Det fördolda – Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt
Det börjar med ett samtal till polisen. En sextonårig pojke, Roger, är försvunnen, och hans mamma är orolig. Polisen i Västerås rycker ut, efter ett par dagars schabbel då ärendet blivit liggande. Haraldsson – som egentligen borde vara hemma för att befrukta sin hustru – får ansvar för sökandet. Så gör man ett fruktansvärt fynd i ett träskområde och tragedin är ett faktum.
Psykologen Sebastian Bergman, profilerare och en av Sveriges främsta experter på seriemördare, befinner sig i Västerås för att röja upp dödsboet efter sin mamma. Sedan han förlorade sin hustru och sin dotter i tsunamin har han dragit sig tillbaka från allt polisarbete. Han är känslomässigt avstängd, befinner sig lätt på dekis och har återfallit i ett tidigare sexmissbruk. Men Rikskrim – som tagit över fallet – behöver hans hjälp. Sebastian Bergman finner sig för första gången på mycket länge indragen i en mordutredning. Han blir alltmer engagerad, och har dessutom sina högst personliga motiv för att vilja få tillgång till ett polisregister.
Kommentar:
Sommar och semesterledigt är ett perfekt tillfälle att plöja igenom en oläst deckarserie. Att få läsa alla i ett svep utan att behöva vänta ett år på nästa del. Den här gången föll lotten på Hjorth-Rosenfeldts serie om Sebastian Bergman. Ett mycket bra val får jag säga, det här är en serie precis i min smak. Jag gillar Bergman, är svag för den här typen av gubbar måste jag motvilligt erkänna.
Sommar och semesterledigt är ett perfekt tillfälle att plöja igenom en oläst deckarserie. Att få läsa alla i ett svep utan att behöva vänta ett år på nästa del. Den här gången föll lotten på Hjorth-Rosenfeldts serie om Sebastian Bergman. Ett mycket bra val får jag säga, det här är en serie precis i min smak. Jag gillar Bergman, är svag för den här typen av gubbar måste jag motvilligt erkänna.
Jag minns att jag sett tv-serien som gick för ett antal år sedan, då denna bok och kanske en till filmades? Men jag kan inte påstå att jag minns särskilt från handlingen, mer än Rolf Lassgård som Sebastian Bergman, så det är svårt att rensa hjärnan från den bilden. Det är så Bergman ser ut när jag läser också. Det stör i och för sig inte, utan passar rätt så bra.
Det här är riktigt spännande, många tvister och vändningar, och den kanske största överraskningen av alla dyker upp på de sista sidorna. Nu slänger jag mig genast över del två, Lärjungen.
Fakta:
Förlag: Norstedts
Antal sidor: 456
Utgivningsår: 2010