Snöfall, mirakel och frusna hjärtan - Claire Sandy

/ Permalink / 0
Det har gått sexton år sedan Asta lämnade Irland med ett krossat hjärta och ett barn i magen. Tillsammans med dottern Kitty trivs Asta bra i London men när hennes chef, den snygga tidningsmogulen Conan, vill att hon undersöker en gråtande madonnastaty i sin gamla hemby tvingas hon plötsligt möta sitt förflutna.

Astas snabbvisit i Tobercree förlängs oväntat av en vinterstorm, när hela byn blir insnöad. Samtidigt som julafton närmar sig med stormsteg måste Asta försöka ta reda på sanningen bakom den gråtande madonnan, och samtidigt återknyta kontakten med sin excentriska familj. Dessutom lyckas hon stifta bekantskap med den mystiska Jake, samtidigt som Conans mejl blir allt mer flirtiga. Men går det ens att tina upp ett hjärta som varit fruset i så många år?
 
Kommentar:

Okej. Jag älskar christmas lit. Jag läser gärna fåniga, sentimentala, mysiga och charmiga feelgoods som utspelar sig vid juletid. Jag ställer inte heller så höga krav på den sortens litteratur - mer än att de ska vara mysiga, romantiska och ge mig lite julstämning. Det behöver inte vara smarta karaktärer, jag står ut med de flesta klichéer, bara jag blir varm i hjärtat.

Men, när det gäller översatt christmas lit då ställer jag betydligt högre krav. Nu har ju faktiskt boken passerat flera filter, den har bedömts och den har översatts och det har investerats tid och pengar. Då förväntar jag mig lite mer, något riktigt bra, och är aningen hårdare i min kritik.
 
Här finns så många element som kunde ha varit rätt, men det blir en platt och ganska sorglig historia. Irland under juletid, med hela bullriga irländska släkten är ju en vinnare på pappret, men här blir det bara konstigt. Asta lämnade Tobercree som tonårsgravid och återvänder nu, för första gången, med sin sextonåriga dotter Kitty. Till en familj som hon inte sett på alla dessa år, de har aldrig träffat Kitty. Till en familj som Asta inte vill ha kontakt med - men ändå pratar hon regelbundet med sin mamma. Och när de väl anländer till familjen så blir det ingen uppgörelse, ingen konflikt, inga scener och inga förlåt. Det är som att Asta och Kitty kommer hem efter en weekend borta. Mycket märkligt.
 
Jag stör mig på Asta, jag får inget grepp om henne som karaktär. Hon ska vara 32 år, men det är som en tant på 50 i många fall, på sättet hon pratar, sättet hon agerar, och i många fall som en tonårstjej. Vilket jag i sig kan förstå att hennes mognad på nåt sätt stannat där, men som karaktär är hon bara trist. Jag tycker inte heller det slår några gnistor mellan henne och Jake, det gnistrar mer mellan Asta och Conan. (Skrev för övrigt Jack och Colin först - så pass stort intryck gjorde dom att jag inte ens kommer ihåg karaktärernas namn två timmar efter att jag läst ut boken).
 
Sen stör jag mig på språkbruket. Det är hora, slampa, slyna och slinka som slängs mellan varandra - kvinnor emellan. Och jag stör mig väldigt mycket på bagatelliseringen av en viss händelse, något som Bokdjungeln sätter fingret på så precis i sin recension - spoilervarning på den länken.
 
Och vem, 2016, använder uttryck som att man dillar eller pratar goja. Vad är det för en slags översättning?
 
Nej, det här är ingen höjdare. Den är väl ett okej tidsfördriv men inget att hänga i julgranen. Jag applåderar däremot initiativet till att översätta julromaner. Mer jul-lit åt folket!
 
Fakta:
Förlag: Printz Publishing
Antal sidor: 375
Utgivningsår: 2016
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är boktok73 och Bokdjungeln.

En väktares bekännelser - Elin Säfström

Ungdomsböcker / Permalink / 2
Stockholm är fullproppat med tomtar, troll, vättar och älvor. De flesta människor ser dem inte – tack vare Tilda. Det är nämligen hennes ansvar att rådare och människor hålls ifrån varandra.
 
