Världens lyckligaste folk – Lena Sundström
I Sverige går Sverigedemokraterna stadigt framåt. Kan de komma in i riksdagen 2010? Och vad skulle det i så fall innebära? För att söka efter svaret sade Lena Sundström upp sig från sitt jobb, packade sina väskor och flyttade till – Danmark.
I flera år har Sverigedemokraternas danska motsvarighet Dansk Folkeparti haft vågmästarrollen i vårt grannland. Partiets politik har satt djupa spår i landets politiska liv. Danmark som alldeles nyss stod för frisinne, öl och bacon förknippas idag med något annat. Vad har det inneburit för danskarna? Hur har det påverkat medierna, de övriga partierna och vardagen för helt vanliga människor?
I Världens lyckligaste folk får vi följa med på en resa över sundet. Vi möter halalhippies och landsförrädare, bjuds på grillparty med Dansk Folkepartister, träffar roliganer och dansken på bänken. Kan Danmarks nutid bli vår framtid? Och hur kan en sådan framtid se ut? Följ med på en resa till Danmark och danskarna. Möt Världens lyckligaste folk.
Kommentar:
När man läser recensioner och folks omdömen om den här boken finns det två läger, dels de som hyllar boken och tackar Lena för att hon öppnat deras ögon för vad som sker i vårt grannland. (Världens lyckligaste folk belönades också med Guldspaden och nominerades till Augustpriset 2009.) Och sen finns de dom som inte alls känner igen sig i hennes bild, och tycker att det är dålig journalistik. Så är det nog alltid när man ger sig in i hetluften och skriver om angelägna saker.
Jag måste erkänna att jag inte haft några djupare kunskaper om politiken och främlingsfientligheten, mer än att jag som många andra ryst inför Danske Folkepartister och kvinnan med de kalla ögonen och fanatiska budskapet, Pia Kjaersgaard, men att det var så här illa var helt nytt för mig. Att man har så pass kränkande valaffischer (blond liten flicka och texten ”När hon går i pension är muslimerna i majoritet i Danmark”) och budskap (invandrare är som arsenik i vattnet och ynglar av sig som råttor) och att man i kostnaderna räknar in invandrarnas slitage på vägarna som en post på utgiftssidan. Och att danskarna bara rycker på axlarna och till synes låter det passera? Även om majoriteten av danskarna inte röstar på Dansk Folkeparti så har de satt stort avtryck i andra partiers program och utlänningsfrågan har fått en stor plats i medierna. Den genomsyrar alla möjliga frågor: arbetsmarknadsfrågor, sociala frågor, utbildningsfrågor osv, i princip allt utom klimatfrågan kan diskuteras ur ett integrationsperspektiv.
Jag tyckte mycket om Känns det fint att finnas en dag till, och även om det här är en helt annan typ av bok så känner man igen Lenas funderande och resonerande sätt att skriva. Det är personligt och lätt att ta till sig, och humor blandas med skarpa iakttagelser. Det här är också en viktig bok, och något att läsa och fundera på inför höstens val. Kan samma utveckling ske i Sverige som har hänt i Danmark? Eller håller det redan på att hända utan att vi märker det? Det är onekligen oroande och jag känner för att citera Rodney King (eller vem det nu var som sa det) ”Can’t we all just get along?” Att det ska vara så svårt?
Fakta:
Förlag: Pocketförlaget
Antal sidor: 342
Utgivningsår: 2010
Första meningen: Det var en gång ett land.
Detta låter som en bok i min smak!
/ Sabine
Lena Sundström saknar tyvärr objektivitet i frågan så en bok av det här slaget blir förutsägbar och tämligen insiktslös, oavsett hur länge hon bor där. Hon blåser upp sådant som bekräftar hennes förutfattade meningar och negligerar sådant som talar emot och kunde gett mer intressanta perspektiv.
Det låter oerhört intressant, den här vill jag läsa! För jag har, lite som du, bara sett den där obehagliga Pia, men inte så mycket mera koll än så, och det borde man verkligen ha, det är ju vårt grannar!