Andlös – Mattias Ronge

En tyst och osynlig farsot drabbar Sverige. De som insjuknar tappar sin andningsreflex – somnar du utan respirator är du död. Men epidemin sprider sig snabbare än vad respiratorer kan produceras. Och ännu snabbare sprider sig paniken, för vem vågar lita på att farsoten inte smittar mellan människor?

Ingen vet varifrån den kommer, eller hur man kan stoppa den. Leni tror sig veta, hon tror sig ha sett en koppling mellan vårt sätt att leva och smittospridningen. I ett försök att rädda mänskligheten ger sig Leni ut på en ödesdiger resa tillsammans med en man på flykt från polisen och ett föräldralöst barn som hon inte förstår. Långsamt tvingas de alla tre inse att det främsta hotet mot mänskligheten kanske inte alls är sjukdomen, utan något helt annat.

Kommentar:
Mattias Ronge är en ny bekantskap för mig. Han är dock inte ny som författare, Andlös är hans tredje bok. Och andlös blev jag, stundtals, av den här läsningen.

Den här dystopin är både aktuell och skrämmande, och känns trovärdig. Det här skulle faktiskt kunna hända. Och vad händer i ett samhälle och med människorna när en pandemi slår till? Enas vi och går samman, isolerar vi oss av rädsla, eller tar vi till våldsamheter? Karriärhets, konsumtion och klimathot är viktiga ingredienser i berättelsen. Vilka konsekvenser får vårt sätt att leva? När är det inte längre hållbart?

Leni, en slags korsbefruktning mellan Lisbeth Salander och Katniss Everdeen, tror sig ha svaret på sjukdomsgåtan och tillsammans med sjuåriga Selma och miljöaktivisten Martin beger hon sig mot Lund för att få forskarna att lyssna. Men det händer saker på vägen.

Bitvis tycker jag det här är riktigt bra, men bitvis tappar jag tråden och historien tappar tempot. På det stora hela är det dock en mycket läsvärd dystopi, om ett Sverige och en framtid som känns skrämmande verklig.