgivning och börjar istället trassla in sig i lögner. Lögnerna växer och snart finner sig Amanda leva ett fullskaligt dubbelliv. På helgerna är hon den ansvarsfulla tvåbarnsmodern i villan i Bromma. I veckorna är hon den ensamstående ”flygvärdinnan” i innerstan, som jobbar extra i en second hand-butik, får nya vänner och skaffar sig en yngre älskare.

Allt rullar på och Amanda trivs med sin nya tillvaro, ända tills den dag hon upptäcker att hon inte är den enda som ljuger.

Kommentar:
Svensk chick-lit som dessutom är bra är vi inte bortskämda med. Att den dessutom är förpackad i ett härligt Nina Leino-omslag gör inte saken sämre.

Det här handlar om 39-åriga Bromma-mamman Amanda som lever sitt övremedelklassliv utan att riktigt känna sig hemma där. Hon har alltid känt sig obekväm och otillräcklig. Inte nog fin bakgrund, inte nog fint jobb. Aldrig rätt i de sociala sammanhang där hennes man Erik så bekvämt rör sig.

När Amanda blir uppsagd från sitt jobb klarar hon inte av att berätta det utan hittar på att hon fått projektledaransvaret när ett tyskt försäkringsbolag ska byta ut sina IT-system, och det ena leder till det andra. Snart har hon ett hyreskontrakt på en lägenhet i Kungsholmen där hon tillbringar veckorna, jobbar lite extra i en secondhandbutik, skaffar nya vänner och en älskare, och kommer hem från "Tyskland" till man och tonårsdöttrar på helgerna. Och det trasslar till sig mer och mer.

Kan man verkligen äta kakan och ha den kvar? Ja det är ju frågan. Det här är en riktigt underhållande historia, en modern och välskriven relationsroman med en sympatisk huvudperson som man bara vill ska sluta ställa till det för sig. En lögn föder lätt en annan, och Amanda har svårt att stoppa hjulet när det väl börjat snurra. Det är lätt att känna igen sig i Amanda, trots allt hon hittar på. På nåt sätt vill hon ju bara väl. Hon ljuger för att inte göra sin familj besviken. Det viktigaste är väl att alla är nöjda och glada även om sanningen kommer i kläm? Men vad som händer om lögnen uppdagas har hon inte riktigt tagit med i ekvationen.

Det här är rolig läsning, om än med lite sockrigare eftersmak än livet självt brukar ge. Men det hör genren till så jag köper allt. Och jag ser mycket fram emot att läsa fler böcker av Kristin Emilsson.

Fakta:
Förlag: Lind & Co
Antal sidor: 443
Utgivningsår: 2014
Första meningen: Ska det verkligen vara så här?

Finns på Bokus och Adlibris.

Två kvinnor hittas mördade i Oslo, bägge har drunk­nat i sitt eget blod. Mysteriet som polisen står inför är att sticksåren i ansiktet på de döda har tillfogats från insidan av munnen.

Kaja Solness vid Oslopolisen skickas till Hongkong för att leta upp den man som är Norges enda specialist på seriemord. Den alkoholiserade polismannen har gömt sig någonstans i miljonstaden, på flykt från demonerna i ett tidigare mordfall, minnena av kvinnan han älskar och den kinesiska maffian. Hans namn är Harry Hole.

Mhairi McFarlane har gjort det igen. Det är bara januari men jag kan nästan garantera att Here's Looking At You är den bästa feelgood jag kommer läsa i år. Jag tokälskade You Had Me At Hello, och Here's Looking At You är precis lika underbar.

Det här handlar om Anna Alessi, trettionånting. Bra liv. Bra vänner. Älskar sitt jobb som historieprofessor. Hon har allt utom en man. Hon nätdejtar och det går så där, men här finns ingen Bridget Jones-desperation efter att hitta den rätta, händer det så händer det.

Dregen, rockstjärna och Svensson på samma gång, berättar om sitt liv för Tore S. Börjesson och det blir en ärlig, naken och avslöjande rockbiografi. Turnéminnen blandas med rektalundersökningar och håravfall. Efterfest med Quentin Tarantino i Farsta. Högt blandas med lågt, toppen med botten, rockscener med vardagsliv, och som en röd tråd genom hela boken lyser Dregens passion och driv.

Dregen berättar öppet om sin uppväxt i Nässjö. Barndomen, kärleken till musiken och besattheten av KISS. Över till den fruktansvärda händelsen när han 11 år gammal får bevittna sin pappas självmord. Här finns mängder av musikminnen, från Backyard Babies, Hellacopters och andra band. Turnéminnen i form av roliga anekdoter och åh fan-händelser, det mesta preskriberat vid det här laget. Mycket alkohol och droger, och förstås en del brudar även om Dregen "inte var värst på det området". 

Men jag gillar inte riktigt utförandet. Ibland pratar Dregen med sina egna ord. (I kursiv stil. Suck.) Det är då det är som intressantast. Då blir det riktigt bra. När Tore skriver om Dregen i tredje person blir det allt som oftast alltför glorifierande. Dregen är si, Dregen är så, och så läggs det in en massa anekdoter om andra band och artister och musikreferenser som egentligen inte har någon annan relevans än att Tore vill berätta om det. Jag behöver inte bli skriven på näsan att Dregen är "hela paketet" eller att han är på det ena eller andra sättet. Jag föredrar att bilda min egen uppfattning utifrån de historier som berättas.