I vanliga fall delar Tilda jobbet som stans väktare med sin mormor, men eftersom hon är i Norrland på ett särskilt uppdrag, är allt upp till Tilda nu. Ett angrepp av jordvättar i skolans källare hade räckt gott, och när det börjar rapporteras i nyheterna om folk som försvinner är det verkligen för mycket för en femtonåring, med bara en skabbig gammal hund till hjälp (även om han kan lukta sig till magiska överträdelser).
 
I skolan finns dessutom Hakim, killen med världens brunaste ögon. Om han bara inte var helt trollbunden av överjordiskt vackra Natta, som av någon outgrundlig anledning verkar vilja bli vän med Tilda.
 
Kommentar:

Fantasy ÄR inte min grej. Det har jag sagt många gånger, men lika många gånger har jag överraskat mig själv genom att läsa fantasy som jag faktiskt gillar. Jag hade nog aldrig läst En väktares bekännelser om det inte var för att Elin Säfström frågade om jag ville ha ett ex, och jag är glad att jag tackade ja. Det här nordisk folktro, urban fantasy, och helt vanliga tonårsproblem mixade med humor och spänning till en fartfylld och underhållande historia.

Egentligen är kanske själva historien sekundär - det är karaktärerna som gör historien. Jag gillar speciellt Tilda - som är alldeles supervanlig och superovanlig på samma gång. Hon är en femtonåring med allt vad det innebär - men är samtidigt en väktare med pondus som håller ordning på de allehanda udda figurer som befolkar Stockholm. Och däribland finns några oförglömliga karaktärer som Knappeman och Grummegänget som är en samling sköna typer.
 
Den är satt som 12-15 år, men jag skulle nog vilja sänka den gränsen och se den som lika läsvärd även för 9-12-åringarna. I alla fall läser min 10-åring den med förtjusning just nu. (Tanken var att vi skulle läsa den ihop, men tja.. enligt devisen "if you snooze, you lose" så råkade jag läsa ut den på egen hand, jag kunde inte sluta när jag börjat...) Så ja, den är läsvärd även för oss betydligt äldre läsare. Och för oss som inte gillar fantasy...
 
Fakta:
Förlag: Gilla Böcker
Antal sidor: 283
Utgivningsår: 2016
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Andra som bloggat om boken är Sagan om sagorna och Boklysten
 

The Most Wonderful Time of the Year - Joanna Bolouri

Chick-Lit / Feelgood / Permalink / 6
Emily är 38 år, bor i London, och hennes dysfunktionella familj i Skottland ser fram emot att hon ska komma hem över julen. Den här julen är extra speciell eftersom "ungmön" Emily till sin mors stora förtjusning äntligen ska ta med sig en man, pojkvännen Robert. Men, några dagar innan det är dags att åka, så tar det slut.
 
I ren desperation (och i ett alkoholrus) övertalar och betalar hon sin tio år yngre granne Evan, som hon avskyr, att följa med henne och spela rollen som Robert.
 

Det här är otrooooligt rolig läsning! Både Emily och Evan är från början störiga karaktärer, men på resan till Skottland och när de lär känna varandra så ändras också min inställning till dem. Emilys familj är den här klassiska brittiska dysfunktionella och hysteriska familjen som vi ofta ser i den här typen av böcker, helsköna människor. Och nej, det är såklart inte så svårt att lista ut hur det här kommer att sluta, men ett par överraskningar blir det ändå.

Joanna Bolouri jämförs med Mhairi McFarlane, och visst är det åt det hållet tankarna går. Det här är dock inte riktigt på samma nivå. Den stora bristen här är avslutet, som är väldigt forcerat. Allt annat är detaljerat och flyter på men slutet är bara bam-bam-bam. Det gillar jag inte.
 
Hur som helst, det är en väldigt underhållande och rolig jul-lit som fyller sin funktion. (Och tjugo spänn som e-bok på Bokus/Dito är ett fynd!) Jag märker också att jag saknar berättelsen och karaktärerna fast boken är slut, och har gått och funderat på dem i flera dagar nu. Och det händer ju inte alltid. Jag vill stanna kvar i Emilys och Evans värld ett tag till, jag känner mig inte färdig med dem.
 
Fakta:
Förlag: Quercus Books
Antal sidor: 405
Utgivningsår: 2016
 
Finns på Bokus och Adlibris.
Till top