Isberg – Niklas Turner Olovzon

I Tassby, Dalarna, där hockey hålls högt och hemligheter långt under ytan, sväljs en bärplockare plötsligt av de mörka skogarna. Samtidigt tänds lamporna i den övergivna herrgården på andra sidan viken. Outsidern Lars-Inge blir föremål för misstankar från byns centralgestalt Liss-Kulla. Men vad döljer han egentligen?

Där Bottenviken letar sig in vid stålverk och stad i Luleå försvinner en femårig pojke och hans mamma Elin inleder en desperat jakt. Har pojken gått genom isen eller har någon tagit honom? Samtidigt drar taxichauffören Andreas omkring på stadens snöiga gator och drömmer om att hämnas barndomen i Tassby.

När dessa personers begär korsas stiger mörka familjehemligheter till ytan och hotar många fler människors liv.

Kommentar:
Isberg är en spänningsroman och familjesaga. Det är Niklas Turner Olovzons debut, och WOW vilken debut! Det här är något alldeles extra.

Det jag fastnar för allra mest är karaktärerna, de fyra huvudpersonerna Lars-Inge, Liss-Kulla, Andreas och Elin. De bär alla på mörka hemligheter och tunga erfarenheter som format dem. Både Liss-Kulla och Lars-Inge är helt fantastiska. Jag älskar Liss-Kulla! Som karaktär, inte som person vill jag tillägga, men vi känner alla en Liss-Kulla (eller så har vi själva drag av henne som vi känner igen oss i.). Det är en konst att göra osympatiska figurer sympatiska, men det lyckas Turner Olovzon väldigt bra med. Och inte bara med Liss-Kulla. Jag älskar också Lars-Inge, men av helt andra skäl.

Men det här är så mycket mer än ett vältecknat persongalleri, det är också en riktigt spännande historia. En mörk historia som hela tiden bara avslöjar precis så mycket som vi behöver veta för stunden, och sakta smyger sig fram mot den dramatiska upplösningen. Spännande, och skickligt uppbyggd.

Även miljöbeskrivningarna är träffsäkra. Den lilla fiktiva byn Tassby i Dalarna är en verklighetstrogen glesbygdsby som man kan känna igen sig i. Och Lulemiljöerna känns också de igen.

Jag har sett jämförelser med Fredrik Backman, men jag vet inte jag. Backman är en annan typ av författare. Liksom i Backmans romaner spelar hockeyn en viktig roll här, men rent språkligt så är Backman i division två och Turner Olovzon i elitserien. Jag älskar verkligen Backmans böcker, men jag tycker inte om hans känslomässigt laddade sätt att skriva, som skriver mig på näsan och talar om vad jag ska tycka och känna. Och med korta. Avhuggna meningar. Så här. För att betona. Det gör verkligen inte Turner Olovzon, utan språket flyter, riktigt fint, och de känslor som väcks här väcks helt organiskt.

Isberg är grymt bra, och det är en imponerande debut. Inte bara imponerande för att vara en debut, utan faktiskt något av det bästa jag läst i år. Isberg är också första delen i Doldasviten, och jag ser verkligen fram emot vad Turner Olovzon hittar på härnäst!

Fakta:
Förlag: Harper Collins
Antal sidor: 544
Utgivningsår: 2022