Mjölkharen – Tina Norin
Den berömda konstnären Astrid Sterners tavla Mjölkharen försvinner spårlöst från Göteborgs konstmuseum under en märklig konstkupp 1978. När hennes barnbarn städar ur släkthuset fyrtio år senare hittar de brev och en gammal dagbok som ger en helt ny bild av deras omtalade mormor.
Astrid och hennes vän Viola lever konstnärsliv i 1910-talets Paris. De studerar för Henri Matisse, ser Gertrude Steins konstsamling, bor i dragiga vindskupor, kastar sig från famn till famn och går på den ena festen efter den andra. Men drömmen om att leva av och för konsten visar sig få katastrofala följder.
Ju mer barnbarnen gräver i det förflutna, desto tydligare blir det att den försvunna tavlan bara är toppen av ett isberg. Mormor Astrids liv verkar ha varit en komplicerad härva av lögner och förvecklingar.
Kommentar:
Jag gillar upplägget – och omslaget! – till det här mysteriet. Mjölkharen har kallats både deckare, feelgood och spänningsroman, men jag skulle snarare säga att den är ett familjemysterium med doft av historisk roman. Det känns också som att tavlan Mjölkharen borde finnas på riktigt, och att det finns ett korn av sanning och myt som Tina Norin sedan har vävt sin historia kring, men så verkar det (tyvärr) inte vara.
Jag njuter av att läsa och tycker om att vistas i Vendelas, Violas och Astrids världar. Bit för bit kommer vi sanningen närmare men det är ovisst in i det sista hur det helt hänger ihop.
Jag tycker att de partier som utspelar sig i nutid fungerar bättre än dåtiden, jag får inte riktigt en känsla av 1910-tal. Det klickar inte helt i dialoger eller detaljer, som lysrör i taket exempelvis. Men människorna känns äkta och på riktigt, de väcker nyfikenhet, och visst vill man kunna gå på ett konstmuseum och titta på Mjölkharen och Astrids, Violas och Aders samlade verk…
Fakta:
Förlag: Piratförlaget
Antal sidor: 378
Utgivningsår: 2025