Boken om Dregen ger mig ingen wow-känsla, det är intressant läsning, men det är inte den bästa rockbiografi jag läst. Kanske för att jag inte är ett superfan av hans musik. Men det är kul att komma Sveriges största rockstjärna in på livet och lära känna honom bättre, och jag inser under läsningens gång att han är mycket större än jag förstått. Boken är snyggt förpackad också, jag gillar omslaget och de svartkantade sidorna.

Det är november och vintern har kommit till Oslo. En liten pojke tittar ut genom fönstret på en snögubbe som någon gjort i trädgården. Varför ser den så otäck ut och varför stirrar den upp på honom i stället för ut mot gatan?

Nästa morgon är pojkens mamma borta och runt snögubbens hals sitter en halsduk...

Kommissarie Harry Hole på Oslopolisen kopplar ihop kvinnan som anmälts försvunnen med ett anonymt brev han fått från någon som kallar sig Snömannen. Snart upptäcker han att det förekommit fler fall där gifta kvinnor försvunnit spårlöst samma dag som den första snön fallit. Kan polisen ha att göra med en seriemördare och utmanar denne mördare Harry Hole personligen genom sina dåd?

1. Goodbye for now - Laurie Frankel (140102)
2. Snömannen - Jo Nesbö (140103)
3. Dregen, självbiografin - Tore S. Börjesson, Andreas Dregen (140106)
4. Here´s Looking at You - Mhairi McFarlane (140115)
5. Pansarhjärta - Jo Nesbö (140121)
6. Äta kakan och ha den kvar - Kristin Emilsson (140124)
7. Svarthuset - Peter May (140126)
8. Med beröm godkänd - Cecily von Ziegsar (140131)
9. Kom ska vi tycka om varandra - Hans Koppel (140201)

Jag fastnade för den här boken när jag såg det fina omslaget ihop med ett omdöme som sa att den påminner om One day och When God Was a Rabbit. Kan knappast bli en bättre jämförelse, kaninboken är en av mina favoritböcker.

Goodbye For Now handlar om Sam, en programmerare som jobbar på ett nätdejtingföretag. Trots det så är han singel. Han tycker inte att nätdejting fungerar, eftersom den profil man fyller i aldrig visar upp ens sanna jag utan snarare den person man vill vara. Så han skapar en algoritm som går ett steg längre, som gör att man verkligen hittar sin själsfrände. Och med hjälp av algoritmen hittar han Meredith, sin stora kärlek.

Algoritmen gör dessvärre också att han får sparken - för när användarna hittar rätt partner behöver de inte längre använda tjänsten, och företaget förlorar en massa pengar.

Så dör plötsligt Merediths mormor och sorgen drabbar med full kraft. Meredith vill inget hellre än att prata med sin mormor igen, och ber Sam att vidareutveckla sin algoritm. Systemet fungerar så att det samlar in all elektronisk kommunikation från en person - email, sociala medier, videochattar och så vidare. Och utifrån hur personen brukade svara på saker kan det också komponera ihop ett mail som ger känslan av att man kommunicerar med en riktig person. Det fungerar även på videochat, du kan se din anhöriga och prata med denne. Mormor Livvie finns där, på semester i Florida, trots att hon inte längre är i livet.

1919. Ett fartyg är på väg över Stilla havet. Nere i dunklet på mellandäck trängs en grupp unga japanska kvinnor på rangliga metallbritsar. Deras koffertar är packade med allt som behövs för det nya livet på andra sidan havet och i händerna håller de foton och brev från sina blivande makar, främlingarna som lovat att möta dem på kajen i San Francisco. Kvinnorna drömmer om framtiden. Men framme i det nya landet väntar män de inte känner igen från fotografierna, umbäranden de inte har kunnat föreställa sig och en kultur som de kämpar för att förstå sig på.

Kommentar:
Vi kom över havet är en liten bok på 175 sidor men samtidigt ett mäktigt monument över en grupp människor som sällan fått komma till tals. I alla fall har deras berättelser inte korsat min väg förut.

Det handlar om de japanska kvinnorna, immigranterna som kom till Amerika och arbetade hårt på grönsaksodlingar och i de rikas hem. "Den perfekta arbetsrasen" - små, flinka och skötsamma. Men så kom kriget, och med det misstänksamhet, förföljelse och massförvisningar. Och japanerna i det nya landet Amerika sågs inte nu bara som annorlunda utan också som spioner och förrädare.

Det här är en andlöst vacker och sorgsen historia. Språket är poetiskt och kraftfullt. Den berättas i vi-form, något som här fungerar alldeles utmärkt och skänker en ännu större tyngd. Det är en kollektiv historia, de betraktas som en grupp, och berättar som en grupp. Vi och dom. Och det går inte att låta bli att dra paralleller till vår egen nutid.